253 Mathilde

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
253 Mathilde
(253) mathilde.jpg
NASA bild av 253 Mathilde
Upptäckt
Upptäckt av Johann Palisa
Upptäcktsdatum 12 november 1885
Beteckningar
MPC-beteckning 253 Mathilde
Alternativa namn A915 TN; 1949 OL1
Småplanetkategori asteroidbältet
Aphelium 3,351127127 AU
501 321 483 km
Perihelium 1,93975638 AU
290 183 424 km
Halv storaxel 2,645441753 AU
395 752 453 km
Excentricitet 0,26675521
Omloppstid 1 571,613434 (4,30 år)
Medelhastighet i banan 17.98 km/s
Inklination 6,741389°
Longitud för uppstigande nod 179,62134°
Periheliumargument 157,51188°
Fysikaliska data
Dimensioner 66×48×46[2] km
52,8 km
Massa 1,033(±0,044)×1017[3] kg
Medeldensitet 1,3[3] g/cm³
Ytgravitation vid ekvatorn 0,0025 m/s²
Flykthastighet 0,0162 km/s
Siderisk rotationsperiod 17,406±0,010[4] h
Albedo 0,0436
Temperatur ~174 K
Spektraltyp Cb[1]
Absolut magnitud (H) 10,2
Q space.svg
Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen

253 Mathilde är en asteroid upptäckt av Johann Palisa 1885 i Wien[1]. Den har en relativt elliptisk omloppsbana som har en omloppstid på mer än fyra år runt Solen. Denna asteroid har en ovanligt långsam rotation, det tar asteroiden 17,4 dagar att fullborda ett varv runt sin egen axel. Det är en enkel asteroid av spektraItyp C, vilket betyder att ytan har en stor andel kol så att bara 4% av ljuset reflekteras.[5]

Denna asteroid besöktes av rymdsonden NEAR Shoemaker under juni 1997 på sin väg till asteroiden 433 Eros. Rymdsonden tog bilder av ytan på asteroiden vilket avslöjade många stora kratrar som gjort hål i ytan. För närvarande är detta den största asteroid som har fått ett besök av en rymdsond.

Observationshistoria[redigera | redigera wikitext]

Johann Palisa, chefen för Austrian Naval Observatory, erbjöds 1880 en position som assistent vid det nyligen färdigställda Wien-observatoriet. Med det nya arbetet skulle Johann få tillgång till den nya astronomiska kikaren, det största teleskopet vid den tiden. Vid denna tid hade Johann redan upptäckt 27 asteroider och han skulle här hitta ytterligare 94 asteroider innan han gick i pension.[6]

Bland Johann Palisas upptäckter fanns asteroiden 253 Mathilde, hittad 12 november 1885. De första beräkningarna av banelementen gjordes av V. A. Lebeuf, en annan österrikisk astronom som jobbade vid observatoriet. Namnet tillkom på förslag av Lebeuf efter Mathilde, hustrun till Moritz Leowy som var verksam vid Paris-observatoriet.[7][8]

Markbaserade observationer 1995 bestämde att 253 Mathilde var av spektralklass C. Man fann också att asteroiden hade en ovanligt långsam rotation.[8]

Den 27 juni 1997 passerade rymdsonden NEAR Shoemaker inom ett avstånd av 1 212 km till 253 Mathilde med en hastighet av 9,93 km/s. Detta tillät rymdsonden att ta över 500 bilder av ytan,[5] och gav mycket information om asteroidens storlek och massa.[3] Bara den ena sidan av 253 Mathilde kunde fotograferas under passagen.[9] Detta var den tredje asteroiden som fotograferades vid en nära passage, efter 951 Gaspra och 243 Ida.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En av de största kratrarna på 253 Mathilde. NASA foto.

253 Mathilde är mycket mörk med en albedo jämförbar med nylagd asfalt,[10] och tros ha samma sammansättning som CI1 eller CM2 karbonat-meteoriter med en yta som främst består av silikater.[11] Asteroiden har ett antal extremt stora nedlagskratrar, som var och en har fått namn efter kolgruvor runt om i världen.[12] De två största kratrarna, Ishikari (29,3 km) och Karoo (33,4 km), är lika breda som asteroidens radie.[2] Nedslagen verkar ha ryckt bort stora delar av asteroiden vilket antyds av utseendet på kraterns kanter.[5] Ingen skillnad i ljushet eller färg kunde observeras i kratrarna vilket ger att asteroiden har en homogen sammansättning.[2]

Densiteten som uppmättes av NEAR Shoemaker, 1,300 kg/m³, är mindre än hälften för en asteroid av denna typ. Det antyder att den är porös.[3] Samma sak har observerats hos flera asterodier av spektralklass C vid studier gjorda med markbaserade teleskop (45 Eugenia, 90 Antiope, 87 Sylvia and 121 Hermione). Upp till 50% av 253 Mathildes inre består av tomrum. Närvaron av en 20 km lång ravin indikerar att asteroiden har en viss strukturell styrka så att den kan bestå av några stora inre delar.[9] Den låga inre densiteten ger en ineffektiv överföring av chockvågor genom asteroiden, vilket till stor del hjälper till att bevara ytstrukturen.[2]

Mathildes omloppsbana är excentrisk, så att den når det yttre av asteroidbältet. Ändå ligger hela omloppsbanan mellan Mars' och Jupiters omloppsbanor, så att den inte korsar någon planets bana. Den har även en av de allra långsammaste rotationerna bland asteroiderna, de flesta asteroider roterar på mellan 2–24 timmar.[13] På grund av den långsamma rotationen kunde NEAR Shoemaker bara fotografera 60% av asteroidens yta. Den långsamma rotationen kan bero på att asteroiden har en måne i omloppsbana, men NEAR:s bilder kunde inte avslöja någon bild av någon måne större än 10 km i diameter på ett avstånd inom 20 gånger 253 Mathildes radie.[14]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] NASA JPL Small-Body Database Browser on 253 Mathilde Läst 30 september 2008
  2. ^ [a b c d] J. Veverka et al (1999). ”NEAR Encounter with Asteroid 253 Mathilde: Overview”. Icarus 140: ss. 3–16. doi:10.1006/icar.1999.6120. http://adsabs.harvard.edu/abs/1999Icar..140....3V. Läst 29 augusti 2007. 
  3. ^ [a b c d] D. K. Yeomans et al (1997). ”Estimating the mass of asteroid 253 Mathilde from tracking data during the NEAR flyby”. Science 278 (5346): ss. 2106–9. doi:10.1126/science.278.5346.2106. PMID 0009405343. http://www.sciencemag.org/cgi/content/full/278/5346/2106. Läst 1 oktober 2008. 
  4. ^ Stefano Mottola et al (1995). ”The slow rotation of 253 Mathilde”. Planetary and Space Science 43 (12): ss. 1609–1613. doi:10.1016/0032-0633(95)00127-1. http://adsabs.harvard.edu/abs/1995P&SS...43.1609M. Läst 1 oktober 2008. 
  5. ^ [a b c] Williams, David R. (18 december, 2001). ”NEAR Flyby of Asteroid 253 Mathilde”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/mission/near/near_mathilde.html. Läst 1 oktober 2008. 
  6. ^ Raab, Herbert (2002). ”Johann Palisa, the most successful visual discoverer of” (PDF). Astronomical Society of Linz. http://www.astrometrica.at/Papers/Palisa.pdf. Läst 1 oktober 2008. 
  7. ^ Moore, Sir Patrick (1999). The Wandering Astronomer. CRC Press. ISBN 0-7503-0693-9 
  8. ^ [a b] Savage, D.; Young, L.; Diller, G.; Toulouse, A. (February 1996). ”Near Earth Asteroid Rendezvous (NEAR) Press Kit”. NASA. http://www.nasa.gov/home/hqnews/presskit/1996/NEAR_Press_Kit/NEARpk.txt. Läst 1 oktober 2008. 
  9. ^ [a b] Cheng, Andrew F. (2004). ”Implications of the NEAR mission for internal structure of Mathilde and Eros”. Advances in Space Research 33 (9): ss. 1558–1563. doi:10.1016/S0273-1177(03)00452-6. http://adsabs.harvard.edu/abs/2004AdSpR..33.1558C. Läst 1 oktober 2008. 
  10. ^ Pon, Brian (30 juni, 1999). ”Pavement Albedo”. Heat Island Group. http://eetd.lbl.gov/HeatIsland/Pavements/Albedo/. Läst 1 oktober 2008. 
  11. ^ Kelley, M. S.; Gaffey, M. J.; Reddy, V. (March 12-16, 2007). "Near-IR Spectroscopy and Possible Meteorite Analogs for Asteroid (253)". 38th Lunar and Planetary Science Conference: p. 2366, League City, Texas: Lunar & Planetary Institute. Hämtat 2008-10-01. 
  12. ^ Blue, Jennifer (29 augusti, 2007). ”Categories for Naming Features on Planets and Satellites”. USGS. http://planetarynames.wr.usgs.gov/append6.html#Asteroids. Läst 1 oktober 2008. 
  13. ^ Lang, Kenneth R. (2003). ”2. Asteroids and meteorites, Size, color and spin”. NASA's Cosmos. NASA. http://ase.tufts.edu/cosmos/view_chapter.asp?id=15&page=3. Läst 1 oktober 2008. 
  14. ^ W. J. Merline et al (1998). ”Search for Satellites of 253 Mathilde from Near-Earth Asteroid Rendezvous Flyby Data”. Meteoritics & Planetary Science 33: ss. A105. doi:10.1006/icar.1999.6120. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998M&PSA..33..105M. Läst 1 oktober 2008. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia