Abd el-Krim
Abd el-Krim, (cirka 1882, Ajdir – 6 februari 1963, Kairo) (Mulay Abdelkrim, fullständigt namn Muhammad Ibn 'Abd El-Karim El-Khattabi ,محمد بن عبد الكريم الخطابي, var en berbisk upprorsledare som under 1900-talets början ledde gerillastrider mot Frankrike och Spanien i norra Afrika.
Abd el-Krim tillhörde en stam bosatt vid Alhucemasbukten i norra Marocko. Han hade erhållit västerländsk utbildning, och trädde i tjänst hos den spanska förvaltningen i Melilla. En tvist med general Silvestre tvingade 1919 Abd el-Krim att fly från staden. Han ställde sig därefter tillsammans med sin bror, som erhållit ingenjörsutbildning i Spanien i spetsen för sina stamfränder. 1921 erövrade han en framskjuten spansk post vid Anual, varefter Spanjorerna under svåra förluster retirerade in i Franska Marocko. Efter att ytterligare stammar dragits med i upproret tvingades spanjorerna 1924 att överge alla fort i det inre av Spanska Marocko. Strax därefter invecklades dock Abd el-Krim även i strider med på andra sidan gränsen. under första halvan av 1925 gjorde han framgångsrika offensiver in på den franska sidan. I oktober samma år ankom dock förstärkningar från Frankrike och tvingade honom till återtåg. Samtidigt gjorde spanjorerna en lyckade landstigning i Alhucemasbukten och startade en offensiv mot norr. Trots dessa svårigheter trotsade han motståndarnas trupper fram till maj 1926, då han tvingades kapitulera till Fransmännen. Han hölls därefter i fångenskap på ön Réunion i Indiska oceanen. Av hälsoskäl frigavs han 1947 och fick då möjlighet att slå sig ned i Frankrike. En tid därefter fick han politisk asyl i Egypten och valde då att flytta dit.
Källor [redigera]
- Svensk uppslagsbok, Lund 1929
