Arthur Schnitzler

Från Wikipedia
Arthur Schnitzler, ca. 1912

Arthur Schnitzler, född 15 maj 1862 i Wien, död där 21 oktober 1931, var en österrikisk författare av judisk börd. Han var son till Johann Schnitzler.

Biografi

Schnitzler studerade medicin och promoverades 1885 till medicine doktor, men kom snart att uteslutande ägna sig åt sitt författarskap. Han debuterade 1893 med Anatol som är en serie enaktare. Ett stort antal teaterpjäser, romaner och noveller gjorde honom på kort tid känd över Europa. Enbart i Sverige har ett dussintal av hans teaterstycken blivit uppförda. Pjäsen Liebelei, Älskog, som också sattes upp i Stockholm 1896 blev hans stora genombrott.

Schnitzler har klassificerats som tillhörande den grupp författare som kommit att kallas för dekadenterna och den era som ibland kallas för Wiener Moderne. Efter första världskriget blev intresset för hans verk påtagligt mindre. Den miljö som han fortsatte att skildra, respektlös och njutningslysten, aristokratisk och ofolklig, hade definitivt passerats, men ännu inte kommit på tillräcklig distans för att kunna avnjutas som kulturhistoria.

När Arthur Schnitzler framträdde som diktare var naturalismen den litterära moderiktningen, inspirerad av bland andra Zola, Ibsen och Strindberg. Denna hade inte någon framgång i Österrike utan i Wien uppstod i stället en oppositionell impressionistisk strömning, vars främsta företrädare blev Schnitzler och Hugo von Hofmannsthal. Schnitzlers vitalaste verk skapades under andra halvan av 1920-talet då hans stjärna redan var i dalande och har fått klassikeranstrykning, Fräulein Else, Spiel im Morgengrauen och Flucht in die Finsternis.

Schnitzlers karaktär gjorde att han tidigt kom att inrikta sin uppmärksamhet på antisemitismen. Problemet var ömtåligt och tas upp i läkarkomedin Professor Bernhardi, 1912. Pjäsen bygger på autentiskt stoff och skildrar hur en konflikt mellan en judisk kirurg och en katolsk präst, i det dåtida Wien, leder till riksdagsinterpellationer och politiskt intrigerande. Alla verk av Schnitzler utom romanen Vägen ut till livet brändes under bokbålen i Nazityskland 1933.

Schnitzlers novell "Traumnovelle" (1926, 1999 på svenska som "Drömberättelse"), låg till grund för manuset till filmen Eyes Wide Shut.[1]

Verkförteckning

Noveller och romaner

  • Mot döden översatt av Ester von Frenckell, Sterben (novell, 1894)
  • Die frau des weisen (novell, 1898)
  • Berta Garlans ungdomskärlek översatt av E. P. Enewald, Frau Berta Garlan (roman, 1900)
  • Ringlek översatt 1994 av Margareta Marin, Reigen (10 dialoger, 1900)
  • Löjtnant Gustl jämte andra noveller översatt 1912 av Gustaf Linden och 1938 av Karin de Laval, Leutnant Gustl (novell, 1901)
  • Den grekiska danserskan och andra noveller översatt av Runar Schildt, Die griechische tänzerin (1904)
  • Dämmerseelen (1907)
  • Vägen ut till livet översatt av Walborg Hedberg, Der Weg ins Freie (roman, 1908)
  • Masken und wunder (1912)
  • Frau Beate und ihr sohn (1913)
  • Der blinde Geronimo und sein bruder (1915)
  • Casanovas hemfärd översatt av Gustaf Linden, Casanovas Heimfahrt (novell, 1918)
  • Fröken Else översatt 1999 av Susanne Widén, Fräulein Else (novell, 1924)
  • Drömberättelse översatt 1999 av Ulrika Wallenström, Traumnovelle (novell, 1926)
  • Spel i gryningen översatt 1949 av Per Erik Wahlund, Spiel im Morgengrauen (novell, 1926/27)
  • Therese. Chronik eines Frauenlebens (roman, 1928)
  • Flucht in die Finsternis (novell, 1931)

Dramatik

  • Anatol och andra enaktare översatt 1969 av Per Erik Wahlund, Anatol (1893)
  • Älskog, Liebelei (1895) översatt till svenska 1896
  • Zehn Dialoge (1896/97)
  • Paracelsus, Parazelsus (1898) översatt till svenska 1908.
  • På gröna papegojan 1910 översatt från Der grüne Kakadu (1898)
  • Die Gefährtin (1898)
  • Das ver-mächtnis (1898)
  • Freiwild (1898) UB Bielefeld
  • Beatrices slöja översatt 1921 av Synnöve Gripenberg, Der Schleier der Beatrice (1899)
  • Damen med dolken (Die Frau mit dem Dolche) (1900)
  • Lebendige Stunden, fyra enaktare (1902)
  • Den sista maskeraden (Die letzten Masken) (1901)
  • Litteratur (Literatur) (1901)
  • Den ensliga vägen: Skådespel i 5 akter, översatt 1921 av Runar Schildt, Der einsame Weg (1904)
  • Intermezzo översatt till svenska 1914 av Zwischenspiel (1905)
  • Der ruf des lebens (1905)
  • Marionetten, tre enaktare till svenska 1906 från Der puppenspieler (1906)
  • Släktingar till svenska 1910 efter Komtesse Mizzi oder Der Familientag (1909)
  • Der junge Medardus (1910)
  • Det vida landet tragikomedie översatt till svenska 1915 av Das weite Land (1911)
  • Professor Bernhardi, komedi i fem akter, översatt av Gustaf Linden 1914, (Professor Bernhardi) (1912)
  • Komödie der Worte, tre enaktare (1915)
  • Komödie der Verführung (1924)

Referenser

Noter

  1. ^ "Arthur Schnitzler". NE.se. Läst 25 januari 2014.

Källor

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Arthur_Schnitzler&oldid=24672632”