Östersjöflottan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Östersjöflottan betecknar den ryska respektive den sovjetiska marinen i Östersjön. Östersjöflottan grundades av Peter den Store år 1696. Östersjöflottan var länge den ryska huvudflottan och utkämpade under 1700-talet många slag med svenska flottan. Vid Kronstadt utanför Sankt Petersburg byggdes tidigt en marinbas. Flottan förvärvade även baser i Finland efter 1809. Under rysk-japanska kriget 1904-1905 skickades en stor del av Östersjöflottan runt halva jorden för att förstärka stillahavsflottan. Trots denna förstärkning led ryssarna ett stort nederlag vid Tsushima.

Matroser från Östersjöflottan var förkämpar i den ryska revolutionen 1917. De var också de första att göra uppror mot bolsjevikerna i Kronstadt 1921, men upproret slogs ner under blodiga former.

Under andra världskriget spelade Östersjöflottan en underordnad roll, eftersom den snabbt blev instängd i Finska viken vid Leningrad. Många matroser fick övergå till att strida som infanterister (men var alltid noga med att behålla sin telnjasjka = randiga matroströja, som ett tecken på sin sjöanknytning). Under 1942 och 1943 gjorde man synnerligen tappra försök att få ut ubåtar genom den tysk-finska min- och ubåtsnätspärren tvärsöver Finska viken. Vid dessa försök gick många ubåtar under med man och allt. De ubåtar som ändå kom ut utkämpade ett pseudokrig med svenska flottan, som skyddade konvojer med gods till Tysklandsvenskt vatten.

Östersjöflottan bildade efter kriget, tillsammans med de polska och östtyska folkmarinerna, den förenade Östersjöflottan. Dess betydelse minskade dock i och med det instängda läget i Östersjön. Nordflottan övertog rollen som huvudflotta.

Efter Sovjetunionens fall har Östersjöflottan fått en än besvärligare situation då de baltiska baserna har försvunnit. Kronstadt och Baltijsk i Kaliningrad-området är nu de enda större baser som finns kvar.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Från ovan”. Observationsplatsen. 25 januari 2012. http://oplatsen.wordpress.com/2012/01/25/fran-ovan/. Läst 2012-03-25. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]