Billie Holiday

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Billie Holiday
Billie Holiday 0001 original.jpg
Billie Holiday, fotograferad 1947 av William P. Gottlieb.
Födelsenamn Eleanora Fagan
Pseudonym(er) Lady Day
Född 7 april 1915
Födelseort Philadelphia, Pennsylvania, USA
Död 17 juli 1959 (44 år)
Dödsort New York, New York, USA
Bakgrund USA USA
Genre(r) Jazz, blues, swing
Roll Sångare, låtskrivare, skådespelare
År som aktiv 19331959
Skivbolag Brunswick Records, Vocalion Records, Okeh Records, Bluebird Records, Commodore Records, Capitol Records, Decca, Aladdin Records, Verve Records, Columbia, MGM
Artistsamarbeten Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Lena Horne, Carmen McRae

Billie Holiday, född Eleanora Fagan[a], sedan 1920 Eleonora Fagan Gough, även känd som "Lady Day", född 7 april 1915 i Philadelphia i Pennsylvania, död 17 juli 1959 i New York i New York, var en amerikansk jazz- och blues-sångerska och låtskrivare.[1] Hon anses ha en unik diktion och dramatisk intensitet[1] och räknas som en av de största jazz- och blues-sångerskorna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Billie Holiday hade en svår barndom, med en tonårig mor, en frånvarande far, knappa omständigheter och en växlande hemort. Hon föddes i Philadelphia som Eleanor Fagan[2], som dotter till Sarah Julia "Sadie" Fagan. Det anses att Eleanors far var Clarence Holiday, som senare blev en framgångsrik jazzmusiker och bland annat spelade tillsammans med Fletcher Henderson. Han och Eleanor träffades mycket lite under hennes uppväxt, som kom att tillbringas i stadsdelen Falls Point i Baltimore, Maryland. Vid fem års ålder fick hon namnet Eleanor Fagan Gough, efter att Sadie gift sig med en Philip Gough. Sadie och Philip skilde sig efter några år. Sadie flyttade i slutet av 1920-talet med sin dotter till New York, där tonårsflickan 1929 en tid kom att arbeta som prostituerad på en bordell i Harlem.[1]

Den tvååriga Eleanor Fagan.

Sångkarriär[redigera | redigera wikitext]

Runt 1930 började hon sjunga på lokala nattklubbar i Harlem. Hon använde sig då av namnet "Billie", taget efter filmstjärnan Billie Dove.[1]

Hon upptäcktes därpå av John Hammond, som introducerade henne för Benny Goodman. Hon kom senare också att turnera med Count Basie och Artie Shaw. 1935 syntes hon tillsammans med Duke Ellington i musikfilmen Symphony in Black. Den unga sångerskan fick tidigt smeknamnet "Lady Day".

Billie Holiday saknade helt röstträning och levde på sin unika diktion och dramatiska intensitet. Mellan 1933 och 1944 gjorde hon över 200 skivsidor, men inspelningarna från den tiden lär hon aldrig ha fått någon royalty från. Bland hennes kända låtar och inspelningar märks bland andra Body and Soul, Strange Fruit och God Bless the Child.

Droger och senare karriär[redigera | redigera wikitext]

I mitten av 1940-talet var umgicks hon med trumpetaren Joe Guy, och tillsammans med honom började hon (miss)bruka heroin. Efter att hennes mor avlidit 1945, tog hon till alkohol och andra droger för att döva sin sorg. 1947 arresterades Billie Holiday för narkotikainnehav och dömdes till ett års anstaltsvistelse, varefter hon inte kunde få artistlicens för spel på nattklubbar och liknande ställen. Hennes fortsatta popularitet ledde dock till fortsatta spelningar i konserthus, bland annat i Carnegie Hall. 1954 gjorde hon en mycket framgångsrik konsertturné i Europa.[1]

1956 uppmärksammades Holiday för sin självbiografi – Lady Sings the Blues – skriven tillsammans med William Dufty.[3] Självbiografin blev 1972 en film, med Diana Ross i rollen som Billie Holiday.[4]

Billie Holiday dog 1959 till följd av ett omfattande drogmissbruk.[5]

Film[redigera | redigera wikitext]

En av Billies högsta önskningar var att vara med i en film. 1947 gick önskan i uppfyllelse, och hon fick en roll i filmen New Orleans. Hon spelade hembiträde eftersom tjänstefolk på den här tiden i princip var de enda rollerna svarta fick spela.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Billie Holiday invaldes år 2000 i Rock and Roll Hall of Fame.[6]

Billie Holiday med sin hund Mister, i artistlogen (fotografi av William P. Gottlieb, 1946).
Polisfoto av Billie Holiday, maj 1947.
Billie Holiday 1949, fotograferad av Carl Van Vechten.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum (LP)[redigera | redigera wikitext]

Singlar[redigera | redigera wikitext]

[7]

År Singel Listplaceringar (USA)
Billboard (pop) US R&B
1934 "Riffin' the Scotch" 6
1935 "What a Little Moonlight Can Do" 12
"Twenty-Four Hours A Day" 6
"If You Were Mine" 12
1936 "You Let Me Down" 18
"These Foolish Things (Remind Me of You)" 5
"It's Like Reaching for the Moon" 17
"No Regrets " 9
"Summertime" 12
"A Fine Romance" 9
"Let's Call a Heart a Heart" 18
"The Way You Look Tonight" 3
"Who Loves You " 4
"That's Life, I Guess" 20
"I Can't Give You Anything But Love (Dear)" 5
1937 "Pennies from Heaven" 3
"I've Got My Love to Keep Me Warm" 4
"Please Keep Me in Your Dreams" 13
"This Year's Kisses" 8
"Carelessly" 1
"How Could You" 12
"Moanin' Low" 11
"They Can't Take That Away From Me" 12
"Mean to Me" 7
"Easy Living" 15
"Yours & Mine " 16
"Me, Myself & I" 11
"A Sailboat In The Moonlight" 10
"Getting Some Fun Out of Life" 10
"Trav'lin' All Alone" 18
"Nice Work If You Can Get It" 14
1938 "My Man" 12
"You Go to My Head" 20
"I'm Gonna Lock My Heart" 2
1939 "Strange Fruit" 16
1941 "God Bless the Child" 25
1942 "Trav'lin' Light" 23 1
1945 "Lover Man (Oh, Where Can You Be?) " 16 5

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1956 Lady sings the blues (tillsammans med William Dufty) (Svart stjärna, översättning: Carl-Erik Lindgren, Rabén & Sjögren, 1956. Senare upplagor med titel Lady sings the blues) (Lady sings the blues, översättning: Niklas Lundgren, Bakhåll, 2001)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Födesecertifikatet noterar henne dock som Elinore Harris, Harris efter moderns tidigare efternamn.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] "Billie Holiday": Biography.com. Läst 27 april 2013.
  2. ^ "Billie Holiday". NE.se. Läst 27 april 2013.
  3. ^ Holiday, Billie; Dufty William (1956) (på eng). Lady sings the blues. Garden City, N.Y.: Doubleday. Libris 11293035 
  4. ^ "Lady Sings the Blues". IMDb.com. Läst 27 april 2013.
  5. ^ "Billie Holiday Dies Here at 44; Jazz Singer Had Wide Influence". The New York Times, 1959-07-18. Läst 3 augusti 2013. (engelska)
  6. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Billie Holiday
  7. ^ Song artist 250 – Billie Holiday. Tsort.info. Läst 2013-04-27.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]