Maghreb

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maghreb (politiska "de facto")

Maghreb (äv. Magrib, av arabiskans مغرب , "platsen där solen går ned", "landet i väst") är den del av Nordafrika som ligger norr om Sahara det vill säga Marocko, Algeriet och Tunisien (ofta även Västsahara, Mauretanien och Libyen; de två senare är medlemmar i Maghrebunionen). Befolkningen i Maghreb består främst av araber men det finns även minoritetsgrupper som till exempel berber. Begreppet ställs ibland mot "Mashreq", den arabiska östern, som löst hänvisar till såväl Levanten som Gulfstaterna.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

I slutet av den senaste istiden, då Sahara blev en öken, bröts kontakten mellan Maghreb och subsahariska Afrika en situation som bestod även efter den arabiska expansionen och islams spridning i regionen. Handelsförbindelserna mellan regionerna bestod dels i dyrbara men ofta lönsamma karavaner genom öknen med varor som salt, guld, elfenben och slavar; dels i handel med (och sjöröveri mot) Europa, över Medelhavet.

Traditionellt avsåg araberna med Maghreb egentligen bara de delar av dagens Marocko, Algeriet och Tunisien som ligger mellan Medelhavet och Atlasbergen. Under den arabiska medeltiden har området dock varit uppdelat i olika mer eller mindre autonoma regioner med olika utsträckning: Ifriqiya, Djerid, Sus, Sousse, Zab, Hodna, Rif, Maghreb al-Awsat, Marocko och Tamesna. Dessutom räknades även al-Andalus, det muslimska Spanien, som en del av Maghreb under flera hundra år.

Sedan kolonialismens fall under 1900-talet har krav rests, bland annat av Muammar al-Gaddafi, på att upprätta en arabisk superstat eller en gemensam marknad med olika utsträckning i västra Nordafrika.

Idag räknar Maghrebunionen (efter 1989) förutom Marocko (med Ceuta och Melilla), Algeriet och Tunisien även Libyen, Västsahara (under marockansk ockupation sedan 27 februari 1976) och Mauretanien till Maghreb.

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Kulturellt består Maghreb av en blandning mellan arabiska och berbiska kulturvärden. Även den västerländska kulturen gör sig påmind med influenser främst från Frankrike, USA och Spanien. Maghrebs judiska befolkning har även den lämnat sina spår. Maghreb har en gemensam matlagningstradition och skämtsamt sade Tunisiens förre president Habib Bourguiba en gång att Maghreb var den del av Nordafrika där couscous utgjorde stapelfödan.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Större delen av befolkningen talar maghrebarabiska. Denna dialekt som kallas darija har många gemensamma kännemärken som skiljer dem från de flesta arabiska dialekterna i Mellanöstern och större delen av Egypten.

Till en följd av kolonialismen och fortsatt nära ekonomiska och sociala band med Frankrike och andra franskspråkiga länder (till exempel är många maghrebiner bosatta i Belgien och Québec, och många senegaleser, ivorianer, malier, tchadier, burkinabeer med flera invandrar till Maghreb) används även franska i stor utsträckning i utbildningsystemen, media, privata företag med mera.

Olika berberspråk talas av berberna som nästan uteslutande bor i Maghreb (Främst Marocko och Algeriet).

Politik[redigera | redigera wikitext]

Även om Maghreb kulturellt och historiskt utgör en ganska enhetligt område har politisk enighet av olika anledningar varit svår att uppnå. Den marockanska ockupationen av Västsahara, inbördeskriget i Algeriet och diskrepansen mellan "moderna" värderingar i städerna och ett fortfarande traditionellt levnadsmönster på landsbygden, förutom fattigdom och en omfattande korruption, bidrar tillsammans till att göra Maghreb till ett ofta politiskt instabilt område. Många högutbildade väljer att flytta bort från regionen och flera miljoner människor från Maghrebområdet har utvandrat till i första hand Europa.

Maghrebunionen (Union du Maghreb Arabe) är ett försök att bättre koordinera politiska och ekonomiska strävanden i regionen, som tyvärr försvårats av oenighet mellan dess medlemmar, främst mellan Marocko och Algeriet över Västsaharafrågan.

Se även[redigera | redigera wikitext]