Einsatzgruppen

Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Vinnitsa, Ukraina 1942. En medlem av Einsatzgruppe D står i begrepp att döda en rysk jude vid kanten av en massgrav.
Vinnitsa, Ukraina 1942. En medlem av Einsatzgruppe D står i begrepp att döda en rysk jude vid kanten av en massgrav.
Karta som visar antalet personer som dödats av Einsatzgruppe A (Jäger-rapporten från december 1941)
Karta som visar antalet personer som dödats av Einsatzgruppe A (Jäger-rapporten från december 1941)

Einsatzgruppen (tyska ungefär ’insatsstyrkor’) var mobila mordkommandon som under andra världskriget följde den tyska armén Wehrmacht vid angreppen på Polen 1939 och Sovjetunionen 1941. Enligt SS-Obergruppenführer Erich von dem Bach-Zelewski var Einsatzgruppens huvudsakliga uppgift att ”förinta judar, zigenare och politiska kommissarier”.[1]

Innehåll

[redigera] Organisation och uppgifter

Reinhard Heydrich, som organiserade Einsatzgruppen, gav dessa i uppgift att systematiskt döda alla judar, ryska politiska kommissarier, s.k. politruker, samt partisaner. Einsatzgruppen var indelade i fyra huvudgrupper (A-D) och opererade från Baltikum i norr till Svarta havet i söder. Einsatzgruppen var indelade i Sonderkommandon och Einsatzkommandon, vars minsta enhet benämndes Einsatztruppe. Personal till Einsatzgruppen rekryterades från bl.a. Waffen-SS, SD, Kripo och Orpo. Enligt osäkra beräkningar skall Einsatzgruppen ha avrättat minst 1 000 000 människor i Ryssland och Baltikum.

Flera höga ledare inom Einsatzgruppen dömdes till döden eller till långvariga fängelsestraff vid Einsatzgruppenrättegången 1947-1948. Så sent som i juni 1951 hängdes Einsatzgruppen-ledarna Paul Blobel, Werner Braune, Erich Naumann och Otto Ohlendorf. Den förstnämnde, Paul Blobel, hade fört kommandot vid Babij Jar samt även haft ansvaret för den så kallade Aktion 1005.

[redigera] Einsatzgruppe A

Einsatzgruppe A opererade i Baltikum och inbegrep Sonderkommando 1a och 1b samt Einsatzkommando 2 och 3.

[redigera] Befälhavare

[redigera] Sonderkommando 1a

[redigera] Sonderkommando 1b

[redigera] Einsatzkommando 2

[redigera] Einsatzkommando 3

[redigera] Einsatzgruppe B

Einsatzgruppe B, som var kommenderad till Vitryssland, bestod av Sonderkommando 7a, 7b och 7c (Vorkommando Moskau) samt Einsatzkommando 8 och 9.

[redigera] Befälhavare

[redigera] Sonderkommando 7a

[redigera] Sonderkommando 7b

[redigera] Sonderkommando 7c / Vorkommando Moskau

[redigera] Einsatzkommando 8

[redigera] Einsatzkommando 9

[redigera] Einsatzgruppe C

Einsatzgruppe C rörde sig i norra och mellersta Ukraina. Den var indelad i Sonderkommando 4a och 4b samt Einsatzkommando 5 och 6.

[redigera] Befälhavare

[redigera] Sonderkommando 4a

[redigera] Sonderkommando 4b

[redigera] Einsatzkommando 5

[redigera] Einsatzkommando 6

[redigera] Einsatzgruppe D

Einsatzgruppe D opererade i Bessarabien, södra Ukraina, på Krim och i Kaukasus med Sonderkommando 10a och 10b samt Einsatzkommando 11a, 11b och 12.

[redigera] Befälhavare

[redigera] Einsatzkommando 10a

[redigera] Einsatzkommando 10b

[redigera] Einsatzkommando 11a

[redigera] Einsatzkommando 11b

[redigera] Einsatzkommando 12

[redigera] Källor

  • Hilberg, Raul, The Destruction of the European Jews. 3 vol. 3 ed. New Haven, Connecticut: Yale University Press 2003. ISBN 0-300-09557-0
  • Rhodes, Richard, Masters of Death: the SS-Einsatzgruppen and the invention of the Holocaust. New York: Alfred A. Knopf 2002. ISBN 0-375-40900-9

[redigera] Noter

  1. ^ Nürnbergprocessen Vittnesmål av Erich von dem Bach-Zelewski den 7 januari 1946.

[redigera] Litteratur

  • Browning, Christopher R., Helt vanliga män: reservpolisbataljon 101 och den slutliga lösningen i Polen. Stockholm: Norstedt 2006. ISBN 91-1-301521-4
  • Headland, Ronald, Messages of Murder: a study of the reports of the Einsatzgruppen of the Security Police and the Security Service, 1941-1943. Rutherford, New Jersey: Fairleigh Dickinson University Press 1992. ISBN 0-8386-3418-4
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Einsatzgruppen
Personliga verktyg