Bernadotte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den svenska kungliga grenen Bernadottes heraldiska vapen

Bernadotte [-då'tt] är en släkt som härstammar från det pyreneiska bergslandskapet Béarn. Huset Bernadotte härstammar från fransmannen Jean Baptist Bernadotte (1763-1844), som blev marskalk av Frankrike, furste av Pontecorvo och sist kung under namnen Karl XIV Johan av Sverige och Karl III Johan av Norge. Huset Bernadotte har regerat Sverige sedan 1818, och Norge mellan 1818 och 1905.

I juridisk mening är huset Bernadotte en icke-genealogisk sidolinje av huset Oldenburg, eftersom Bernadotte adopterades av Karl XIII 1810.[1]

Släkten Bernadottes franska rötter[redigera | redigera wikitext]

Den äldsta kända medlemmen i släkten på fädernet är Joandou du Poey, som den 5 juli 1615 gifte sig med Germaine de Bernadotte, delägare i ett hus i Pau, kallat "de Bernadotte",[2] och från vilken namnet Bernadotte har sitt ursprung.[3] Hon var dotter till Jean de Layus och Estébène de Butleret, och synes ha tagit namnet efter det hus hon ärvde i Pau, Béarn. Joandou du Poeys och Germaine de Bernadottes son hette Pierre du Poey, alias de Bernadotte. Hans son Jean du Poey, senare Bernadotte (1649–1698) blev i sitt andra äktenskap far till Jean Bernadotte (1683-1760) som i sin tur blev far till Henri Bernadotte (1711-1780) som var far till den blivande svensk-norske kungen.[4]

Släkten fortlever i två grenar. Den ena, den äldre, stammar från kung Karl Johans farfars äldre bror André Bernadotte (född 1680), och lever ännu i borgerliga villkor i släktens gamla hemland. Den yngre grenen har delat sig på 2 linjer: En, som härstammat från Karl Johans äldre bror, baron Jean Évangéliste Bernadotte (född 1754, död 1813), och vars huvudmän från 1810 bar titeln baron (linjen utdöd 1966) samt såsom fideikommiss innehaft slottet och godset Louvie i det franska departementet Pyrénées-Atlantiques, samt en annan, som härstammar från Karl XIV Johan och utgör den nuvarande svenska kungliga dynastin.

Den Bernadotteska kungaätten[redigera | redigera wikitext]

Kungahuset Bernadotte 1837.

Sverige i början av 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Trots att 1700-talet inneburit en blomstrande vetenskap och en frihetstid som åtminstone tillfälligt givit upphov till ett något mer demokratiskt samhälle, var Sverige i början av 1800-talet jämfört med andra europeiska länder ett fattigt och i vissa avseenden omodernt land. Att beteckna Sverige som efterblivet är dock fel. Exempelvis fanns vanligen genom husförhören minst en läskunnig person i varje familj, vilket var mycket högt jämfört med flertalet europeiska länder. Frånsett Stockholm och i viss mån andra större städer, var städerna små. Flertalet av landets 2,3 miljoner invånare levde av jordbruket, men andelen bönder minskade samtidigt som torparna blev allt fler. Även om fattigdomen var utbredd, hade allmogen fler och starkare rättigheter i Sverige än i de flesta andra länder. Exempelvis var den svenska rättssäkerheten relativt god även för de fattiga. Landet skakades dock under den här tiden av oroligheter som statskuppen mot Gustav IV Adolf, förlusten av Finland och mordet på Axel von Fersen.

Behovet av en tronföljare[redigera | redigera wikitext]

Karl XIII av ätten Holstein-Gottorp inte fick egna barn som levde till vuxen ålder, adopterade han 18 juli 1809 Christian August av Augustenborg som därvid bytte namn till Karl August, som svensk tronföljare borde hans namn vara mer svenskklingande. Christian August hade varit ståthållare i Norge, och kungen trodde att hans popularitet i grannlandet skulle bidraga till att förverkliga drömmen om att införliva Norge i riket.

Karl August dog hastigt till häst den 28 maj 1810Kvidinge hed under en trupprevy. Dödsorsaken var slaganfall, men opassligheten med denna händelse ledde till att folkmassorna i Stockholm, vid åsyn av kistan, anade illdåd och misshandlade riksmarskalk Axel von Fersen till döds den 20 juni i tro att denne hade giftmördat kronprinsen.

Nya överläggningar och tronföljarförslag högsommaren 1810[redigera | redigera wikitext]

Jean Baptiste Bernadotte

Det första förslaget till efterföljare var Karl Augusts bror Fredrik Christian, och framlades av kungens vän Georg Adlersparre. Napoleon I var dock omåttligt populär, och flera högre officerare önskade en av dennes marskalkar. Så gjorde även Carl Otto Mörner, som begav sig till Paris där han mötte fursten av Pontecorvo, marskalk Jean Baptiste Bernadotte, som han övertalade att komma till Sverige och ställa upp som kandidat i valet av tronföljare. Marskalk Bernadotte var den mest berömde av Napoleons marskalkar, som tillfångatagit en svensk avdelning i Lübeck 1806 och visat dem stor välvilja. Därtill var marskalk Bernadotte genom gifte släkt med Napoleon.

Den ende fransman som kunde tävla med fursten av Pontecorvo var Eugène de Beauharnais, som dock i egenskap av vicekung av Italien förmodades avböja. Hans far vicomte Alexandre de Beauharnais hade giljotinerats 1794.

Mörner återkom till Stockholm den 12 juli 1810, ett par dagar efter att kungen skickat bud till Fredrik Christian att denne skulle väljas till tronföljare. Mörner lät meddela att han förmått övertala Bernadotte att acceptera kronan. Greve von Essen lär ha utbrustit: "Pojke! Du borde sitta där varken sol eller måne skiner!" Så Mörner begav sig till Uppsala och drev frågan privat.

Riksdagarna i Örebro[redigera | redigera wikitext]

Sveriges blivande kronprins Oscar i barndomen.

Den 23 juli samlades Riksdagen i Örebro och började arbetet den 30:e. Kungen var tydligt inställd på Fredrik Christian, och varnade för att England med all sannolikhet skulle förklara krig om de valde en av Napoleons män.

Då fursten av Pontecorvo, genom ombudet J.A. Fournier som var f.d. fransk konsul och köpman, och som lär ha legitimerat sig med ett tandpetarfodral, låtit meddela bl.a. att Riksgäldskontoret skulle erhålla 8 miljoner franc och likvidering av Frankrikes fordringar på Sverige, beslutade utrikesstatsminister Lars von Engeström att valet borde falla på Bernadotte. Av vikt var även att Napoleon själv påstods ställa sig bakom valet.

Den 21 augusti 1810 valdes fursten av Pontecorvo enhälligt av riksdagen till kronprins, och nästa månad fastställdes även att hans 11-årige ende son Oscar blivit arvfurste i Sverige. Arvsrätten är stadgad i 1810 års successionsordning.

Släktled[redigera | redigera wikitext]

Ett stort antal personer, utan att vara kungliga, heter och har hetat Bernadotte och Bernadotte af Wisborg eftersom de härstammar från kungarna, men någon före dem i deras släktled har valt att avstå från kungligheten för kunna att gifta sig utanför sådana grundlagsenliga regler som gällde vid tiden för giftermålet. En känd sådan ättling var Folke Bernadotte.

Från huset Bernadotte, i kungliga kvinnliga led, härstammar även de nuvarande kungahusen i Danmark, Norge och Belgien, det avsatta grekiska kungahuset samt det regerande furstehuset i Luxemburg.

Släktträd över svenska kungafamiljen[redigera | redigera wikitext]

Släktträdet innehåller av utrymmesskäl inte ett stort antal ättlingar som aldrig har varit en del av det kungliga huset. Ingifta icke-kungliga personer är markerade med små bokstäver. För vid varje tid gällande tronföljdsordning, se artikeln om den svenska tronföljden.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lagerqvist & Åberg i Litet lexikon över Sveriges regenter ISBN 91-87064-43-X s. 40
  2. ^ Ätten Bernadotte : biografiska anteckningar, [Andra tillökade uppl.], Johannes Almén, C. & E. Gernandts förlag, Stockholm 1893, s. 1
  3. ^ Från Jean Bernadottes ungdom i Projekt Runeberg
  4. ^ Bulletin du Musée Bernadotte nummer 3-4, Pau 1958-1959, s. 57 angående hela styckets namn och årtal

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Weibull, Jörgen, Bernadotterna på Sveriges tron (Sthlm 1971)
  • Bernadotte - Historien och historier om en familj, Lars Elgklou, Askild & Kärnekull förlag, Stockholm 1978 ISBN 91-7008-882-9
  • Från Vasa till Bernadotte : Fem svenska dynastier, utgiven av Kungl. Husgerådskammaren med Skattkammaren och Bernadottebiblioteket, red. Stig Fogelmarck, intendent Ulla Landergren, slottsbibliotekarie Adam Heymowski, heraldiker, fil dr Jan Raneke, arkitekt Krzysztof Laufersweiler, Stockholms slott 1988 ISBN 91-85726-28-1
  • Bernadotterna : en krönika om vårt kungahus i kultur och politik, Jörgen Weibull, Bonnier, Stockholm 1991 ISBN 91-34-51193-8
  • Kungliga släktband : Kungar, drottningar, frillor och deras barn, Ulf Sundberg, Historiska media, Lund 2004 ISBN 91-85057-48-7 s. 201-208, 288
  • Från Jean Bernadotte's ungdom, F.U. Wrangel, P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1889

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Holstein-Gottorpska ätten
Sveriges kungahus
1818
Efterträdare:
Nuvarande
Föregångare:
Holstein-Gottorpska ätten
Norges kungahus
18181905
Efterträdare:
Glücksborgska ätten