Storkyrkan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 59°19′33″N 18°04′13″Ö / 59.32583°N 18.07028°Ö / 59.32583; 18.07028
Storkyrkan
Kyrka
Storkyrkan sedd från Maria Magdalena kyrka
Storkyrkan sedd från Maria Magdalena kyrka
Land Sverige
Län Stockholms län
Ort Stockholm
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Stockholms stift
Församling Stockholms domkyrkoförsamling
Koordinater 59°19′33″N 18°04′13″Ö / 59.32583°N 18.07028°Ö / 59.32583; 18.07028
Invigd 1200-tal
Storkyrkans tolv-slag

Storkyrkan, eller Sankt Nicolai kyrka, är domkyrka i Stockholms stift och tillhör Stockholms domkyrkoförsamling. Kyrkan ligger i kvarteret Rådstugan mellan slottet och Börshuset i Gamla stan, på Stadsholmens högsta platå. Den är Stockholms äldsta församlingskyrka och kan räkna sin historia från Birger jarls tid.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Vid bildandet av Stockholms stift 1942 blev Storkyrkan stiftets biskopskyrka (begreppet 'domkyrka' infördes inte). Någon förändring av dess ägarförhållanden och förvaltningsform har inte ägt rum med anledning av stiftsbildningen, varför den fortfarande förvaltats såsom församlingskyrka och inte enligt de regler som gäller för rättssubjektet domkyrka. Epitetet domkyrka började användas om Storkyrkan först mot slutet av 1900-talet och det har aldrig knutits till kyrkans namn – den kallas alltjämt alltid "Stockholms storkyrka". Stockholms domkyrkoförsamling bildades först 1989 genom sammanläggning av Stockholms storkyrkoförsamling samt Klara och Jakobs församlingar.

Historik och arkitektur[redigera | redigera wikitext]

På planen söder om kyrkan, mot Börshuset, byggdes 1767 begravningskapell och vagnbod, arkitekt Erik Palmstedt.

Storkyrkan är en femskeppig hallkyrka uppförd av tegel, något oregelbunden rektangulär plan med fullbrett rakslutet kor. Västtornet flankeras av två utbyggnader, ett trapphus är tillfogat till det södra. Fasadernas barockutformning bryter mot interiörens gotiska formspråk. Strävpelarna har utformats som lisener med bandrustik, horisontallinjen förstärks genom den kraftiga taklisten och tornet livas upp av hörnkedjor, frontoner och en utsirad lanternin.

Kyrkorummet efter renoveringen 2010.
Planritning från 1897.
Kyrkans tornspira.

Storkyrkan har byggts om och utvidgats åtskilliga gånger, och rester av den första 1200-talskyrkan kan spåras i tornets norra mur. Brandspår tyder på att denna tidiga kyrka har eldhärjats, innan en treskeppig kyrka invigdes 1306. Rester av denna finns kvar i de nuvarande fyra västligaste travéerna. Omkring 1340 uppfördes i samband med om- och tillbyggnad ett kvadratiskt kapell på kyrkans södra sida. Det täcktes av fyra kryssvalv kring en mittpelare och var tillägnat Jungfru Maria (Vårfrukapellet). Senare på 1300-talet tillfogades två helgonkapell på nordsidan vid andra och tredje travéen från väster och kort därpå ännu ett väster om dessa.

Den stora utbyggnaden skedde i början av 1400-talet. Kyrkan utvidgades med fem travéer österut, den östligaste, koret, med polygonal avslutning, samt åtta sidokapell, fyra i norr och fyra i söder. Sannolikt byggdes även under denna period en förhall väster om Vårfrukoret. Omkring 1420 om- och påbyggdes västtornet, och därefter uppfördes det södra tornkapellet, dessutom tillkom ett kapell i långhusets sydvästra hörn. Under slutet av 1400-talet, Sten Sture den äldres tid, var nästa större omgestaltning. Sidokapellens mellanväggar slogs ut, några undantogs, kyrkan höjdes, den fick större fönster och sin femskeppiga hallkyrkoform som den sedan dess bevarat. Tornet höjdes, och på dess norra sida tillkom en kapellanläggning liknande den som tidigare uppförts i söder. Vid denna tid tillkom Bernt Notkes Sankt Görans-monument.

Kristian II:s sista regeringsår i Sverige, 1521, förstärktes pelarna i den sydöstra delen och vinden inreddes för försvarsändamål. Gustav Vasa lät av försvarstekniska skäl riva det polygonala koret och Vårfrukorets mellanväggar.

Predikstolen och två kungsstolar från 1680-talet är skulpterade av Burchardt Precht efter Nicodemus Tessin d.y.s anvisningar. Under Johan III:s tid försvann de kvarvarande innerväggarna och sakristior inreddes i tornkapellen. Kyrkans yttermurar sänktes och strävpelarna tillkom. Under stadsarkitekt Johan Eberhard Carlbergs ledning, 1736-1742, förändrades exteriören från medeltid till barock för att harmoniera med slottet. Vid slutet av 1700-talet sökte man genom diverse tillbyggnader anpassa kyrkans arkitektur till Börshusets. Konsistorii trapphus, trappan till prästeståndets kammare och domkapitlets (konsistoriets) sammanträdeslokal, ritad av Erik Palmstedt 1778, tillkom bland annat. I samband med kyrkorummets restaurering 1903-1908 under ledning av Ernst Stenhammar blottades valvbågarnas röda tegelytor i ett försök att återskapa ett medeltida utseende. Samtidigt framtogs Vårfrukorets 1300-talsmålningar. Kyrkan inhyser också en kopia på den kända vädersolstavlan som beställdes av Olaus Petri.

Tornet är 66 meter högt. I det hänger sex kyrkklockor. Storkyrkans mellanklocka, som stammade från Gustav II Adolfs tid, ersattes 1921 med en nygjuten kyrkklocka uppkallad efter kronprinsessan Margareta. Den har en porträttmedaljong av kronprinsessan, utförd av Edith Welinder, och ringde första gången den 18 september 1921 till gudstjänst.[1]

Den 2 juni 1927 avtäcktes en minnestavla över Johan Olof Wallin i Storkyrkan, som utförts av Christian Eriksson.[2]

Kyrkans tornur[redigera | redigera wikitext]

Storkyrkans tornur mot väst.
Huvudartikel: Storkyrkans tornur

Storkyrkan erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture d.ä.s initiativ, men då rörde det sig om ett slagur, som angav tiden genom viss antal slag på en klocka.[3] Storkyrkans nuvarande tornur är tillverkat 1888 i tornursverkstaden på Linderoths urfabrik, som hade sina lokaler vid Drottninggatan 28. Därmed hör Storkyrkans tornur till Linderoths äldsta fortfarande (gäller år 2008) fungerande tornursverk, som sedan 1888 gör sin tjänst.[4] Varje urtavla är tillverkad av svartmålad kopparplåt med förgyllda romerska siffror och visare. Urverket är en bjässe med 2,5 meter längd och en vikt av cirka 500 kg. Det består egentligen av tre verk. Det mellersta verket driver gången och till vänster och höger om det sitter verken för kvartsslag respektive timslag.[4]

Inskiptionen på Storkyrkans östra fasad[redigera | redigera wikitext]

Inskiptionen på Storkyrkans östra fasad, bakom Olaus Petris staty

Storkyrkans östra fasad bär en inskiption, som sattes upp efter en stor ombyggnad under 1730- och 1740-talen, på latin som i svensk översättning lyder;

Detta Heliga Hus, vars byggnad blivit påbörjad av Riksföreståndaren Birger Jarl År efter Christi börd 1264. Skonad av de lågor, vilka ofta härjat Staden, Blev det åren 1567 och 1595 av åskan träffad, Till Folkets stora förskräckelse, men ingen eller föga skada. Av Konungen Gustaf I:s, glorvördigast i åminnelse, fromma nit År 1527 från Papistisk vidskepelse renad Och på samma Konungs och Statens upprätthållares befallning, Att icke den med sin för stora närhet till Slottet måtte skada På denna östra sida avskuren. Men på det vad som i längden förloras, måtte genom bredden ersättas, Har Choret på båda sidor blivit utsträckt till Templets vidd. Slutligen enligt den milderikaste Konung Fredrics Bud och Befallning Har ett Torn av förvånande höjd, som av ålder blivit bräckligt, nedrivits Och själva byggnaden med taket förbättrat, Hvartill början gjordes 1736 och fullbordades 1743. Du, vilken Du är, Vörda Världens Upprätthållares så uppenbarade Försyn Och bed med brinnande iver Att Han måtte vidare skydda sin Helgedom, Och att Hans Ord här må oupphörligen dåna Och upptända Åhörarnas hjärtan, Men därifrån avvända all annan eld och tordön.[5]

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Kröningar[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan har traditionellt fungerat som plats för kröning av Sveriges regenter. Magnus Eriksson och Blanka av Namur var de första som kröntes där 1336 (dessförinnan skedde en del kröningar på andra ställen). Nästa kröning i Storkyrkan skedde inte förrän 1497 då Hans blev unionskung. Däremellan och på 1500-talet utfördes kröningarna i Uppsala domkyrka. Från och med drottning Kristina blev traditionen befäst. Gustav IV Adolf kröntes dock inte i Storkyrkan, men därefter samtliga regenter, tills 1907Gustaf V beslutade att han inte skulle låta sig krönas. Den sista kröningen i kyrkan ägde rum 12 maj 1873, då Oscar II och drottning Sofia kröntes. [6]

Kristian II kröntes i Storkyrkan, och Gustav III:s kröning ägde rum här 29 maj 1772.

Vigslar[redigera | redigera wikitext]

Vigseln vid bröllopet mellan Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath förrättades i Storkyrkan av Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskop Olof Sundby den 19 juni 1976.

Även vigseln vid bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling den 19 juni 2010 förrättades i Storkyrkan. Den 17 september 2009 meddelade Stockholms domkyrkoförsamling att 12,4 miljoner kronor skulle användas till en antikvarisk rengöring och renovering av Storkyrkan under perioden januari till april 2010.[7]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kvinnokavalkad : en bilderbok om svenska kvinnors liv 1918-1944, av Ellen Rydelius och Anna Odhe, Bonnier, Stockholm 1946, s. 53
  2. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 19
  3. ^ Nordisk familjebok / Uggleupplagan (1920) om ur, sida 1305.
  4. ^ [a b] Lundin (2008), s. 12
  5. ^ Information om Storkyrkans kulturella skatter
  6. ^ Hans Majestät Konung Gustaf V:s åttioårsdag. Minneshäfte med festprogram, Åhlén & Åkerlunds förlag Stockholm 1938
  7. ^ Pressmeddelande från församlingen

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]