Bengt Grive

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bengt Grive visar upp de racketar som godkänts för tävlingsspel 1959.

Bengt Edvin Axel Grive, ursprungligen Gustafsson, född 21 mars 1921 i Brännkyrka församling, Stockholm[1], död 7 september 2003Lidingö,[2] var en svensk sportkommentator, journalist och författare. Han var far till Madeleine Grive och gift med Martha Grive[3], född 1923.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Grive var medarbetare i Aftonbladet 1951-1956. Vidare uppträdde Grive som varietéartist 1953-60. År 1960 anställdes han som reporter på SVT, där han slutade 1990 och blev frilans. 1993 anställdes han av tv-kanalen Eurosport för att bygga upp deras verksamhet i Norden och fortsatte där att kommentera både tennis och backhoppning och blev samtidigt mentor för yngre kommentatorer, som exempelvis Chris Härenstam och Niklas Holmgren.

Mest känd för allmänheten blev Grive då han, i direktsändning, kommenterade Björn Borgs tennisfinaler i Wimbledon under 1970- och 1980-talen. Han kommenterade också bordtennis, konståkning och fotboll. Han hade som aktiv tillhört den svenska eliten inom bordtennisen och bl.a. vunnit SM år 1951. Ett av Grives mest berömda referat är matchen mellan Sverige och Västtyskland i fotbolls-VM 1974. Efter att Ralf Edström gjort ett sagolikt mål ställde Grive den överraskande frågan: "...och vad är klockan?"

Som konståkningskommentator gjorde Grive sig känd för att beskriva färgerna på konståkarnas dräkter som ingen annan. Uttryck som "mörkvitt", "spaljégrönt", "sängkammarrosa" och "blåbärsrisgrönt" var uttryck som han blev känd för. Hans formuleringskonst gjorde att han 1996 fick ett specialinrättat språkpris av Svenska Akademien.

Grive var känd för att aldrig slösa med orden och lät ofta bilderna tala för sig själva, inte minst när det handlade om tennis och konståkning. Han har i en tv-intervju erkänt att han under en tennismatch i Wimbledon lämnade kommentatorsplatsen för att gå på toaletten en våning ned men ingen märkte att han varit iväg.

Grive har dessutom skrivit tre memoarböcker och flera böcker om tennis och bordtennis, som har blivit mycket uppskattade.

Bengt Grive är begravd på Lidingö kyrkogård.[4]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bengt Grive i Rotemansarkivet i Stockholms stadsarkiv
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Grive, Bengt Edvin Axel
  3. ^ SFI, Filmdatabasen
  4. ^ Finn graven