Bordtennis

Bordtennis

Bordtennismatch på elitnivå
Högsta förbund	ITTF
Smeknamn	Pingis, pingpong
Först utövad	1880-talet, England
Egenskaper
Kontaktsport	Nej
Lagmedlemmar	Singel eller dubbel
Könsmixad	Män, kvinnor eller övrigt
Kategorisering	Racketsport, inomhus
Utrustning	Bordtennisracket, bordtennisboll
Spelplats	Bordtennisbord
OS	1988

Bordtennis, pingis (av ping pong), är en racketsport som vanligen spelas inomhus av antingen två eller fyra spelare. Spelarna slår växelvis en celluloidboll över ett nät som är uppsatt tvärs över en bordsskiva. Med två spelare kallas det för singel och med fyra spelare för dubbel. Utöver singel och dubbel för herrar och damer, spelas mixeddubbel samt lagtävlingar för såväl herrar som damer. Racketen består av en trästomme med pålimmade gummibelägg. Den exakta utformningen av gummibelagen kan variera, men i tävlingssammanhang måste racketens sidor vara olikfärgade (röd och svart). Bollen är ihålig, gjord av celluloid, har en diameter på 40 millimeter och väger 2,7 gram. Dessa mått är relativt nya, då bollen tidigare var 38 millimeter i diameter och endast vägde 2,5 gram. Färgen på bollarna varierar men de är oftast vita. Bordtennis blev en olympisk sport 1988 och är idag en av världens populäraste sporter.

Kina är världsledande och har haft många storspelare, som Ma Lin, Wang LiQin, Guo Yuehua, Chuang Tse-tung och Jiang Jialiang. Sveriges bäste spelare, och ofta ansedd som världens genom tiderna bäste, är Jan-Ove Waldner som vunnit bland annat två individuella VM-guld och ett OS-guld. Andra stora spelare är ungraren Viktor Barna, svenskarna Jörgen Persson (världsmästare i singel 1991) och Mikael Appelgren, samt vitryssen Vladimir Samsonov som tillsammans med Appelgren vunnit flest EM-guld i singel (3 st).

Historia

Pingisracket och pingisboll.

Bordtennisens ursprung är oklart, det finns olika idéer om sportens uppkomst. En del ser sportens början i 1800-talets Indien där de sedan ska spridits vidare till Storbritannien. Andra bestrider detta och menar att det är britterna som uppfunnit sporten då det var där den första gången omnämns i skrift 1874: den brittiske majoren Walter Clopton Wingfield gjorde då en föregångare till bordtennisen känd. Denna variant utvecklades sedan utifrån tennisen och spelades av den engelska adeln utomhus. På grund av det engelska vädret började man spela inomhus och då med normala matbord som tennisplan. Nu fick sporten namnet Rumtennis. 1875 kom de första spelreglerna.

1891 introducerades celluloidbollar av James Gibb som hade upptäckt bollarna under en affärsresa i USA. Nu började man använda namnet Ping Pong istället för Rumtennis. Ping pong omnämndes första gången 1878 och kom från de ljud som uppkommer från bollen. Olika tillverkare skapade egna namn som Gossima, Whiff Waff, Flim Flam och slutligen bordtennis. Man vidareutvecklade också racketen. 1900 grundades den första föreningen och 1902 ett nationellt förbund i England. Sporten spreds även utanför Storbritannien. 1897 hölls de första mästerskapen i Ungern. Omkring 1899 spreds en variant till Japan och från Japan spreds sporten vidare i Asien till Kina, Korea och Hongkong. 1902 hölls ett inofficiellt världsmästerskap men det dröjde till 1927 innan det första officiella världsmästerskapet arrangerades. 1988 blev bordtennis en olympisk sport.

År 2001 ändrades poängberäkningen från 21 poäng per set till 11.

Regler

Bordtennisbord med mått.

Varje bollduell inleds genom att en spelare kastar upp bollen minst 16 centimeter och servar. Bollen skall då studsa först på egen sida av bordet och därefter över nätet och ned på motståndarens sida. Spelarna slår sedan växelvis bollen över nätet (utan studs på egen sida). Spelet fortsätter tills någon spelare endera slår bollen utanför bordet, slår bollen i nätet eller slår den utom räckhåll för motståndaren. Om bollen träffar nätkanten och därefter faller ned på rätt sida av bordet, räknas slaget som "rätt" och spelet fortsätter. Detsamma gäller om bollen slås runt nätet (eller till och med under den del som sticker ut utanför bordskanten).

Spelaren servar två bollar i följd, varefter serverätten övergår till motståndaren. Från och med ställningen 10-10 servar varje spelare endast en gång tills setet är avgjort. En match spelas i allmänhet i bäst av fem set (vid större tävlingar ofta bäst av sju set), där varje set vinns av den spelare som först vunnit 11 poäng. Emellertid måste setet vinnas med minst 2 poängs marginal. Efter varje set byter spelarna sida. Vid spel i avgörande set (det vill säga oftast femte set) sker sidbytet när den första spelaren når till fem poäng. Om en spelare skjuter bollen på motståndarens hand blir det poäng för spelaren som sköt bollen.

Handikappidrott

Inom bordtennis för funktionshindrade finns klassificeringsregler som delar in spelarna i elva klasser. Rullstolsklasserna delas in i fem, R1-5 för spelare med varierande grad av funktionsnedsättning i armar respektive ben och bål. Stående spelare delas in i fem klasser S6-10, där ökad klassnumrering indikerar minskande funktionsnedsättningar i armar, ben och kropp. SU är klassen för intellektuellt funktionshindrade.

Varianter

Rundpingis

En sällskaplig form av bordtennis är rundpingis, då man springer runt pingisbordet och slår ett slag var. När man missar åker man ut (alternativt får man en "prick" och efter tre prickar åker man ut), och när två personer är kvar blir det final som ofta spelas i bäst av tre eller fem poäng. Rundpingis spelas ofta av skolbarn på rasterna, så att alla som vill kan få vara med. Det blir svårare och svårare att hänga kvar för varje utslagen spelare, eftersom man måste springa fortare då färre deltar. När finalen är avgjord får vinnaren börja serva i den nya spelomgången. Rundpingis är en fullt uppskattad aktivitet på skolor och ungdomgårdar. Det finns även en version där vinnaren får slå en boll i ryggen på personen som först blivit utslagen. Detta kallas ofta för "straffpingis" eller "nassepingis". Rundpingis som aktivitet på pubar och nattklubbar har blivit populärt då det fungerar att spela med en öl i handen samtidigt som det är ett socialt spel.

Kung

Kung är en variant av rundpingis där en spelare står ensam på en sida av bordet (kungen) och slår till spelare på andra sidan. På motsatt sida från kungen sett kan ett flertal spelare stå i kö. Då en spelare returnerat serve eller slag från kungen springer spelaren runt bordet och ställer sig sist. Om det är färre än 4 spelare springer inte spelarna (om inte spelaren som vann finalen innan säger annat). Kungen springer aldrig runt bordet. Om en spelare gör så att kungen missar ett slag eller kungen slås ut blir den spelare ny kung. Då en spelare missar ett slag utesluts han från spelomgången. Då enbart kungen och en motståndare är kvar spelas en final, oftast först till tre poäng där serven alterneras. Spelaren som vinner finalen börjar som kung och väljer om dom ska köra med prickar (man får en prick om man missar bollen eller motståndarens bordhalva), om man ska "återställas" (Har man en prick får man 0 prick om man blir kung). Kungen får oftast modifiera spelet så mycket han vill om spelarna går med på detta.

Kända spelare

• Hans Alsér, Sverige, vann EM i singel 1962 och 1970, i dubbel 1966 och i lag fyra gånger mellan 1964 och 1970, vann VM i dubbel 1967 och 1969 tillsammans med Kjell "Hammaren" Johansson
• Stellan Bengtsson, Sverige, vann VM i singel 1971 samt i dubbel tillsammans med Kjell Johansson 1973 och i lag 1973. Han vann EM i singel 1972 och i dubbel med Kjell Johansson 1976, samt i lag 1970, 1972 och 1974.
• Jan-Ove Waldner, Sverige, vann VM i singel 1989 och 1997, OS 1992 och EM i singel 1996. Han vann EM i dubbel 1986 (med Erik Lindh), 1988 (med Mikael Appelgren och 1996 (med Jörgen Persson). Han vann VM i lag 1989, 1991, 1993 och 2000. Han vann EM i lag 1986, 1988, 1990, 1992, 1996, 2000 och 2002.
• Jörgen Persson, Sverige, vann VM i singel 1991 och EM i singel 1986. Han vann EM i dubbel 1992 (med Erik Lindh) och 1996 (med Jan-Ove Waldner). Han vann VM i lag 1989, 1991, 1993 och 2000. Han vann EM i lag 1986, 1988, 1990, 1992, 1996, 2000 och 2002.
• Marie Svensson, Sverige, vann EM i singel 1994 och tog dessutom 3 EM-silver 3 EM-brons och ett VM-silver
• Mikael Appelgren, Sverige, 4 VM-guld (3 i lag, 1 i dubbel), 4 VM-silver, 9 EM-guld och 2 EM-silver
• Ernst Bolldén, Sverige
• Kjell "Hammaren" Johansson, Sverige, VM i dubbel med Hans Alsér 1967 och 1969 och med Stellan Bengtsson 1973 , 6 gånger lagvärldsmästare. EM 2 gånger i singel, 2 gånger i dubbel
• Viktor Barna, Ungern och England, vann VM i singel 1930, 1932, 1933, 1934, 1935
• Jean-Philippe Gatien, Frankrike, vann VM i singel 1993
• Ma Lin, Kina, vann OS i dubbel 2004
• Kong Linghui, Kina, vann OS i dubbel 1996, OS i singel 2000
• Deng Yaping, Kina, tvåfaldig olympisk mästare i singel och i dubbel (1992 och 1996), vann VM 4 gånger i dubbel
• Wang Liqin, Kina, vann VM i singel 2001, 2005 och 2007
• Jörg Roßkopf, Tyskland, vann VM i dubbel 1989, vann EM i singel 1992, dubbel 1998
• Timo Boll, Tyskland, vann EM i singel 2002, 2007
• Angelica Rozeanu, Rumänien, vann VM i singel 1950, 1951, 1952, 1953, 1954, 1955
• Vladimir Samsonov, Vitryssland, vann EM i singel 1998, 2003, 2005
• Werner Schlager, Österrike, vann VM i singel 2003
• Michael Maze, Danmark, vann EM i singel 2009

Se även

• Bordtennis vid olympiska sommarspelen

Externa länkar

• Svenska Bordtennisförbundet
• Svenska Handikappidrottsförbundet - bordtennis
• Pingisskola
• sports123.com