Einsatzgruppen

Wikipedia

Einsatzgruppen (tyska ungefär ’insatsstyrkor’) var mobila mordkommandon som under andra världskriget följde den tyska armén Wehrmacht vid angreppen på Polen 1939 och Sovjetunionen 1941. Enligt SS-Obergruppenführer Erich von dem Bach-Zelewski var Einsatzgruppens huvudsakliga uppgift att ”förinta judar, zigenare och politiska kommissarier”.^[1]

Innehåll 1 Organisation och uppgifter 2 Einsatzgruppe A 2.1 Befälhavare 2.2 Sonderkommando 1a 2.3 Sonderkommando 1b 2.4 Einsatzkommando 2 2.5 Einsatzkommando 3 3 Einsatzgruppe B 3.1 Befälhavare 3.2 Sonderkommando 7a 3.3 Sonderkommando 7b 3.4 Sonderkommando 7c / Vorkommando Moskau 3.5 Einsatzkommando 8 3.6 Einsatzkommando 9 4 Einsatzgruppe C 4.1 Befälhavare 4.2 Sonderkommando 4a 4.3 Sonderkommando 4b 4.4 Einsatzkommando 5 4.5 Einsatzkommando 6 5 Einsatzgruppe D 5.1 Befälhavare 5.2 Einsatzkommando 10a 5.3 Einsatzkommando 10b 5.4 Einsatzkommando 11a 5.5 Einsatzkommando 11b 5.6 Einsatzkommando 12 6 Källor 6.1 Noter 7 Litteratur

[redigera] Organisation och uppgifter

Reinhard Heydrich, som organiserade Einsatzgruppen, gav dessa i uppgift att systematiskt döda alla judar, ryska politiska kommissarier, s.k. politruker, samt partisaner. Einsatzgruppen var indelade i fyra huvudgrupper (A-D) och opererade från Baltikum i norr till Svarta havet i söder. Einsatzgruppen var indelade i Sonderkommandon och Einsatzkommandon, vars minsta enhet benämndes Einsatztruppe. Personal till Einsatzgruppen rekryterades från bl.a. Waffen-SS, SD, Kripo och Orpo. Enligt osäkra beräkningar skall Einsatzgruppen ha avrättat minst 1 000 000 människor i Ryssland och Baltikum.

Flera höga ledare inom Einsatzgruppen dömdes till döden eller till långvariga fängelsestraff vid Einsatzgruppenrättegången 1947-1948. Så sent som i juni 1951 hängdes Einsatzgruppen-ledarna Paul Blobel, Werner Braune, Erich Naumann och Otto Ohlendorf. Den förstnämnde, Paul Blobel, hade fört kommandot vid Babij Jar samt även haft ansvaret för den så kallade Aktion 1005.

[redigera] Einsatzgruppe A

Einsatzgruppe A opererade i Baltikum och inbegrep Sonderkommando 1a och 1b samt Einsatzkommando 2 och 3.

[redigera] Befälhavare

• Walter Stahlecker (juni 1941 – 23 mars 1942)
• Heinz Jost (24 mars 1942 – september 1942)
• Humbert Achamer-Pifrader (10 september 1942 – 4 september 1943)
• Friedrich Panzinger (4 september 1943 – maj 1944)
• Wilhelm Fuchs (maj – oktober 1944)

[redigera] Sonderkommando 1a

• Martin Sandberger (juni 1941 – oktober 1943)
• Bernhard Baatz (30 oktober 1943 – 15 oktober 1944)

[redigera] Sonderkommando 1b

• Erich Ehrlinger (juni 1941 – 3 december 1941)
• Eduard Strauch (3 december 1941 – juni 1943)
• Erich Isselhorst (30 juni 1943 – oktober 1943)

[redigera] Einsatzkommando 2

• Rudolf Batz (juni – november 1941)
• Eduard Strauch (4 november – 3 december 1941)
• Rudolf Lange (3 december 1941 – ? )

[redigera] Einsatzkommando 3

• Karl Jäger (juni 1941 – september 1943)
• Wilhelm Fuchs (15 september 1943 – 6 maj 1944)
• Hans-Joachim Böhme (11 maj 1944 – 1 januari 1945)

[redigera] Einsatzgruppe B

Einsatzgruppe B, som var kommenderad till Vitryssland, bestod av Sonderkommando 7a, 7b och 7c (Vorkommando Moskau) samt Einsatzkommando 8 och 9.

[redigera] Befälhavare

• Arthur Nebe (juni – oktober 1941)
• Erich Naumann (november 1941 – mars 1943)
• Horst Böhme (12 mars – 28 augusti 1943)
• Erich Ehrlinger (28 augusti 1943 – april 1944)
• Heinrich Otto Seetzen (28 april – augusti 1944)
• Horst Böhme (12 augusti 1944 – ?)

[redigera] Sonderkommando 7a

• Walter Blume (juni – september 1941)
• Eugen Steimle (september – december 1941)
• Kurt Matschke (december 1941 – februari 1942)
• Albert Rapp (februari 1942 – 28 januari 1943)
• Helmut Looß (juni 1943 – juni 1944)
• Gerhard Bast (juni 1944 – oktober/november 1944)

[redigera] Sonderkommando 7b

• Günther Rausch (juni 1941 – februari 1942)
• Adolf Ott (februari 1942 – januari 1943; osäker uppgift)
• Josef Auinger (okänt)
• Georg Raabe (januari 1943 – oktober 1944)

[redigera] Sonderkommando 7c / Vorkommando Moskau

• Franz Six (juni – 20 augusti 1941)
• Waldemar Klingelhöfer (augusti – december 1941)
• Erich Körting (september – december 1941)
• Wilhelm Bock (december 1941 – juni 1942)
• Rudolf Schmücker (juni – oktober 1942)
• Wilhelm Bluhm (oktober 1942 – juli 1943)
• Hans Eckhardt (juli – december 1943)

[redigera] Einsatzkommando 8

• Otto Bradfisch (juni 1941 – 1 april 1942)
• Heinz Richter (1 april 1941 – september 1942)
• Erich Isselhorst (september – november 1942)
• Hans Schindhelm (13 november 1942 – oktober 1943/april 1944)
• Alfred Renndorfer (april 1944 – ?)

[redigera] Einsatzkommando 9

• Albert Filbert (juni – 20 oktober 1941)
• Oswald Schäfer (oktober 1941 – februari 1942)
• Wilhelm Wiebens (februari 1942 – januari 1943)
• Friedrich Buchardt (januari – oktober 1943)
• Werner Kämpf (oktober 1943 – ?)

[redigera] Einsatzgruppe C

Einsatzgruppe C rörde sig i norra och mellersta Ukraina. Den var indelad i Sonderkommando 4a och 4b samt Einsatzkommando 5 och 6.

[redigera] Befälhavare

• Otto Rasch (juni – september 1941)
• Max Thomas (oktober 1941 – 28 augusti 1943)
• Horst Böhme (6 september – mars 1944)

[redigera] Sonderkommando 4a

• Paul Blobel (juni 1941 – januari 1942)
• Erwin Weinmann (13 januari – juli 1942)
• Eugen Steimle (augusti 1942 – 15 januari 1943)
• Theodor Christensen (januari – slutet av 1943)

[redigera] Sonderkommando 4b

• Günther Herrmann (juni – september 1941)
• Fritz Braune (oktober 1941 – 21 mars 1942)
• Walter Hänsch (mars 1942 – juli 1943)
• August Meier (juli – november 1942)
• Friedrich Suhr (november 1942 – augusti 1943)
• Waldemar Krause (augusti 1943 – januari 1944)

[redigera] Einsatzkommando 5

• Erwin Schulz (juni – september 1941)
• August Meier (september 1941 – januari 1942)

[redigera] Einsatzkommando 6

• Erhard Kröger (juni – november 1941)
• Robert Mohr (november 1941 – september 1942)
• Ernst Biberstein (september 1942 – maj (?) 1943)
• Friedrich Suhr (augusti – november 1943)

[redigera] Einsatzgruppe D

Einsatzgruppe D opererade i Bessarabien, södra Ukraina, på Krim och i Kaukasus med Sonderkommando 10a och 10b samt Einsatzkommando 11a, 11b och 12.

[redigera] Befälhavare

• Otto Ohlendorf (juni 1941 - juli 1942)
• Walther Bierkamp (juli 1942 – juli 1943)

[redigera] Einsatzkommando 10a

• Heinrich Otto Seetzen (juni 1941 – juli 1942)
• Kurt Christmann (1 augusti 1942 – juli 1943)

[redigera] Einsatzkommando 10b

• Alois Persterer (juni 1941 – december 1942)
• Eduard Jedamzik (december 1942 – februari 1943)

[redigera] Einsatzkommando 11a

• Paul Zapp (juni 1941 – juli 1942)
• Gerhard Bast (november/december 1942)
• Werner Hersmann (december 1942 – maj 1943)

[redigera] Einsatzkommando 11b

• Hans Unglaube (juni – juli 1941)
• Bruno Müller (juli – oktober 1941)
• Werner Braune (oktober 1941 – september 1942)
• Paul Schulz (september 1942 – februari 1943)

[redigera] Einsatzkommando 12

• Gustav Nosske (juni 1941 – februari 1942)
• Erich Müller (februari – oktober 1942)
• Günther Herrmann (oktober 1942 – mars 1943)

[redigera] Källor

• Hilberg, Raul, The Destruction of the European Jews. 3 vol. 3 ed. New Haven, Connecticut: Yale University Press 2003. ISBN 0-300-09557-0
• Rhodes, Richard, Masters of Death: the SS-Einsatzgruppen and the invention of the Holocaust. New York: Alfred A. Knopf 2002. ISBN 0-375-40900-9

[redigera] Noter

1. ^ Nürnbergprocessen Vittnesmål av Erich von dem Bach-Zelewski den 7 januari 1946.

[redigera] Litteratur

• Browning, Christopher R., Helt vanliga män: reservpolisbataljon 101 och den slutliga lösningen i Polen. Stockholm: Norstedt 2006. ISBN 91-1-301521-4
• Headland, Ronald, Messages of Murder: a study of the reports of the Einsatzgruppen of the Security Police and the Security Service, 1941-1943. Rutherford, New Jersey: Fairleigh Dickinson University Press 1992. ISBN 0-8386-3418-4