Alexander Nevskij

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Alexander Nevskij (olika betydelser).
Ikon som visar Alexander Nevskij

Alexander Nevskij av Novgorod (Александр Невский), född 30 maj 1220 i Pereslavl-Zalesskij i dåvarande Vladimir-Suzdal (i nuvarande Jaroslavl oblast), död 14 november 1263 i Gorodets i dåvarande Vladimir-Suzdal (i nuvarande Nizjnij Novgorod oblast), är en rysk nationalhjälte, helgon, på många sätt en rysk motsvarighet till Erik den helige.

Han förde krig mot Sverige, tavaster (finnar), Tyska Orden samt Litauen, och förhindrade på så vis dessa länders fortsatta expansion in på ryskt område. Hans namn används i Ryssland ofta som namn på gator, torg, allmänna byggnader som till exempel skolor, samt även inom flottan som namn på olika fartyg.

Alexander av Novgorod fick[1] namnet Alexander Nevskij efter segern över svenskarna i slaget vid Neva den 15 juli 1240. I Novgorod kanoniserades han redan 1380, medan den rysk-ortodoxa kyrkan i dess helhet helgonförklarade honom så sent som 1547. Han var gift med Batu Khans dotter[1], och därmed ingått i Chingizid-dynastin[1].

Myten om Alexander Nevskij är stor och den ryska och sovjetiska staten har i flera århundraden försökt göra slaget större än vad det troligen var i verkligheten. Det har sin grund i att man vill legitimera sin närvaro vid Östersjöns strand som ursprungligen är finska stammars land. Därför flyttade Peter den store Nevskijs reliker till Sankt Petersburg på 1700-talet, då staden grundades på ruinerna av den svenska staden Nyen i Ingermanland med anor från 1600-talet. Relikerna av helgonet kan idag beses i Alexander Nevskij klostret i slutändan av stadens huvudgata Nevskij prospekt.

Alf Henrikson har i Svensk historia I, (sidan 108) skrivit om Alexander Nevskij: "Alexander Nevskijs historia är emellertid ingen enkel och entydig patriotisk hjältesaga. Han härskade i Ryssland såsom tatarkhanens handgångne man, blev fördriven från Novgorod ett par gånger och utkämpade strider med sina anförvanter. Hans bror, storfurst Andreas Jaroslavowitsch, tillbragte några år som landsflykting i Sverige, där han togs väl emot av Birger jarl."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Harrison, Dick (2005). Gud vill det!: nordiska korsfarare under medeltiden. Stockholm: Ordfront. Libris 9868418. ISBN 91-7037-119-9 


Föregångare:
Andrej II
Storfurste av Novogorod och Vladimir
1252-1263
Efterträdare:
Jaroslav III