Aln
Aln (fornsvenska alin; ytterst från protoindoeuropeiska el-, armbåge, underarm) är ett äldre längdmått som funnits i olika varianter genom historien. Den ursprungliga betydelsen är "armen från bågen till spetsen av långfingret". Enheten är idag inte i allmänt bruk inom något välkänt måttsystem.
En romersk aln kallades ulna, vilket även är den medicinska termen för armbågsbenet. En ulna motsvarade 0,593 802 meter,[källa behövs] och i Sverige kom måttet att standardiseras efter denna definition.
Mått i olika länder
Forntidens Egypten
I det forntida Egypten användes längdenheten kubit,[a] som fanns i två olika utföranden. Den ena var cirka 52 cm lång (kunglig kubit) och delades i sju handsbredder (à fyra fingerbredder) och den andra (profan, eller vanlig, kubit) som var ungefär 45 cm lång (motsvarande sex handsbredder). Två profana kubit motsvarar således ungefär tre antika fot. Detta kubitmått är grunden, även om längden har varierat, för de senare alnmåtten.[2]
Antikens Grekland
I antikens Grekland användes ett alnmått som var 1,5 fot = 24 dactylos (fingrar). En en grekisk aln motsvarade 46,3 cm.[2]
Romarriket
I Romarriket började man använda grekiska mått ungefär år 300 f.Kr. Den romerska längdenheten fot var ungefär 0,2957 meter och delades in i 12 uncia (motsv. tum) eller, i tekniska sammanhang, 16 digit (fingrar). En romersk aln, cubitus, var 24 digit, det vill säga ungefär 44,4 cm.[2]
Tyskland/Frankrike
I Europa utvecklades många lokala variationer, några så korta som 0,554 meter (i Landau i nuvarande Tyskland) eller så långa som 1,949 meter (i Dinan, Côtes–du–Nord i nuvarande Frankrike). Den preussiska alnen var 0,6669 meter och Hamburgeralnen 0,57314 meter. Från 1500-talet till 1700-talet angavs en fransk aln, aune, vanligen till 3 pied, 7 pouce och 8 lignes, men fastställdes 1742 av den franska akademien till 3 pied, 7 pouce och 10 5/6 lignes, eller omkring 1,188 45 meter kallad "Aune de Paris". Denna aln vann även insteg i Tyskland och Schweiz, där den benämndes stab.
Under övergången till metersystemet användes de så kallade "aune métrique" som var 1,2 meter. I Belgien har senare aune använts som benämning på en meter.[3]
Danmark
En dansk aln var 0,562 152 meter.
Norge
| År | 1274 | 1541 | 1683 | 1824 |
|---|---|---|---|---|
| Aln | 55,3 cm | 63,26 cm | 62,94 cm | 62,75 cm |
Storbritannien
En engelsk aln, ell, är definierad som 45 inch, eller 1,143 meter. Detta mått fortsatte användas bland skräddare in på 1900-talet. Här förekom även flemish ell som mostvarade 0,6855 meter och french ell som motsvarade 1,3716 meter.[4]
Sverige
Redan i de gamla svenska landskapslagarna användes aln som måttenhet. Även det redskap, alnmåttet, med vilket denna längd mättes, kallades aln.
Måttet aln blev senare standardiserat och fortsatte att vara i bruk tills metersystemet infördes 1889. En aln indelades i 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum à 24,741 75 mm. 3 alnar var en famn och 18 000 alnar var en svensk gammal mil (10 688 m). Alnen var enligt denna definition 0,593 808 meter lång. Verktum (12 per fot) ändrades till decimaltum, även kallad nytum (10 per fot, med motsvarande ökning i längden av 1 tum, 29,690 4 mm).
Alnmåttet var olika på olika platser, och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes 1621 och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Karl IX hade redan före 1605 låtit göra en aln efter den gamla Rydaholmsalnen och fästa den på dörren till Stockholms rådhus. Denna aln, som senare kallades Stockholmsalnen och från 1605 påbjöds såsom rikslikare jämte Rydaholmsalnen, var 0,593 4 meter lång. Den nyare Rydaholmsalnen var cirka 1 % längre än Stockholmsalnen. Georg Stiernhielm gav Stockholmsalnen namnet Linea Carolina. Alnens växlande storlek i olika landsdelar åstadkom åtskillig villervalla. Allmogen klagade vid riksdagarna. Nya förordningar utfärdades 1733 och 1737. 1855 blev foten grundmått i stället för alnen. När metersystemet infördes 1889 som ensamt längdmåttsystem, slutade alnen användas i officiella sammanhang.
En svensk aln var lika med 0,946 07 av den danska, norska och preussiska eller rhenländska alnen samt 0,499 7 av den franska alnen (aune, definierad 1742 till 1,188 45 m). En svensk aln på 0,593 808 meter motsvarade 2,632 3 Paris-fot.
Se även
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Aln, 1904–1926.
Kommentarer
Källnoter
- ^ "cubitus". NE.se. Läst 29 december 2013.
- ^ [a b c] Rolf Ohlon, Gamla mått och nya, 1974, sid. 10-15. ISBN 91-7198-013-X.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1929). Svensk uppslagsbok. Bd 2. Malmö: Baltiska förlaget AB. sid. 784
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1931). Svensk uppslagsbok. Bd 8. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. sid. 455