Adolf Fick

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Fick” leder hit. För andra betydelser, se Fick (olika betydelser).
Adolf Fick.

Adolf Eugen Fick, född 3 september 1829 i Kassel, död 21 augusti 1901 i Blankenberge, Flandern, var en tysk fysiolog.

Fick blev 1851 medicine doktor i Marburg, kallades 1856 till professor i fysiologi i Zürich samt var 1868-99 professor i Würzburg. Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1895.

Fick, som var en av 1800-talets mest framstående fysiologer, tillhörde Carl Ludwigs skola och ägnade sig åt de exakta vetenskapernas tillämpning inom fysiologin. I särskilt hög grad bidrog han till våra kunskaper om musklernas mekaniska arbete och den i dem försiggående värmebildningen.

Fick utförde även viktiga undersökningar beträffande blodomloppets och sinnesorganens fysiologi. Han uppfann även de första kontaktlinserna. Han var även starkt intresserad av filosofiska frågor, vilka han behandlade med stor självständighet. Han formulerade Ficks lag för diffusion.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Die medicinische Physik (1856; tredje upplagan 1885)
  • Compendium der Physiologie der Menschen (1860; fjärde upplagan 1891)
  • Lehrbuch der Anatomie und Physiologie der Sinnesorgane (1864)
  • Spezielle Bewegungslehre (1880)
  • Mechanische Arbeit und Wärmeentwicklung bei der Muskelthätigkeit (1882)
  • Gesammelte Schriften (fyra band, 1903-05)

Källor[redigera | redigera wikitext]