Havsörn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Havsörn
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
White tailed eagle.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Hökfåglar
Accipitriformes
Familj Hökartade rovfåglar
Accipitridae
Släkte Havsörnar
Haliaeetus
Art Havsörn
H. albicilla
Vetenskapligt namn
§ Haliaeetus albicilla
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Havsörnens utbredningsområdeLjusgrön - häckningsområdeBlå - VinterkvarterMörkgrön - hela året
Havsörnens utbredningsområde
Ljusgrön - häckningsområde
Blå - Vinterkvarter
Mörkgrön - hela året
Synonymer
Falco albicilla
Hitta fler artiklar om fåglar med

Havsörn (Haliaeetus albicilla) är den största rovfågeln i Nordeuropa och en av de allra största i världen. Den är en av världens åtta havsörnsarter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Havsörnen är en mycket stor örn med ett vingspann på närmare 2,5 meter, en längd på omkring en meter, och en ungefärlig vikt på 4–7 kg. Honan är, som hos de flesta rovfåglar, större än hanen. En adult havsörn kännetecknas av en jämnt brun grundfärg, huvudet och stjärten övergår sedan till en guldbrun respektive vit stjärt. Näbben är gul och mycket kraftig (även i jämförelse med kungsörnen). Vingarna har rak fram- och bakkant och vingspetsen är tvärt avskuren, med spretiga vingpennor. Stjärten är spetsig. I flykten skiljer den sig från kungsörnen genom sina breda vingar, sin korta stjärt och sitt utskjutande långa huvudparti som sticker ut nästan lika långt som stjärten.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Havsörnen häckar på Grönland, Island, i Nederländerna (Oostvaardersplassen), norra Skottland, Skandinavien, Baltikum, Östeuropa, på Balkan, i Turkiet, österut genom Ryssland och Sibirien, i Kazakstan, Azerbajdzjan, Iran, Mongoliet, Kina, Japan och österut till Berings sund.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige häckar havsörnen främst utmed Östersjökusten, vid syd- och mellansvenska sjöar och i Lappland.[2] Den observeras dock i hela landet och har förekommit som häckfågel i alla landskap förutom Dalsland, Härjedalen och Jämtland.[3] Svenska havsörnar kan vintertid flytta söderut så långt som till Mellaneuropa, men kan också flytta kortare sträckor eller stanna kvar vid häckningsområdet.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Adult havsörn i flykten.

Den europeiska havsörnen är närbesläktad med den amerikanska vithövdade havsörnen och de kategoriseras som ett artpar. H. albicilla är något ljusare i fjäderdräkten, och har i adult dräkt en mindre kontrasterande ljus huvudfärg. DNA-studier tyder på att artparet skiljde sig från övriga havsörnar för 10-28 miljoner år sedan,[4] och att de två arterna spreds åt var sitt håll från Stilla havet.[5]

Den lilla isolerade populationen av havsörn som förekommer på allra sydvästligaste Grönland och på västra Island har tidigare föreslagits som en underart, groenlandicus, baserat på dess stora storlek och proportioner. Arten kategoriseras dock som monotypisk och storleksvariationerna är klinala. Genetiska studier visar att populationen ur ett evolutionärt perspektiv är ung och skiljer sig genetiskt väldigt lite ifrån resten av populationen.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Havsörnens bo är mycket stort och tungt och används år efter år av samma par. Det placeras ofta i träd men kan också byggas på en klippavsats. Det kräver lämpliga träd i häckningsområdet, endast tallar som är minst 100 år gamla duger. Ett bo väger ca 500 kg, det är svårt att tro men om man tittar närmre på vad de byggs av så är det inte alls så konstigt. Skogsavverkning kan därför vara ett hot mot havsörnens häckning. Generellt placeras boet högre upp i trädet än Kungsörnens bo och havsörnsbon kan också vara byggda mitt på toppen av en hög tall. Redet byggs på en grund av mycket grova grenar och mot centrum inreds redet med mossa, ljung, sjögräs, vass och jordtorvor. Med åren växer boet som kan bli upp emot två meter i diameter.

En havsörn som mobbas av en röd glada.

Den lägger oftast två ägg som till storleken i genomsnitt mäter 75 x 57 mm och har en vikt på 120 gram och är därmed mindre än kungsörnens ägg. Paret ruvar i mellan 35 och 45 dygn och tar sedan gemensamt hand om ungarna som är flygfärdiga efter cirka 70 dygn.

Havsörnar kan leva runt 40 år, men blir oftast inte äldre än 15 i frihet.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Havsörnen lever bland annat av fisk.

Jakten är mångsidig. Havsörnen avsöker områden eller sitter still och spanar. Bytet är främst fisk men även sjöfågel, mindre däggdjur och as.[7] Det är också vanligt att den stjäl föda från andra djur och fåglar. Den fiskar ibland efter till exempel makrill och öring men också större fiskar som lax, samt bläckfisk i grunt vatten.

Havsörnen och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Under första hälften av 1900-talet minskade världspopulationen av örnar och så även havsörnen. Men denna trend avstannade 1970-1990 och under perioden 1990-2000 har artantalet i de flesta europeiska länder ökat.[1] Exempelvis bedömdes arten som utdöd i Storbritannien år 1918, men efter en lyckad inplantering år 1975 finns det nu över 200 havsörnar i Skottland.[8] De två viktigaste populationerna i världen återfinns idag i Norge och Europeiska Ryssland och tillsammans omfattar de mer än 55% av världspopulationen. Fortfarande minskar dock några populationer i allra sydöstligaste Europa. 2004 uppskattades den europeiska populationen uppgå till 5 000–6 600 par, vilket utgör ungefär 50–74% av världspopulation.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha varit nära utrotning i Sverige uppskattade man att det år 2009 fanns cirka 500 revirhävdande par i Sverige och att det skulle innebära ett bestånd på cirka 2 500 individer.[9] Trots att beståndet för närvarande ökar med 8% årligen är den fortfarande kategoriserad som missgynnad (NT) på artdatabankens röda lista.[10]

För cirka 200 år sedan häckade havsörn över hela Sverige om än ojämnt eftersom den är knuten till vatten för sitt födosökande med ett tätare bestånd vid kuster och större sjöar. Man uppskattar att populationens historiska storlek kan ha legat på cirka 500 häckande par.[11] Under 1800-talet påbörjades en kraftig jakt på havsörn. Denna jakt fortsatte in på 1900-talet vilket ledde till att havsörnen fridlystes 1924 och kategoriserades som kungsvilt (ingår i Statens vilt). 1924 återstod bara cirka 35-40 par vid ostkusten och ett 10-tal par i Lappland. Detta skydd ledde dock till en långsam återhämtning av beståndet på ostkusten och vid 1950-talet räknade man med att där fanns cirka 100 häckande par. Då kom nästa hårda slag mot havsörnspopulationen. På grund av stigande halter i Östersjön av miljögifter som PCB och DDT så minskade fortplantningsförmågan. 1973 räknade man bara sex ungar utmed hela ostkusten.

1971 startade Svenska Naturskyddsföreningen Projekt Havsörn vilket var det första artprojektet i Sverige. Detta arbete tillsammans med bland annat förbud mot metylkvicksilver, DDT och PCB har inneburit att den svenska havsörnspopulationen sedan 1970-talet återhämtat sig förvånansvärt väl och finns nu i stort sett längs hela Östersjökusten och sedan 1980-talet har den börjat återkolonisera gamla häckningsområden i övriga Sverige. Vid insjöar finns arten ojämnt spridd från de östra delarna av Syd- och Mellansverige till Vänern samt ett isolerat bestånd i Lappland. Beståndet i Lappland består 2006 av cirka 60 par.

Genom det ringmärkningsprojekt som genomförts sedan 1976 där alla havsörnsungar märks har man kunnat visa att alla havsörnar som återkoloniserar Sverige kommer från populationen i Östersjön. Denna ringmärkning har också visat att den lappländska populationen är helt avskild från den resterande svenska populationen.

Efter att inte ha häckat i Vänern på över hundra år genomfördes två lyckade häckningar kring sjön 2001 vilket resulterade i fyra ungar som blev flygfärdiga.

I mars 2012 rapporterade Hallands ornitologiska förening att havsörn, efter 120 års frånvaro, återigen häckar på västkusten.[12]

Havsörnen i kulturen[redigera | redigera wikitext]

En av Bruno Liljefors mest betydande verk är målningen "Havsörnar" från 1897 som hänger på Nationalmuseum i Stockholm. Den 2,4 meter breda målningen förställer två havsörnar som attackerar en storlom.[13]

Den är Upplands landskapsfågel och landskapsdjur och även Ålands landskapsfågel.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2013 Haliaeetus albicilla Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Naturhistoriska riksmuseet (2008) Havsörn, läst 2008-12-17
  3. ^ http://kryss.club300.se/svelist/fynd_sv.asp?artkod=3347 Club 300, Svenska fågellistan
  4. ^ Wink, M (1996). ”A mtDNA phylogeny of sea eagles (genus Haliaeetus) based on nucleotide sequences of the cytochrome b gene”. Biochemical Systematics and Ecology 24: ss. 783-791. doi:10.1016/S0305-1978(96)00049-X. http://www.uni-heidelberg.de/institute/fak14/ipmb/phazb/pubwink/1996/20_1996.pdf. 
  5. ^ ”Bald Eagle Habitat” (på English). Bald-Eagles.info. http://www.bald-eagles.info/habitat.php. Läst 21 juni 2007. 
  6. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J., reds (1994). Handbook of the Birds of the World. 2. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 84-87334-15-6 
  7. ^ Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 114-115. ISBN 91-1-913142-9 
  8. ^ Terry Jennings (2010) Fåglar. ISBN 978-91-7166-220-0.
  9. ^ Svenska Naturskyddsföreningen: Projekt Havsörn
  10. ^ Artdatabaken (2005) Havsörn, läst 23 juni 2008
  11. ^ Svenska Naturskyddsföreningen: Fakta om havsörnen
  12. ^ Pressrelease från Hallands ornitologiska förening
  13. ^ Lars Kollberg (2008) Örnen i myten och konsten, Konsttidningen, nr.3, sid::6-7, juni 2008

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]