Östgöta trängkår

Östgöta trängkår
(T 6)
Vapen för Östgöta trängkår tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnKungliga Östgöta trängkår
Datum1902–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypTrängtrupperna
RollUtbildningsförband
StorlekKår
HögkvarterLandskrona (1902-1907)
Eksjö (1907-1911)
Linköping (1911-1927)
FärgerBlått och vitt         
Marsch"Östgöta trängkårs marsch" (Ferry)[1]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Östgöta trängkår (T 6) var ett trängförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1902–1927. Förbandet var förlagt till Linköpings garnison i Linköping.[2][3][4]

Historia

Förbandet påbörjades att uppsättes 1902 som Andra Göta trängkår (T 6) i Landskrona av Wendes trängkår. Befälet över kåren fördes av chefen för Wendes trängkår (senare Skånska trängkåren) (T 4), fram till 1907 då Östgöta trängkår fick egen chef.

År 1904 namnändrades kåren till Östgöta trängkår (T 6), detta i samband med ett beslut om att kåren skulle flytta till Östergötland. Osäkerhet rådde om vilken stad kåren skulle förläggas till men beslutet blev Linköping. I väntan på kasernernas färdigställande förlades kåren därför åren 1907-1911 i Smålands husarregementes (K 4) gamla förläggning på Ränneslätt i Eksjö. När kasernerna var klara förlades kåren den 19 december 1911 som första militära förband inom Linköpings garnison.[4]

I samband med försvarsbeslutet 1925 avsågs det att två trängkårer skulle avvecklas. De kårer det gällde var Västmanlands trängkår (T 5) och Östgöta trängkår (T 6). Dock var Östgöta trängkår inte en helt given nedläggningskandidat, då man hade en bättre förläggning än vad Svea trängkår hade. Dock föll avgörandet på att den äldsta kåren skulle bli kvar. Som en kompromiss i frågan beslutades att Svea trängkår skulle omlokaliseras från Örebro garnison till Linköpings garnison och överta Östgöta trängkårs kaserner. Sistnämnda kår avvecklades den 31 december 1927.[5]

Hösten 1927 påbörjades omlokaliseringen av Svea trängkår och den 1 juni 1928 halades den tretungade fanan för sista gången på Västra Mark i Örebro. Vid flytten följde endast fyra officerare med. Flertalet av de anställda vid Östgöta trängkår blev däremot kvar på sina befattningar.[5]

Förläggningar och övningsplatser

När förbandet bildades förlades det i samma kaserner som Wendes trängkår (T 4) var förlagda i vid Slottsgatan i Landskrona. Den 21 augusti 1907 omlokaliserades förbandet till Ränneslätt, där man övertog den förläggning som Smålands husarregemente (K 4) efterlämnat sig inför deras flytt till Eksjö. Flytten till Ränneslätt var dock endast provisoriskt, då förbandet omlokaliserades den 19 december 1911 till Kaserngatan i Linköping. Där ett helt nytt kasernområde hade uppförts. Från den 1 januari 1928 övertogs kasernområdet av Svea trängkår. Kasernområdet lämnades helt den 1 juli 1985, då Svea trängkår samlokaliserades med övriga förband vid Regementsgatan.[4]

Heraldik och traditioner

Efter att Östgöta trängkår avvecklades, kom dess traditionsansvar att förvaltas av Svea trängkår fram till den 20 december 1997. Från 1 juli 2000 för Trängregementet (TrängR) minnet vidare av Östgöta trängkår.[2]

Förbandschefer

  • 1902–1907: Ivar Adolf Virgin
  • 1907–1917: Karl August Olsson
  • 1917–1919: Knut Oscar Laurentius
  • 1919–1927: Sven Axel Engdahl

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Kungl Andra Göta trängkår 1902-10-01 1904-12-07
Kungl Östgöta trängkår 1904-12-08 1927-12-31
Beteckningar
T 6 1902-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter
Landskrona garnison (F) 1902-10-01 1907-08-20
Ränneslätt (F) 1907-08-21 1911-12-18
Linköpings garnison (F) 1911-12-19 1927-12-31

Galleri

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (211), s. 207
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 285
  3. ^ Kjellander (2003), s. 339
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 44
  5. ^ [a b] Lyth, Gustavsson (1993), s. 124-126

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 285. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). sid. 44. Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag HB. ISBN 91-87184-74-5 
  • Lyth, Einar; Gustavsson Bengt (1993). Försvars i Örebro län-1900-talet. Kumla: Stiftelsen Nerikes regementen. sid. 16-28. ISBN 91-630-1777-6 

Externa länkar