Världsmästerskapet i fotboll 1966

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i fotboll 1966
World Cup Ball 1966.jpg
Deltagare
Nationer i kval 70
Nationer i huvudmästerskap 16
Värdskap
Land England England
Spelplatser Birmingham
Liverpool
London
Manchester
Middlesbrough
Sheffield
Sunderland
Placeringar
Guld  England
Silver  Västtyskland
Brons  Portugal
 
Matcher 32
Mål 89
2,78 per match
Publik 1 614 677
50 459 per match

Världsmästerskapet i fotboll 1966 spelades i England i juli 1966. England blev världsmästare hemma på Wembley Stadium efter finalseger över Västtyskland. Det krävdes dock förlängning för att avgöra finalen sedan Västtyskland genom Wolfgang Weber kvitterat till 2–2 i sista ordinarie matchminuten. I förlängningen gjorde Geoff Hurst två mål vilket gav England segern. Hursts 3–2-mål är än idag omdebatterat, då bollen gick via ribban ner på mållinjen innan tyskarna rensade undan den - var den inne eller inte? Domaren dömde efter konfererade med linjedomaren att det var mål och sedan kunde Hurst i slutminuten blir historisk tremålsskytt. Andra profiler i det engelska världsmästarlaget var målvakten Gordon Banks, Bobby Moore och Bobby Charlton.

Bland överraskningarna i turneringen tillhörde annars Italiens tidiga sorti då Nordkorea vann med 1–0 och därmed tog andraplatsen i gruppen, bakom Sovjetunionen, och gick till kvartsfinal. En av VM-historiens stora skrällar. De dubbla regerande världsmästarna Brasilien åkte även de hem efter ett gruppspel med ett stundtals brutalt spel som inte passade de tekniska brassarna. Det brutala spelet gjorde att laget delvis fick klara sig utan världsstjärnan Pelé, som sparkades sönder i en av gruppmatcherna. De skulle dock som bekant komma tillbaka redan 1970, där Pelé sedan blev en av finalhjältarna.

Kvalspel[redigera | redigera wikitext]

74 lag deltog i kvalspelet till VM 1966, och spelade om 14 platser till mästerskapet. England, som värdnation, och Brasilien, som regerande mästare, var automatiskt kvalificerade för världsmästerskapet, vilket innebar att totalt 16 lag skulle deltaga vid slutturneringen.

De 16 platserna delades ut som följande:

  • Europa (UEFA): 10 direktplatser, varav 1 gick till värdnationen England, vilket lämnade kvar 9 platser, som 32 länder spelade om (inkluderande Israel och Syrien).
  • Sydamerika (CONMEBOL): 4 direktplatser, varav 1 plats gick till de regerande mästarna Brasilien, vilket lämnade 3 platser kvar att tävla om. Nio lag tävlade om de resterande platserna.
  • Nordamerika, Centralamerika och Västindien (CONCACAF): 1 plats, som 10 länder spelade om.
  • Afrika (CAF) och Asien (AFC): 1 plats, som 18 länder spelade om (inkluderande Australien från Oceanien).

Spelorter[redigera | redigera wikitext]

England England 1966
Birmingham Liverpool
Villa Park
Kapacitet:55 000
Goodison Park
Kapacitet: 70 000
Holt End in 1983.jpg Goodisonview1.JPG
London London
Wembley Stadium
Kapacitet:100 000
White City Stadium
Kapacitet: 76 567
Old Wembley Stadium (external view).jpg White City Stadium 1908.jpg
Manchester Middlesbrough Sheffield Sunderland
Old Trafford
Kapacitet: 42 730
Ayresome Park
Kapacitet: 40 310
Hillsborough Stadium
Kapacitet: 42 730
Roker Park
Kapacitet: 40 310
Stretford end 1992.JPG Ayresome Park in 1991 - geograph.org.uk - 2796728.jpg Hillsborough Clock.JPG Roker Park August 1976.jpg

Domare[redigera | redigera wikitext]


Europa (UEFA)



Afrika (CAF)


Asien (AFC)
Sydamerika (CONMEBOL)

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Urna 1: Sydamerika Urna 2: Europa Urna 3: Latineuropa Urna 4: Övriga
Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4

16 lag delades in i fyra grupper om fyra lag i respektive grupp, via lottning. Lottningsgrupperna delades in efter världsregioner: Sydamerika, nordeuropa, latineuropa och resterande länder.

De två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till utslagsspelet (kvartsfinal).

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  England 3 2 1 0 4 0 +4 5
2  Uruguay 3 1 2 0 2 1 +1 4
3  Mexiko 3 0 2 1 1 3 −2 2
4  Frankrike 3 0 1 2 2 5 −3 1
11 juli, 19:30 England  0 – 0  Uruguay Wembley Stadium, London
13 juli, 19:30 Frankrike  1 – 1  Mexiko Wembley Stadium, London
15 juli, 19:30 Uruguay  2 – 1  Frankrike White City Stadium, London
16 juli, 15:00 England  2 – 0  Mexiko Wembley Stadium, London
19 juli, 16:30 Mexiko  0 – 0  Uruguay Wembley Stadium, London
20 juli, 19:30 England  2 – 0  Frankrike Wembley Stadium, London

Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Västtyskland 3 2 1 0 7 1 +6 5
2  Argentina 3 2 1 0 4 1 +3 5
3  Spanien 3 1 0 2 4 5 −1 2
4  Schweiz 3 0 0 3 1 9 −8 0
12 juli, 19:30 Västtyskland  5 – 0  Schweiz Hillsborough Stadium, Sheffield
13 juli, 19:30 Argentina  2 – 1  Spanien Villa Park, Birmingham
15 juli, 19:30 Spanien  2 – 1  Schweiz Hillsborough Stadium, Sheffield
16 juli, 15:00 Argentina  0 – 0  Västtyskland Villa Park, Birmingham
19 juli, 19:30 Argentina  2 – 0  Schweiz Hillsborough Stadium, Sheffield
20 juli, 19:30 Västtyskland  2 – 1  Spanien Villa Park, Birmingham

Grupp 3[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Portugal 3 3 0 0 9 2 +7 6
2  Ungern 3 2 0 1 7 5 +2 4
3  Brasilien 3 1 0 2 4 6 −2 2
4  Bulgarien 3 0 0 3 1 8 −7 0
12 juli, 19:30 Brasilien  2 – 0  Bulgarien Goodison Park, Liverpool
13 juli, 19:30 Portugal  3 – 1  Ungern Old Trafford, Manchester
15 juli, 19:30 Ungern  3 – 1  Brasilien Goodison Park, Liverpool
16 juli, 15:00 Portugal  3 – 0  Bulgarien Old Trafford, Manchester
19 juli, 19:30 Portugal  3 – 1  Brasilien Goodison Park, Liverpool
20 juli, 19:30 Ungern  3 – 1  Bulgarien Old Trafford, Manchester

Grupp 4[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Sovjetunionen 3 3 0 0 6 1 +5 6
2  Nordkorea 3 1 1 1 2 4 −2 3
3  Italien 3 1 0 2 2 2 0 2
4  Chile 3 0 1 2 2 5 −3 1
12 juli, 19:30 Sovjetunionen  3 – 0  Nordkorea Ayresome Park, Middlesbrough
13 juli, 19:30 Italien  2 – 0  Chile Roker Park, Sunderland
15 juli, 19:30 Chile  1 – 1  Nordkorea Ayresome Park, Middlesbrough
16 juli, 15:00 Sovjetunionen  1 – 0  Italien Roker Park, Sunderland
19 juli, 19:30 Nordkorea  1 – 0  Italien Ayresome Park, Middlesbrough
20 juli, 19:30 Sovjetunionen  2 – 1  Chile Roker Park, Sunderland

Utslagsspel[redigera | redigera wikitext]

Kvartsfinaler Semifinaler Final
                   
23 juli        
  England  1
26 juli
  Argentina  0  
  England  2
23 juli
    Portugal  1  
  Portugal  5
30 juli
  Nordkorea  3  
  England  4
23 juli
    Västtyskland  2
  Västtyskland  4
25 juli
  Uruguay  0  
  Västtyskland  2 Bronsmatch
23 juli
    Sovjetunionen  1  
  Sovjetunionen  2   Portugal  2
  Ungern  1     Sovjetunionen  1
28 juli

Kvartsfinaler[redigera | redigera wikitext]

23 juli Portugal  5 – 3  Nordkorea Goodison Park
15:00 Eusébio Mål 27'43' (str.)56'59' (str.)
José Augusto Mål 80'
(2 – 3)
Rapport
Pak Seung-Zin Mål 1'
Lee Dong-Woon Mål 22'
Yang Seung-Kook Mål 25'
Liverpool
Publik: 51 780
Domare: Menachem Ashkenazi (Israel)

23 juli Västtyskland  4 – 0  Uruguay Hillsborough Stadium
15:00 Haller Mål 11'83'
Beckenbauer Mål 70'
Seeler Mål 75'
(1 – 0)
Rapport
Sheffield
Publik: 34 000
Domare: Jim Finney (England)

23 juli Sovjetunionen  2 – 1  Ungern Roker Park
15:00 Chislenko Mål 5'
Porkujan Mål 46'
(1 – 0)
Rapport
Bene Mål 57' Sunderland
Publik: 26 844
Domare: Juan Gardeazábal Garay (Spanien)

23 juli England  1 – 0  Argentina Wembley Stadium
15:00 Hurst Mål 78' (0 – 0)
Rapport
London
Publik: 90 000
Domare: Rudolf Kreitlein (Tyskland)

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

25 juli Västtyskland  2 – 1  Sovjetunionen Goodison Park
19:30 Haller Mål 42'
Beckenbauer Mål 67'
(1 – 0)
Rapport
Porkujan Mål 88' Liverpool
Publik: 38 300
Domare: Concetto Lo Bello (Italien)

26 juli England  2 – 1  Portugal Wembley Stadium
19:30 B. Charlton Mål 30'80' (1 – 0)
Rapport
Eusébio Mål 82' (str.) London
Publik: 95 000
Domare: Pierre Schwinte (Frankrike)

Match om tredjepris[redigera | redigera wikitext]

28 juli Portugal  2 – 1  Sovjetunionen Wembley Stadium
19:30 Eusébio Mål 12' (str.)
Torres Mål 89'
(1 – 1)
Rapport
Malofeyev Mål 43' London
Publik: 88 000
Domare: Ken Dagnall (England)

Final[redigera | redigera wikitext]

30 juli England  4 – 2  (e.fl.)  Västtyskland Wembley Stadium
15:00 Hurst Mål 18'101'120'
Peters Mål 78'
(1 – 1, 2 – 2)
Rapport
Haller Mål 12'
Weber Mål 89'
London
Publik: 98 000
Domare: Gottfried Dienst (Schweiz)

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Målskyttar[redigera | redigera wikitext]

9 mål
6 mål
4 mål





3 mål





2 mål





1 mål





Självmål

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]