Romer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Romer
Roma flag.svg
Den romska flaggan.
Antal sammanlagt
20 miljoner (ca.)
Regioner med betydande antal
 Spanien 650 000 [1]
 Frankrike 500 000 [2]
 Finland 10 000
 Storbritannien 90 000
 Tyskland 120 000[3]
 Ungern 308 957[4]
 Turkiet 35 000[5]
 Slovakien 105 738[6]
 Bulgarien 325 343[7]
 Rumänien 619 007[8]
 Sverige 50–100 000[9]
 Tjeckien 5 199[10]
 Polen 60 000[11]
 Serbien 147 604[12]
 Grekland 200 000[13]
 Italien 332 000[14]
 Moldavien 11 600[15]
 Ukraina 47 587[16]
 Vitryssland 60 000[17]
 Österrike 50 000[18]
 Bosnien och Hercegovina 80 000[19]
 Kroatien 300 000[20][21]
 USA 1 000 000[22]
Språk

Romani
Religion

kristendom, islam, shaktism
Besläktade folkgrupper

sinti och indier
Flagga för den romska folkgruppen antagen på den första romska världskongressen 1971 i London.
Romernas flagga hissad i Göteborg 2011.

Romer (romani: roma), ibland också benämnt zigenare, en term som kan uppfattas nedsättande[23][24], är en folkgrupp i Europa och delar av Asien. Uppskattningarna av hur många romer som finns i världen varierar mellan två miljoner[25] och 20 miljoner varav 12-15 miljoner i Europa, de flesta i Östeuropa.[26] Uppgifterna varierar så mycket på grund av att många romer är nomader och att många romer undviker att registrera sin etnicitet av fruktan för förföljelse eller diskriminering och utvisning.[25] Flera länder tillämpar heller inte registrering av etnicitet, däribland Sverige.

Innehåll

Etymologi[redigera]

Rom är på romernas språk romani, eller romani chib, en benämning på en romsk vuxen man; för en romsk vuxen kvinna används romni. Ordet rom heter på romani roma. Ordet roma kommer ursprungligen av ordet dom och betyder 'en människa', 'en person'.[27]

Det engelska gypsy och det franska gitane kommer båda från landsnamnet Egypten, och refererar till föreställningen att romerna ursprungligen nådde Europa via Egypten.[27]

Ibland används på svenska termen zigenare om romer. Ordet kommer ursprungligen från ordet "tsigan" som i sin tur härrör från den gamla grekiska benämningen på kättare, atsigan. Grekiskans athyinganis betyder 'de som inte rör',[28] eftersom romerna på den tiden hälsade med handslag (d.v.s. greppade om varandras handleder).[källa behövs]

Historia[redigera]

Se även Tidsaxel över romernas historia

Romerna utvandrade från Indien under 900- eller 1000-talet, källorna till romernas historia är få och orsakerna till utvandringen är osäkra. Social oro och svält kan ha varit några av orsakerna. Muslimsk expansion i norra Indien och ovilja att tjäna under muslimskt styre har även framförts som skäl till massutvandringen, och nyare teorier inbegriper att "proto-romerna" under 1000-talet vandrat västerut som en från ghaznaviderna retirerande armé.[29] Ordet gajo som betecknar icke-romer anses ha sitt upphov i namnet på den muslimske härföraren Mahmud av Ghazni. Sannolikt kom folkgruppen till Europa genom Sidenvägen via Persien, Grekland och Armenien. De första europeiska nedteckningarna av romernas existens är från tidigt 1300-tal. Romerna fanns i Armenien och Konstantinopel (Istanbul) på 1000-talet. En av romernas dialekter, Lomavren, bygger till stor del på armeniska.

I de romska dialekterna är alla ord för vapen indiska, vilket stärker teorin om att romerna kom som en militär här till Europa. Eftersom Ghaznis trupper ryckte fram i nordvästra Indien rekryterades Rajput-trupper från hela Indien. Rajputer bestod av flera olika folk som kämpade för hinduer. En del ord i romani/romanés visar att en del kommer från skyterna, andra ord härstammar från dravider. Bland rajputerna fanns enligt indiska forskare också inslag från Habish, folk från Etiopien och Eritrea.[30] Det verkar sedan som en del romer som kom till Europa också blev värvade som turkiska soldater.[31] All denna militära historia kan förklara varför romer i bland annat Norden ofta tjänstgjort inom krigsmakten, som fallet är med finska romer och resandefolket. Vlax-romer (utgörs av kalderash och lovari-romer med flera) i Östeuropa verkade inte inom krigsmakten i respektive länder, eftersom de fram till mitten på 1800-talet under många århundraden var förslavade.[32]

De flesta romska ord som har med metallarbete att göra är grekiska lånord. Exempel på det är ord som petalo (hästsko), charkoma (koppar), sastri (järn) o.s.v. Det kan vara en indikation att romer lärde sig smideskonst när man stannade i Grekland på vägen till resten av Europa.[33]

Från början blev romer väl mottagna och bosatte sig framförallt i Öst- och Centraleuropa i dagens Ungern, Slovakien, Bulgarien och före detta Jugoslavien, länder som också var omstridda gränsländer mellan det Osmanska riket och det kristna Europa. Från 1450-talet och framåt angreps romerna och anklagades för att vara turkiska spioner och förföljelserna började. Dessa anklagelser anses idag vara helt grundlösa; tvärtom menar forskarna att romerna själva fick fly från turkarna när det grekiska väldet invaderades.

Liksom andra minoriteter blev romerna utsatta för förföljelser och folkmord när nationalstaterna växte fram. I nuvarande Rumänien och Moldavien förslavades den romska befolkningen och slaveriet upphävdes först 1864. Ur historisk synpunkt kan man skilja på de romer som spridde sig över den europeiska kontinenten, och de som blev förslavade i öst. I Rumänien fanns det tre sorters slavgrupper: statsägda romer, de som ägdes av kloster och de som ägdes av adelsmän. Slavarna såldes och auktionerades bort till diverse köpare. När slaveriet upphörde började en massiv utvandring av vlax-romer, dvs. lovara, tjurara, kelderash och muchvaya, några av dagens största och mest spridda grupper.[34]

Under Förintelsen i Nazityskland hörde romerna (och sinti), vid sidan om judarna, till de hårdast drabbade. Romer förföljdes och dödades urskillningslöst av tyska Einsatzgruppen på östfronten och hundratusentals romer från det av Tyskland ockuperade Europa fördes till arbets- och utrotningsläger. En romsk benämning för nazisternas folkmord är Porajmos,en romsk motsvarighet till judarnas Shoah. Omkring en halv miljon romer och sinti dog under Förintelsen.

Efter Sovjetunionens fall har romernas situation i östra Europa försämrats ånyo och antiziganism har ökat. I vissa länder har det lett till pogromer, samt att de utsätts för diskriminering.[källa behövs]

Språk och kultur[redigera]

Movimiento gitano.jpg
Eurogipsy.PNG

De flesta romer talar språket romanes eller romani chib, som är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige. Romer har ingen egen skriftlig kulturell tradition. Romer är den enda stora folkgrupp i Europa som saknar skriftlig tradition.

Det finns många romska grupper som skiljer sig i kultur och dialekter. Grupperna kan delas in i stratum eller diasporor dvs. folkvandringar. De tidigaste folkvandringarna av romer har också de äldsta dialekterna, men de är sämre bevarade än till exempel vlax-romernas dialekter.

  1. Stratum ett inkluderar de äldsta dialekterna: mechkari, kabuji, xanduri, drindari, erli, arli, bugurji, mahajeri, ursari (rićhinari), spoitori (xoraxane), karpatichi, polska roma, kaale (från Finland), sinto-manush, scandoromani (svensk-romani) och så kallade baltiska dialekter.
  2. Stratum två omfattar chergari, gurbeti, jambashi, fichiri, filipiji och en undergrupp av vlax-dialekter från Rumänien och Bulgarien.
  3. Stratum tre omfattar resten av de så kallade vlax-dialekterna, inklusive kalderash, lovari, machvano.[35]

Synen på renhet är något som genomsyrar hela romernas kultur. Det finns ett antal regler gällande renhet som bör följas. Män är generellt sett renare än kvinnor. Barn och äldre är renare än andra. Matplatsen är helig, matkärl som har vidrört marken eller stolar måste kastas. Man får inte tvätta kökshanddukar eller annan kökstextil tillsammans med annan tvätt. Man får heller inte blanda yngre och äldres kläder när man tvättar, inte heller kläder som man använder nedanför midjan med kläder ovanför (allt från midjan och ner anses vara smutsigt).

Man har traditionellt försörjt sig på olika former av hantverk, särskilt kopparsmide. Ofta blandades religiösa och andra vidskepliga element i smyckena: fruktbarhetens symbol solen, och det livshotande "onda ögat". Genom att avbilda det onda som en gudom värjde man sig mot det. En annan typisk symbol har varit silverknapparna som män traditionellt bar, ofta avbildade som kvinnobröst.[36] Innebörden av dessa symboliska inslag har med tiden försvunnit, och fokus har alltmer koncentrerats på det dekorativa.

Religiösa ord på romani/romanés vittnar också om indiska rötter bland romerna. Det kristna korset kallas för treshul vilket är samma ord som den indiska guden Shivas treudd. Det finns också armeniska ord som har med kristendom att göra vilket kan vara en indikation på att romerna kom i kontakt med kristendomen för första gången när det kom till armenisk mark.[37] Ordet för gud är på romani devel och ordet för djävulen är beng.[38] Båda orden har sina rötter i sanskrit.[39]

Resandefolk i Sverige och Norge har praktiserat en inriktning där Devel var den högsta guden, men samtidigt en sträng gud, medan ”Alakoh" var den förlåtande och tröstande guden. Beng var djävulen vars tillhåll var Tamla. Alakoh och Beng låg i krig med varandra. Det var den äldste i respektive stam som skulle praktisera religionens regler. Enligt den resande-romska inriktningen måste en rik man dela med sig av sitt, om inte skulle han bli bestraffad. En resande som nekats den rikes ”bröd” stod fri i förhållande till den rike och behövde inte följa hans jordiska lagar.[40]

Armenien och Turkiet[redigera]

De första europeiska nedteckningarna av romernas existens är från tidigt 1300-tal. Några av de första anteckningarna om romerna fanns på Kreta i Grekland år 1322, samt i Västarmenien, dvs östra Turkiet och Konstantinopel (Istanbul) på 1000-talet. En av romernas dialekter, lomavren, bygger till stor del på armeniska.

Det finns en teori om att man förväxlade dem med en sekt som kallades artzinganos/antziganoi bestående av spåmän från Turkiet och Armenien. Detta skulle vara anledningen till den svenska benämningen zigenare.[41]

Sverige[redigera]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Romer i Sverige

Den 29 september 1512 kom Greve Antonius med ett stort antal familjer. Greve Antonius och hans här blev kallade för tattare senare i en svensk krönika av Olaus Petri. Själv sade sig hären komma från "Klene Egifft", lilla Egypten vilket tolkats av vissa forskare som en romsk bosättning på Peleponnesos i Grekland. Ifall Greve Antonius är samma person som Antonius Gagino passerade denna romska här Skottland 1505 enligt ett brev från den skotske kungen Jakob IV.[42] Bland finska, norska och svenska gammalromska släkter har namn som Grek och Skotte cirkulerat, vilket kan ha sin förklaring i vandringsvägarna.

Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering. På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att uppehålla sig i landet. Den 28 april 1543 får befallningsmannen i Västerås Rasmuss Klott en barsk anmaning att jaga en tattarhop, om vilken han tydligen skrivit till konungen (Gustav Vasa), ut ur landet.[43] År 1576 utsände konung Johan III en rundskrivelse till fogdarna i Norrland rörande förvisning av tattarna ur riket. År 1577 stod det i Johan III:s utgående diarium att om "Tatterne" försöker komma in innanför gränserna skulle de hängas allesammans.[44] Allt var inte dåligt på 1500-talet för romer i Sverige. I juni 1577 utfärdade Gustav Vasas måg hertig Magnus av Sachsen-Lauenburg från Ekolsund ett rekommendationsbrev för "Egiftern" Anders Faa och hans parti, och ett par månader senare fick samme rom med sitt sällskap i Håtuna en liknande skrivelse av konung Gustavs dotter prinsessan Cecilia. Anders Faa och hans följe skulle förses med mat och öl i utfärdarnas respektive förläningar. Detta följe hade säkerligen en koppling till Skottland. Namnet Faa tillhör en av Skottlands kända romska släkter.[45]

På Riksdagen år 1617 beslutades att landets alla "tattare och zigenare" skulle utvisas. Den 28 juli 1637 kom "Placat om Tatarnes fördrifwande af landet" till stånd. Här meddelas till en början att i Sverige finnes "en stor hoop Sikeiner eller Tartare, som i skåcketals omlöpa i provincierne ifrån then ena orten till den andre". Romska kvinnor och barn skulle fördrivas ur landet, medan man skulle ha rätt att döda de romska männen. Denna "zigenarstadga" blev trots sin grymma ton inte särskilt uppföljd.[46]

Under slutet av 1600-talet och början 1700-talet uppträder romerna som häktmakare eller tråddragare. Sammanställningen zigenare-tattare-häktmakare var vanlig under denna period.[47] Ett exempel på det är Johan Henriksson Swartzkaupf i Vimmerby som anges vara "Tartare" och häktmakare i slutet på 1600-talet.[48]

Under 1700-talet var de flesta resande-romer glasförare eller inom krigsmakten, främst som fältjägare eller artillerister inom det militära.[49]

Ett av många exempel på romska soldater i källorna inom krigsmakten finns nedskrivet i H Lilljebjörns "Minnen från förra hälften av 1800-talet". Henrik Lilljebjörn berättar i andra delen av sina "Hågkomster" en del intryck och erfarenheter ur livet vid Värmlands fältjägare under förra hälften av 1800-talet.

Bland regementets manskap, mest folk från Jösse härad och finnmarkerna, fanns en del "skojare av äkta Zigenarras", säger han. "Figurer med mörkbrun hy och svarta, blixtrande ögon förekommo ej så sällan, men dessa voro äfven de mest intelligenta, och sedan de väl voro beklädda och under disciplinens band , kunde man aldrig önska sig bättre folk att kommendera. Bland dem funnos taskspelare , eqvilibrister och konstmakare av allehanda slag, och deras praktik under permissionstiden mellan mötena vill jag ej taga i försvar. Det hände ej så sällan att sådana där kamrater fingo respass till Marststrand eller Varberg, men många av dem hördes aldrig något ondt om. Jag påminner mig om en sådan, som hette Lindgren, hvilken redan 1808 blivit tillfångatagen i Norge, men rymt, förklädd till kvinna, och haft många äfventyr innan han återkom. Karlen hade medalj för tapperhet i fält och var af sitt befäl väl ansedd.--Han hade tre söner, som alla voro jägare, och den yngste var till och med vice korpral vid mitt kompani. Det var en mycket vacker karl, men hans kamrater voro ej nöjda med honom samt klagade öfver hans extraktion och förmådde mig slutligen begära hans afskedande. Gubben Lindgren var mycket känd inom officerskåren, och hans norska visor afhördes med stort nöje.[50]

De svenska romer (resande) från 1600 till tidigt 1800-tal, har nästan undantagslöst haft rottrådar till Finlands romer (kaale). Under 1700-talet upphölls mycket livliga förbindelser på Bottenhavets båda sidor. De värvade regementena som ofta bestod av romska soldater bytte ofta förläggningsorter med varann.[51] Skilsmässan mellan Sverige och Finland betydde givetvis ett försvårande mellan de finska romerna och de svenska. De isolerades från varandra.[52]

Under 1800-talets slut fick Sverige en ny romsk grupp bredvid de resande. Det var kalderash-romer som invandrade från olika delar av Europa, men de flesta härstammade från slaveriet i Östeuropa. Kalderash blev bärare av namnet zigenare medan resande av myndigheter fick bära namnet tattare under större delen av 1900-talet.[53]

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och de nazistiska förföljelserna. Under första delen av 1900-talet drabbades kalderash-gruppen av utestängande från samhället. De blev tvungna att bo i tält eller i "zigenarläger" fram till 1960-talet. Resandefolket drabbades av tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden av barn och tvångsassimilation.[54] I slutet av 1950-talet invandrade kaale-romerna från Finland. De är de som kallas för "finska zigenare", och de bär sina traditionella kläder som de burit sedan den första delen av 1900-talet. Under de fyra sista decennierna kom ungefär 10 000 romer från andra länder. De tillhör grupper som lovara, romer från forna Jugoslavien och sinti.[55]

Frankrike[redigera]

I Frankrike finns det en mängd olika romska grupper. Det finns bland andra lovara, kalderash, tjurara, boyach och xoraxane. Det finns ca 10 000 bland dessa romska grupper som längre tillbaks har sina rötter i öststaterna.[56] Sedan finns den romska gruppen sinti som också kallas resandefolk. De är släkt med många av de svenska resandesläkterna.[57] De kallas ofta manouches i Frankrike.[58] En av de största jazzgitarristerna någonsin, Django Reinhardt, var av sinti-börd. Han är högt aktad av nästan alla romska grupper idag.[59] Djangos gitarrstil kallas idag "Jazz Manouche", "Jazz Gitan"(gitan=romsk) eller ibland "Hot Club music".[60] Det finns också spanska romer (gitanos) i Frankrike. De uppgår till ca 5000 personer. I den spanskromska gruppen finns det Gitanos Aragones, Gitanos Castillans och Gitanos Andalous.[56] Musikgruppen Gipsy Kings tillhör denna romska grupp.

Italien[redigera]

Det bor omkring 150 000 romer i Italien. Drygt hälften av dem är italienska medborgare och 20 procent är medborgare i ett annat EU-land. Resten riskerar att utvisas efter folkräkningen.[61]

Den italienska regeringen inledde planer på att registrera alla landets romer med hjälp av fingeravtryck år 2008[källa behövs]. Inrikesminister Roberto Maroni har försvarat förslaget med att det är nödvändigt för att förebygga brott och identifiera illegala invandrare. Arbetet inleddes i lägren utanför staden Neapel i början av juli 2008. Barn som vuxna i de över 700 läger med romer som finns i landet ska alla tvingas lämna sina fingeravtryck och personuppgifter[källa behövs]. Arbetet ska vara slutfört i mitten av oktober 2008 och är enligt Roberto Maroni nödvändigt för att bekämpa kriminalitet. Folkräkningen ska också avslöja vilka av romerna som befinner sig olagligt i landet.

Unicefs generalsekreterare i Italien, Vincenzo Spadafora, har uttryckt sin och Unicefs förvåning och starka invändningar mot beslutet att insamla fingeravtryck från romska barn.[62]

Arbete mot diskriminering[redigera]

EU har ställt hårda krav på Bulgarien och Rumänien att integrera sina romska minoriteter. Ett steg i att visa att man är på god väg är projektet Decade of Roma Inclusion.

Den organisation i Bulgarien som riktar stark kritik mot denna integration är den Bulgariska nationella alliansen. Det bulgariska partiet Ataka är också mycket kritiska till romerna i landet. Deras partiledare, Volen Siderov, fick 22 procent i presidentvalet 2006.

Svenska myndigheter kom 1999 att erkänna romerna som en av fem nationella minoriteter i Sverige och romani chib som ett av de nationella minoritetsspråken. En direkt följd av erkännandet som minoritet var att ett råd för romska frågor upprättades 2002[källa behövs]. Senare skapades Delegationen för romska frågor som lade fram sitt betänkande Romers rätt — en strategi för romer i Sverige[63], till regeringen den 30 juli 2010.

Se även[redigera]

Referenser[redigera]

Noter[redigera]

  1. ^ http://web.archive.org/web/20071201172552/http://www.eumap.org/reports/2002/eu/international/sections/spain/2002_m_spain.pdf
  2. ^ http://www.euractiv.com/security/situation-roma-france-crisis-proportions-report/article-150507
  3. ^ http://www.berlin-institut.org/online-handbuchdemografie/bevoelkerungsdynamik/regionale-dynamik/roma-in-deutschland.html
  4. ^ http://www.ksh.hu/docs/hun/xftp/idoszaki/nepsz2011/nepsz_03_00_2011.pdf
  5. ^ http://web.archive.org/web/20101030012326/http://konda.com.tr/html/dosyalar/ttya_tr.pdf
  6. ^ https://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_Slovakia#cite_note-4
  7. ^ http://censusresults.nsi.bg/Census/Reports/2/2/R7.aspx
  8. ^ http://www.recensamantromania.ro/wp-content/uploads/2012/02/Comunicat_DATE_PROVIZORII_RPL_2011_.pdf
  9. ^ http://minoritet.prod3.imcms.net/1013
  10. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_the_Czech_Republic#After_WWI
  11. ^ http://www.unhcr.org/refworld/topic,4565c2252,4565c25f95,49749cc828,0.html
  12. ^ http://webrzs.stat.gov.rs/WebSite/userFiles/file/Aktuelnosti/Prezentacija_Knjiga1.pdf
  13. ^ http://www.nytimes.com/2006/10/23/world/europe/23iht-roma.3261502.html
  14. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/Romani_people_by_country
  15. ^ http://www.errc.org/article/field-report-moldova/18
  16. ^ http://2001.ukrcensus.gov.ua/results/nationality_population/nationality_popul1/select_5/?botton=cens_db&box=5.1W&k_t=00&p=100&rz=1_1&rz_b=2_1%20%20%20%20%20%20%20%20%20%20%20&n_page=5
  17. ^ http://www.belarus-misc.org/gene-rom.htm
  18. ^ http://www.springerlink.com/content/l8517tp4460vr721/
  19. ^ http://www.gfbv-sa.com.ba/romabihe.html
  20. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tag; ingen text har angivits för referensen med namnet tau.ac.il
  21. ^ http://www.unhcr.org/refworld/country,,MARP,,HRV,,469f3a6b1e,0.html
  22. ^ http://www.time.com/time/nation/article/0,8599,2025316,00.html
  23. ^ Anna Vogel (juni 2011). ”Obekväma ord”. Språktidningen. http://spraktidningen.se/artiklar/2011/06/obekvama-ord. Läst 2013-04-21. 
  24. ^ Louise Malmros Manfrinato (2005-05-16). ”Stolta romer eller jävla zigenare?”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/arkiv/reportage/stolta-romer-eller-javla-zigenare/. Läst 2013-04-21. 
  25. ^ [a b] ”Rom”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/250432/Rom. Läst 25 oktober 2011. 
  26. ^ Romer, från Nationalencyklopedins internettjänst, 7 september 2007
  27. ^ [a b] http://www.dosta.org/en/node/64
  28. ^ http://www.lefigaro.fr/actualite-france/2010/07/21/01016-20100721ARTFIG00512-gens-du-voyage-roms-une-realite-meconnue.php/
  29. ^ "romer". NE.se. Läst 9 juni 2013.
  30. ^ ROMER av Jonathan Freud, 2006 sidan 27-28 .
  31. ^ ROMER av Jonathan Freud, 2006 sidan 31
  32. ^ ROMER av Jonathan Freud, 2006 sidan 42-43
  33. ^ ROMER av Jonathan Freud, 2006 sidan 30.
  34. ^ ROMER, Jonathan Freud, 2006, sidan 42-45
  35. ^ Lindell, Lenny;Ordbok över svensk romani: Resandefolkets språk och sånger. Stockholm: Podium. ISBN 978-91-89196-43-8
  36. ^ Taikons Zigenare, s. 67
  37. ^ ROMER, Jonathan Freud, 2006, sidan 30
  38. ^ Abrahamsson, Örjan (2005-07-01): "bystan gullig pucko mucka jycke tjej tjabo bäng kalsingar". Kristianstadsbladet.se. Läst 9 juni 2013.
  39. ^ Rombase http://romani.uni-graz.at/rombase/cgi-bin/art.cgi?src=data/ethn/belief/devel.en.xml
  40. ^ Resandefolket, Bo hazell 2002, sidan 65-66
  41. ^ Om Zigenare av Gunni Nordström-Holm, Armas Lind, Statens invandrarverk, 1982, ISBN 91-7016-379-0
  42. ^ Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige"1944 sidorna 44-46.
  43. ^ Allan Etzler "Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar"1944 sidan 47.
  44. ^ Allan Etzler "Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar" 1944 sidan 50.
  45. ^ Allan Etzler "Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar" 1944 sidan 55.
  46. ^ Allan Etzler "Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar"1944 sidorna 68-69.
  47. ^ Allan Etzler "Zigenarna i Sverige och deras avkomlingar" 1944 sidan 74.
  48. ^ Bo Lindwall "Hundfias härstamning, De resandes ursprung" Släktforskarnas årsbok 2005 sidan 17.
  49. ^ Bo Lindwall "Hundfias härstamning, De resandes ursprung" Släktforskarnas årsbok 2005 sidan 18.
  50. ^ Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige" 1944 sidan 153.
  51. ^ Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige" 1944 sidan 117.
  52. ^ Allan Etzler "Zigenarna och deras avkomlingar i Sverige" 1944 sidan 125.
  53. ^ Bo Lindwall "Hundfias härstamning, De resandes ursprung" Släktforskarnas årsbok 2005 sidan 11.
  54. ^ Resandefolket, Från tattare till traveller, Bo Hazell, sidorna 81-86.
  55. ^ Resandefolket, Från tattare till traveller, Bo Hazell, sidan 70.
  56. ^ [a b] Resandefolket, Från tattare till traveller, Bo Hazell, sidan 345.
  57. ^ Bo Hazell. Resandefolket, Från tattare till traveller, sidan 70,
  58. ^ Bo Hazell. Resandefolket, Från tattare till traveller, sidan 345.
  59. ^ Bo Hazell. Resandefolket, Från tattare till traveller, sidan 289
  60. ^ Michael Heatley,skrift på cd-skivan "Django Reinhardt & Stephan Grapelli, With the quintet of the hot club of France"
  61. ^ Åberg, Anna (4 juli 2008). ”Italien registrerar romer med fingeravtryck”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=801134. Läst 4 juli 2008. 
  62. ^ ”L'UNICEF sulla proposta di impronte digitali per i bambini rom” (på it). Unicef Italien. 26 juni. http://www.unicef.it/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/IT/IDPagina/4646. Läst 4 juli 2008. 
  63. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/150025

Externa länkar[redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Romer&oldid=21756117"