Blanka av Namur

Wikipedia

Drottning Blanka, målning av Albert Edelfelt från 1877, föreställer Blanka och sonen Håkan

Blanka (Blanche) av Namur, född cirka 1320, död 1363, svensk och norsk drottning, grevinna, drottning från år 1335.

Blanka föddes på Namurs fästning i nuvarande Belgien som dotter till greve Jean Dampierre av Namur och hans grevinna Marie av Artois, som härstammade från kung Ludvig VIII av Frankrike. Hennes födelseår är okänt men hon var troligen jämnårig med sin make.

Man vet inte hur det kom sig att den svenske kungen Magnus Eriksson först fick höra talas om Blanka. I juni 1334 reste han från Sverige med följe till grevskapet Namur för att anhålla om hennes hand. Där trolovade de sig och han återvände till Sverige på hösten 1334. Blanka lämnade Namur hösten 1335 och bröllopet ägde rum i oktober eller början av november 1335, möjligtvis på Bohus fästning. I morgongåva fick hon Tønsbergs hus och län i Norge samt Lödöse vid Göta älv och Lindholmens borg på Hisingen. Kröningen ägde rum i juli 1336, möjligen den 22 juli i Storkyrkan i Stockholm.^[1]

I ett andra morgongåvobrev 1353 erhöll hon dessutom Bohus fästning och Marstrand med Älvsyssel utom Orust.^[2]

Samtida källor indikerar att drottning Blanka var både vacker och klok men det finns inga bilder av henne som man med säkerhet vet föreställer henne. Drottningens eget sigill är känt från ett diplom utfärdat 1346. Sigillet föreställer en kvinna klädd i fotsid klänning utan bälte, med spiran i höger hand och kronan på huvudet.^[3]

Den 9 april 1363 gifte sig den då 23-årige sonen Håkan Magnusson med Valdemar Atterdags dotter Margareta. Strax efter bröllopet avled Blanka. Dödsorsaken eller platsen där hon är begravd är okänd.^[4]

Barnvisan "Rida, rida, ranka, hästen heter Blanka" handlar om drottning Blanka men skrevs i slutet av 1800-talet av Hans Henric Hallbäck.^[5]