Örnar
- Örn omdirigerar hit. Se även Örn (olika betydelser)
Örnar | |
Havsörn (Haliaeetus albicilla) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Underklass | Neognathae |
Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
Familj | Accipitridae |
Släkten | |
Flera, se text. | |
Örnar är ett samlingsnamn för en grupp större rovfåglar, inom familjen hökartade rovfåglar (Accipitridae). Örnar har inte nödvändigtvis ett närmare släktskap med varandra än andra arter inom familjen Accipitridae. Därför omfattar örnar arter av mycket varierande storlek vilka lever i olika biotoper och har olika beteenden.
Anatomi och karaktäristika
De karaktärer som gjort att man sammanfört dessa rovfåglar är främst deras storlek. Utöver detta brukar de vara lång- och bredvingade och ha spretande vingpennor. De har en mycket kraftig näbb, deras ben är befjädrade och de har mycket kraftiga klor. Arterna är långlivade och blir könsmogna sent, först efter flera år och därför är deras reproduktion långsam och populationer av örnar är därmed sårbara för yttre påverkan. Många av arterna bygger stora bon som används år efter år. Honan är större och starkare än hanen.[1]
Taxonomi
Det pågår ett förändringsarbete inom klassificeringen av örnar som baseras på fylogenetiska studier och där ett första steg var att hökörn och dvärgörn, tidigare tillhörande släktet Hieraaetus, fördes till släktet Aquila för att bättre spegla örnarnas släktskap.[2] Fler förändringar kommer med säkerhet att annonseras.
Arter
Enligt Clements et al. 2014 och SOF:[3][4]
- Underfamilj Perninae - Bivråkar
- Släkte Eutriorchis
- Madagaskarörn (Eutriorchis astur)
- Släkte Eutriorchis
- Underfamilj Circaetinae - Ormörnar
- Släkte Spilornis
- Nikobarhjälmörn (Spilornis klossi)
- Sulawesihjälmörn (Spilornis rufipectus)
- Kinabaluhjälmörn (Spilornis kinabaluensis)
- Orienthjälmörn (Spilornis cheela)
- Filippinsk hjälmörn (Spilornis holospilus)
- Andamanhjälmörn (Spilornis elgini)
- Släkte Pithecophaga
- Apörn (Pithecophaga jefferyi)
- Släkte Terathopius
- Gycklarörn (Terathopius ecaudatus)
- Släkte Dryotriorchis – troligen inbäddat i Circaetus
- Kongoormörn (Dryotriorchis spectabilis)
- Släkte Circaetus
- Ormörn (Circaetus gallicus)
- Beaudouins ormörn (Circaetus beaudouini)
- Svartbröstad ormörn (Circaetus pectoralis)
- Brun ormörn (Circaetus cinereus)
- Kustormörn (Circaetus fasciolatus)
- Flodormörn (Circaetus cinerascens)
- Släkte Spilornis
- Underfamilj Harpiinae - Harpyjor
- Underfamilj Aquilinae - Äkta örnar
- Släkte Stephanoaetus
- Kronörn (Stephanoaetus coronatus)
- Släkte Nisaetus
- Variabel hökörn (Nisaetus cirrhatus)
- Nisaetus limnaetus – inget svenskt trivialnamn, betraktas oftast som underart till cirrhatus
- Floreshökörn (Nisaetus floris)
- Berghökörn (Nisaetus nipalensis)
- Malabarhökörn (Nisaetus kelaarti) – tidigare underart till nipalensis
- Blyths hökörn (Nisaetus alboniger)
- Javahökörn (Nisaetus bartelsi)
- Sulawesihökörn (Nisaetus lanceolatus)
- Luzonhökörn (Nisaetus philippensis)
- Pinskers hökörn (Nisaetus pinskeri) – tidigare underart till philippensis
- Wallaces hökörn (Nisaetus nanus)
- Släkte Polemaetus
- Stridsörn (Polemaetus bellicosus)
- Släkte Lophotriorchis
- Rödbukig örn (Lophotriorchis kienerii) - tidigare i släktet Hieraaetus
- Släkte Spizaetus
- Svart hökörn (Spizaetus tyrannus)
- Prakthökörn (Spizaetus ornatus)
- Svartvit hökörn (Spizaetus melanoleucus) – tidigare i släktet Spizastur
- Isidors örn (Spizaetus isidori) – tidigare i släktet Oroaetus
- Släkte Lophaetus
- Afrikansk tofsörn (Lophaetus occipitalis)
- Släkte Ictinaetus
- Svartörn (Ictinaetus malayensis)
- Släkte Clanga – tidigare del av släktet Aquila
- Mindre skrikörn (Clanga pomarina)
- Indisk skrikörn (Clanga hastata)
- Större skrikörn (Clanga clanga)
- Släkte Hieraaetus
- Släkte Aquila
- Savannörn (Aquila rapax)
- Stäppörn (Aquila nipalensis)
- Spansk kejsarörn (Aquila adalberti)
- Kejsarörn (Aquila heliaca)
- Gurneys örn (Aquila gurneyi)
- Kungsörn (Aquila chrysaetos)
- Kilstjärtsörn (Aquila audax)
- Cassins örn (Aquila africana) – tidigare i Spizaetus
- Klippörn (Aquila verreauxii)
- Hökörn (Aquila fasciata) - tidigare i släktet Hieraaetus
- Afrikansk hökörn (Aquila spilogaster) – tidigare i släktet Hieraaetus
- Släkte Harpagornis (utdöd)
- Släkte Stephanoaetus
- Underfamilj Buteoninae - vråkar
- Släkte Haliaeetus – troligen parafyletiskt visavi Ichthyophaga
- Vitbukig havsörn (Haliaeetus leucogaster)
- Salomonhavsörn (Haliaeetus sanfordi)
- Skrikhavsörn (Haliaeetus vocifer)
- Madagaskarhavsörn (Haliaeetus vociferoides)
- Bandhavsörn (Haliaeetus leucoryphus)
- Vithövdad havsörn (Haliaeetus leucocephalus)
- Havsörn (Haliaeetus albicilla)
- Jättehavsörn (Haliaeetus pelagicus)
- Släkte Ichthyophaga
- Mindre fiskörn (Ichthyophaga humilis)
- Gråhuvad fiskörn (Ichthyophaga ichthyaetus)
- Släkte Buteogallus – tidigare i Harpyhaliaetus
- Kroneremitörn (Buteogallus coronatus)
- Svart eremitörn (Buteogallus solitarius)
- Släkte Haliaeetus – troligen parafyletiskt visavi Ichthyophaga
Örnen och människan
Hotbild
Eftersom örnar har långsam reproduktion och är utsatta för miljögifter och förföljelse är örnar i de flesta fall mer eller mindre hotade arter. Bland de arter vars läge är kritiskt återfinns exempelvis de afrikanska och filippinska apörnarna.
I Sverige är stammarna av både havsörn och kungsörn på väg att återhämta sig efter att ha varit nere på mycket låga nivåer under andra halvan av 1900-talet.
Örnen i kulturen
Örnen betraktades av grekerna som Zeus tecken och av romarna som Jupiters tecken. Senare skulle romarna använda örnen som fälttecken och symbol för det romerska riket. Synen på örnen som något högt och nobelt började antagligen här, och i senare tider har många valt örnar som symbol – Preussen, Österrike, Polen, Tsar-Ryssland och flera slaviska stater, bland andra. Många gånger har örnen två huvuden och kallas då dubbelörn, denna bild infördes i Bysantinska riket som en kejserlig symbol och användes i den betydelsen även i kejsardömena Tysk-romerska riket, Österrike och Ryssland. Napoleon I återupplivade det romerska bruket av örnar som fältsymboler, och genom ätten Bernadotte kom örnen även att ingå i det svenska riksvapnet.
Inom falkenering, traditionellt en härskarhobby, ansågs kungsörnar vara bland de högsta och finaste djur man kunde använda. I Centralasien används kungsörnar fortfarande av beridna falkenerare för att jaga räv och andra pälsdjur.
Övrigt
Den förhistoriska arten haasts örn (Harpagornis moorei) är den största kända rovfågeln (Accipitriformes) som levt, med en vingbredd på över 3 meter och en vikt på runt 18 kg.[6]
Källor
Noter
- ^ Björn Bergenholtz (2011) Känn igen 25 fåglar. ISBN 978-91-29-67610-5.
- ^ Förändringar i listan över Holarktiska fåglar - Rapport Nr2 från SOF:s Taxonomikommité, Vår Fågelvärld, #1, 2007
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/>, läst 2014-12-11
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2014) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., <www.sofnet.org Arkiverad 26 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.>, läst 2014-12-11
- ^ Bunce, M. (2005). ”Ancient DNA Provides New Insights into the Evolutionary History of New Zealand's Extinct Giant Eagle”. PLoS Biol 3: sid. e9. doi:. http://biology.plosjournals.org/perlserv/?request=get-document&doi=10.1371%2Fjournal.pbio.0030009.
- ^ Holmberg, Kalle, "Haasts örn var så gigantisk som legenden säger", Dagens Nyheter (2009-09-14)
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Svenska trivalnamn enligt: SOF (2008) Förslag till fullständig förteckning över svenska namn på all världens fågelarter. (pdf fulltext), http://www.sofnet.org, läst 2008-12-27