Bobby Moore

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bobby Moore
Bobby Moore statue.jpg
Staty av Bobby Moore utanför Wembley Stadium
Personlig information
Fullständigt namn Robert Frederick Chelsea Moore
Födelsedatum 12 april 1941
Födelseort England Barking, Essex, England
Dödsdatum 24 februari 1993 (51 år)
Dödsort England Wandsworth, London, England
Längd 178 cm
Position Försvarare
Juniorklubbar
1956–1958  England West Ham United
Seniorklubbar*
År
1958–1974
1974–1977
1976
1978
1978
Totalt
Klubb
England West Ham United
England Fulham
USA San Antonio Thunder (lån)
USA Seattle Sounders
Danmark Herning Fremad
SM (GM)
544 (24)
124 0(1)
24 0(1)
7 0(0)
9 0(0)
708 (26)
Landslag
År
1962–1973
Landslag
 England
SM (GM)
107 0(2)
Uppdrag som tränare
1980
1981–1982
1984–1986
England Oxford City
Hongkong Eastern AA
England Southend United
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Bobby Moore, född 12 april 1941 i Barking, Essex, England, död 24 februari 1993, var en engelsk fotbollsspelare.

Bobby Moore räknas som en av tidernas bästa försvarsspelare. Hans styrka som spelare var hans spelförståelse och hans förmåga att läsa vad motståndarna skulle göra. Moore var lagkapten för det engelska landslaget när man vann VM på hemmaplan 1966. Han var även med i VM-turneringarna 1962 och 1970. Moore spelade 108 landskamper för England (endast Peter Shilton och David Beckham har spelat fler) och 544 matcher för West Ham United. Bobby bar tröjnummer 6, vilket West Ham hyllat med att pensionera numret, så ingen spelare får använda nr 6 något mer. Med West Ham vann han FA-cupen 1964 och Cupvinnarcupen 1965. 1975 lämnade han klubben för att avsluta karriären med två säsonger i Fulham. Bobby Moore dog av cancer 1993.

Tillsammans med världsmästarmålvakten Gordon Banks, Kevin Keegan och David Beckham räknas Moore till Englands främsta fotbollsspelare i modern tid.[enligt vem?]

Staty föreställande engelska världsmästare. Statyn är belägen i Barking Road bara några 100 m från Boleyn Ground. Från vänster till höger, Martin Peters, Geoff Hurst, Bobby Moore (upplyft) och Ray Wilson.