Öronsjukdomar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Öronsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Örat består av tre olika delar, ytterörat, mellanörat och innerörat. Yttrerörat är den synliga delen som vi kan se som består av öronmusslan där ljudet fångas upp. Genom öronmusslans form kan hjärnan även avgöra varifrån ljudet kommer ifrån[1]. Mellanörat, som består av trumhinnan, trumhålan, de tre hörselbenen och örontrumpeten tar emot ljudvågorna mot ett tunt membran skikt, trumhinnan. När ljudvågorna träffar trumhinnan sätts den i vibration och genom de tre hörselbenen förs den vidare in till det ovala fönstret som är ett membran mellan mellanörat och innerörat[1]. Det är i innerörat som ljudvågorna registreras av sinnecellerna och som sedan leder vidare informationen som nervinpulser genom hörselnerven till hörselcentrumet. För att vi ska kunna höra och uppfatta ljuder krävs det att ljudvågorna har nått ändå vägen till hörselcentrumet[2] . Örat är även ett av våra 5 sinnen, hörsel och balans sinnet. Innerörat består av benlabyrinten som är i sin tur består av vindlande kanaler och hålrum. Systemet i benlabyrinten är konstruerat av vätskefyllda gångar och säckar som kallas hinnlabyrinten. Den ena delen av hinnlabyrinten som går in i benbågsgångarna kallas hinnbåggångarna och här sitter de sinnesceller som registrerar information om balansen. Den andra delen av hinnlabyrinten mynnar med bensnäckan och kallas då hinnsnäckan, här befinner sig de sinnescellerna som tar om information av ljudet som vi har ledats från ytterörat till mellanörat och sedan till innerörat[2]. Det är lätt att drabbas av sjukdomar i örat, speciellt i hörselgångarna där öroninflammation är en av de vanligaste folksjukdomarna hos barn. De vanligaste sjukdomarna i örat är infektion- och virussjukdomar, vanligast där är öroninflammation. Men vaxproppar, nedsatt hörselförmåga, extern otit och Menières sjukdom är också några av de sjukdomarna som stöter på i samband med öronen.

Öroninflammation[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Öroninflammation

Orsakas av bakterier eller virus och utvecklas ofta i samband med en förkylning. Det bildas då en inflammation i mellanörat med oftast med var. De här typerna av öroninflammation är vanligare under vinterhalvåret, då många förkylningar härjar i samhället. Öroninflammation är ett samlat namn som innefattar många undergrupper med olika symtom och besvär där akut varig öroninflammation och öronkatarr är vanligast. Öronkatarr skiljer sig på det viset att det inte bildas något var vid inflammationen utan en vätska som ansamlas i mellanörat[3] . Öronkatarr behöver sällan behandling och är vanligt när barn är förkylda[3]. Vid en förkylning gör viruset det svårare för slemhinnorna i näsa och öron att försvara sig mot inkommande bakterier, om bakterierna lyckas föröka sig bildas ofta en akut öroninflammation med var. Man kan se på trumhinnan om man har öroninflammation då de blir röd och svullen och bakom trumhinnan bildas det även var. Svullnaden och trycket i innerörat gör att kraftig smärta uppstår. Om trumhinnan skulle spricka på grund av trycket i innerörat försvinner oftast smärtan, och var rinner ut i örat. Det här bör alltid behandlas med penicillin, oavsett om man är barn eller vuxen. I de flesta fall försvinner öroninflammation av sig själv utan antibiotika, ibland kan man behandla smärtan med receptfria läkemedel som finns att köpa på apoteket. Barn under 1 år behandlas dock alltid med antibiotika medan vuxna ytterst sällan få penicillin[4].

Vaxpropp[redigera | redigera wikitext]

I yttre delen av hörselgången sitter det körtlar som producerar vax. När vaxet rinner ut tar det med sig skräp som har ansamlats i örat, på detta sätter renar vaxet örat från bakterier och andra ämnen. Vid kontakt med vatten kan vaxet dock bli extra segt och detta kan leda till så kallade vaxproppar. Symtom på en vaxpropp är i många fall att det bildas ett tillfälligt lock i örat eller att hörseln försämras. För att inte förvärra vaxproppen är det viktigt att undvika att peta sig i öronen då risken är stor att vaxet förflyttar sig och blockerar hela örongången. Genom receptfria läkemedel som Cerusol och Revaxör i form av droppar som löser upp vaxet så att det kan rinna ut. Om behandlingen inte hjälper kan man behöva spola rent örat från vax med hjälp av en gummiballong med pip. Barn under 3 år ska alltid uppsöka vård och sådan här besvär uppstår[5].

Extern otit (hörselgångsinflammation)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Extern otit

Extern otit eller hörselgångsinflammation som det också heter drabbar yttre hörselgången. Hörselgångshuden är extremt tun och vid infektioner av bakterier kan eksem och svamp uppstå. Om eksemen eller svampen svullnar upp uppstår extern otit. Till skillnad från de andra öronsjukdomarna som är vanligast under vinterhalvåret uppstår extern otit oftast under sommarhalvåret. Detta beror i sin tur på att bakterierna trivs i fukten som sommarvärmen bidrar till. Symtomen varierar, men förknippas ofta med irritation, klåda och värmekänsla från örat. Om inflammationen har blivit värre kan man även känna en stark smärta om man ligger ned på örat eller tuggar[6].

Ménières sjukdom[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ménières sjukdom

Sjukdomen drabbar innerörat och orsaken är ännu inte klarlagd. Men man tror att den hör samman med en störd vätskebalans som påverkar sinnescellerna i balansorganet och hörselsnäckan. Ménières är en kronisk sjukdom som även till viss del är ärftlig. Man behöver inte ha sjukdomen i båda öronen, men de drabbade löper större risk att utveckla Ménières i båda öronen inom loppet av 10 år. Symtom kommer som attacker, hur länge det är mellan attackerna varierar från person till person. Själva attacken kan sitta i mellan en halvtimme till ett par timmar. Under attacken upplever man symtom som kraftig yrsel och illamående, det kan även slå lock i öronen och tinnitus kan uppstå. Under en längre tid med sjukdomen kan permanenta hörselnedsättningar och tinnitus besvär uppstå. Samband mellan attackerna och stress är vanliga och om man då vet att man lider av Ménières sjukdom är detta någonting man borde ha i åtanke i vardagen. Behandlingar mot själva sjukdomen finns inte, men det finns mediciner som kan lindra yrsel och illamåendet och även hörselapparater om hörsel har tagit skada på grund av sjukdomen[7].

Tinnitus[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tinnitus

Tinnitus är inte som en sjukdom på det sättet utan ett symptom som man har. Vid höga ljudnivåer eller kraftiga bullernivåer blir ljudvågorna som färdas in i innerörat för kraftiga och hinnsnäckans sinnesceller försämrar sin förmåga att registrera ljudvågorna och hörselförmågan försämras tillfälligt. Vid återkommande störningar av kraftiga ljud på sinnescellerna i hinnsnäckan kan permanenta skador uppstå, vilket i sin tur kan leda till tinnitus. Förklaringen till tinnitus har många aspekter men en av dem är att sinnescellerna i hinnsnäckan är så pass skadade att de aktiverar sig själva och då skickar nervinpulser till hjärnan som uppfattar detta som ljud. Ljudet vid tinnitus är även varierat mellan olika människor, och man behöver inte ha tinnitus bara för att man vid enstaka tillfällen har ringande ljud i öronen. Detta är örats respons på höga ljud och en signal till hjärnan att örat håller på att ta skada. Det finns inte heller något botmedel mot tinnitus, men det finns behandlingar för att lära sig att leva med ljudet eller bullret[8]. Man kan dela in tinnitus i olika grupper, det finns så kallad subjektiv tinnitus då man bara hör ljuden själv och objektiv tinnitus som även kan höras av andra. Objektiv tinnitus är dock extremt ovanligt men förekommer. Det finns som sagt inga botmedel mot tinnitus men genom att undvika höga ljudnivåer och om ljudnivån är så pass hög att man inte kan prata normalt, ska man alltid använda hörselskydd[8].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Karolinska.se ”örats funktion” (2011-01-28) Hörsel och balans Hämtat från: http://www.karolinska.se/Verksamheternas/Kliniker--enheter/Horsel-och-balans/Diagnostik-och-yrsel/Orats-funktion/
  2. ^ [a b] 1177.se ”sinnen” (2005-10-25) Bjerneroth Lindström, Gunnel (docent anestesiologi och intensivvård) Hämtat från: http://www.1177.se/Skane/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorganen/Sinnen/
  3. ^ [a b] Folkbildning.se sjukvårdstolkningen ”öronsjukdomar” Hämtat från: http://www.folkbildning.net/sjukvardstolkning/m4_13.htm
  4. ^ 1177.se ”öroninflammation” (2011-02-07 ) Enander, Martin (läkare speciallist i allmän medicin) Johansson, Ulf (läkare, specialist öron-näsa och halssjukdomar) Hämtat från: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Oroninflammation/
  5. ^ 1177.se ”vaxpropp” (2011-02-16) Åkerblom, Elin (sjuksköterska) Hämtat från: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Vaxpropp-i-orat/
  6. ^ Skanesuniversitetssjukhus.se ”Hörselgångsinflammation”(2011-06-16) Cervin, Anders (läkare öron, näsa och halssjukdomar) Hämtat från: http://www.skane.se/sv/Webbplatser/Skanes-universitetssjukhus/Organisation-A-O/Oron-_nas-_och_halssjukvard/For-patienter/SjukdomarFakta/Horselgangsinflammation-extern-otit/
  7. ^ Vardguiden.se ” Ménières sjukdom” (2011-10-14) Hammarström, Anna (webredaktör vårdguiden) Hämtat från: http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Ménières-sjukdom/
  8. ^ [a b] 1177.se ”tinnitus” (2012-06-13) Larsen, Hans (läkare specialist öron, näsa och halssjukdomar) Hämtat från: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Tinnitus/