Bernhard Baatz

Från Wikipedia
Version från den 15 september 2017 kl. 07.06 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 1 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.5.2))
Bernhard Baatz
Obersturmbannführer
Född19 november 1910
Dörnitz, Möckern, Provinsen Sachsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död26 april 1978 (67 år)
Inträde1 juli 1932
Tjänstetid1932–1945
Befäl1) Sonderkommando 1a i Baltikum
2) Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Estland
3) Kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Reichenberg

Bernhard Baatz, född 19 november 1910 i Dörnitz, död 26 april 1978, var en tysk SS-Obersturmbannführer och Oberregierungsrat ("byrådirektör"). Under andra världskriget var han bland annat kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Estland.

Biografi

Baatz studerade rättsvetenskap vid universiteten i Jena och Halle. År 1932 blev han medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Schutzstaffel (SS). Under mitten av 1930-talet var han verksam vid Gestapo i Berlin och efter sin andra statsexamen blev han 1937 assessor vid Geheime Staatspolizeiamt (Gestapa).[1]

Polen 1939

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och andra världskriget inleddes. I kölvattnet på de avancerande tyska arméerna följde särskilda insatsgrupper, Einsatzgruppen, vilka inom ramen för Operation Tannenberg hade i uppgift att eliminera personer som kunde tänkas leda det polska motståndet, till exempel politiska aktivister, intelligentia och reservister. Adolf Hitler hade för avsikt att utplåna Polens härskarklass för att därmed ”hugga huvudet av den polska nationen”.[2] Därtill inledde insatsgrupperna massmordet på polska judar. Baatz kommenderades i september 1939 till staben vid Einsatzgruppe IV, anförd av Lothar Beutel.[3] Baatz utfärdade personligen order om att polska tvångsarbetare skulle avrättas utan rättegång.

Operation Barbarossa

Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde Operation Barbarossa. Liksom i Polen 1939 följde Einsatzgruppen, mobila insatsgrupper, de tyska arméerna. Enligt Adolf Hitler hade kommunismen skapats av judarna för att försvaga och förtrycka den ariska rasen. Enda sättet att få bukt med det kommunistiska hotet var, enligt Hitler, att förinta dess judiska upphovsmän. För Hitler var fälttåget mot Sovjetunionen ett ideologiskt och rasligt förintelsekrig.[4] Insatsgrupperna hade av Reinhard Heydrich, chef för Reichssicherheitshauptamt, Nazitysklands säkerhetsministerium, fått i uppdrag att mörda judar, romer, partisaner och politiska kommissarier, så kallade politruker. I augusti 1943 efterträdde Baatz Martin Sandberger som chef för Sonderkommando 1a inom Einsatzgruppe A. Baatz blev tillika kommendör för Sicherheitspolizei (Sipo, säkerhetspolisen) och Sicherheitsdienst (SD, SS:s säkerhetstjänst) i Estland med högkvarter i Reval. Baatz hade i Estland huvudsakligen i uppgift att eliminera personer som utgjorde ett hot mot Tredje rikets säkerhet samt att förinta, vad som ansågs vara, rasligt mindervärdiga individer. I oktober 1944 fram till krigsslutet 1945 var Baatz kommendör för Sicherheitspolizei och Sicherheitsdienst i Reichenberg (Liberec) i Sudetenland.

Efter andra världskriget

Efter kriget gick Baatz under jorden och levde under falskt namn. År 1953 blev han VD för ett byggföretag i Duisburg. Västtyska myndigheter kom med tiden honom på spåren och i juni 1967 greps han och fyra andra misstänkta krigsförbrytare: Joachim Deumling, Harro Thomsen, Emil Berndorff och Fritz Wöhrn. Baatz släpptes dock ur häktet i december 1968.[5][6]

Noter

  1. ^ Klee 2007, s. 22.
  2. ^ Weale 2013, s. 213.
  3. ^ ”Einsatzkommando 1/V” (på engelska). Aktion Reinhard Camps. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KQA443Kd?url=http://www.deathcamps.org/occupation/einsatzkommandos.htm. Läst 16 oktober 2013. 
  4. ^ Weale 2013, s. 306.
  5. ^ Herbert 1998, s. 97.
  6. ^ ”Hilfe für Gehilfen” (på tyska). Der Spiegel. 6 januari 1969. ISSN 0038-7452. http://www.spiegel.de/spiegel/print/d-45861387.html. Läst 19 oktober 2013. 

Tryckta källor

  • Herbert, Ulrich (1998), ”NS-Eliten in der Bundesrepublik”, skriven i Frankfurt am Main, i Loth, Wilfried; Rusinek, Bernd-A., Verwandlungspolitik: NS-Eliten in der westdeutschen Nachkriegsgesellschaft, Campus, ISBN 3-593-35994-4 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Paul, Gerhard; Mallmann, Klaus-Michael (1996) (på tyska). Die Gestapo: Mythos und Realität. Darmstadt: Primus-Verlag. ISBN 3-89678-000-X 
  • Weale, Adrian (2013). SS: en ny historia. Stockholm: Fischer & Co. ISBN 978-91-86597-41-2 
  • Wildt, Michael (2002) (på tyska). Generation des Unbedingten: Das Führungskorps des Reichssicherheitshauptamtes. Hamburg: Hamburger Edition. ISBN 3-930908-75-1 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bernhard_Baatz&oldid=40840397”