Antiochia vid Orontes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över dagens Turkiet med Antiocha utmärkt.
Historisk karta över Syrien under korstågen med fustendömet Antiochia utmärkt

Antiochia (grekiska: Antiocheia), på svenska vanligtvis känd som Antiokia, var en forntida stad i norra Syrien vid floden Orontes, omkring 30 km från Medelhavet. Den anlades 301 f.Kr. av Seleukos Nikator på en vacker och fruktbar slätt begränsad i norr och söder av höga berg, och blev seleukidernas huvudstad. För att skilja den från andra städer med samma namn kallades den Antiochia Epidaphnes eller Antiochia vid Orontes. Staden heter numera Antakya och ligger i provinsen Hatay i Turkiet.

Antiken[redigera | redigera wikitext]

Antiochia var en av huvudplatserna för den senare grekiska kulturen och var under romartiden huvudstad i provinsen Syrien. Sin största glans fick den under de romerska kejsarna. Dess dåvarande storlek kan man döma därav att en jordbävning 115 e.Kr. dödade 200 000 av dess invånare.

Den tidiga kristna tiden[redigera | redigera wikitext]

Där bildades den första församling som inte enbart bestod av judar utan även omfattade hednakristna, och därifrån utgick Paulus och Barnabas på sina missionsresor. Där uppkom också först namnet kristianer. Under 200-talet och 300-talet hölls där många viktiga kyrkomöten och staden var säte för en av patriarkerna.

Medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Antiochia var den asiatiska handelns förnämsta plats vid Medelhavet och pryddes av kejsarna med praktfulla byggnadsverk. Genom ofta återkommande jordbävningar samt genom krig råkade staden småningom i förfall. Den persiske kungen Khusrov I intog och förstörde staden 538. Återuppbyggd intogs den av kalifen Umar ibn al-Khattab 637, återtogs av bysantinarna 969 och hamnade sedan under seldjukerna 1084 och korsfararna 1098. Den blev huvudstad i det av den normandiske fursten Bohemund I grundade furstendömet Antiokia, men erövrades och ödelades av muslimerna 1268.

Osmanska tiden och 1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Slutligen kom Antiochia i turkarnas händer 1516 och tillhörde under osmansk tid det turkiska vilajetet Aleppo. Staden kom vid det Osmanska rikets fall efter första världskriget under fransk jurisdiktion från 1919 fram till 1939, då provinsen Hatay anslöts till Turkiet. I provinsen ligger berget Musa Dagh känt från Franz Werfels roman De fyrtio dagar på Musa Dagh (1933) som handlar om de överlevare i det armeniska folkmordet.

Källor[redigera | redigera wikitext]