Bodil Koch
| Bodil Koch | |
.jpg) | |
| Tid i befattningen 30 september 1953–28 november 1966 | |
| Monark | Fredrik IX |
|---|---|
| Företrädare | Carl Hermansen |
| Efterträdare | Orla Møller |
| Tid i befattningen 28 november 1966–2 februari 1968 | |
| Företrädare | Hans Sølvhøj |
| Efterträdare | Kristen Helveg Petersen |
| Född | Bodil Thastum 25 oktober 1903 Köpenhamn, Danmark 
|
| Död | 7 januari 1972 (68 år) |
| Gravplats | Frederiksbergs äldre kyrkogård[1] |
| Politiskt parti | Socialdemokraterne |
| Alma mater | Köpenhamns Universitet |
| Yrke | Teolog, politiker |
| Ministär | Regeringarna Hans Hedtoft I & II, H.C. Hansen I & II, Viggo Kampmann I & II, Jens Otto Krag I & II. |
| Make | Hans Harald Koch |
Bodil Koch, född Thastum 25 oktober 1903 i Köpenhamn, död 7 januari 1972, var en dansk politiker och f.d. kyrkominister och kulturminister. Hon representerade Socialdemokraterne.
Bodil Koch var den tredje kvinnan någonsin till att bli minister i en dansk regering, de andra var Nina Bang och Fanny Jensen. Till skillnad från sina två föregångare har Koch innehaft fler än ett ministerämbete och har varit minister under flera mandatperioder under olika statsministrar. Hon var dessutom den första kvinnan att inneha både kyrkoministerämbetet och kulturministerämbetet i Danmark och i det förra fallet den första kvinnan i hela världen.
Biografi
Bodil Koch föddes i Köpenhamn som Bodil Thastum. Fadern, Janus Thastum (1876-1936), var direktör och beskrevs som en man med förmågan att "sätta folk på plats". Kochs moder Caroline Thastum, född Andersen (1877-1957), beskrevs som en kvinna som levde upp till den typiska moderrollen att "samla ihop familjen". Båda föräldrarna härstammade från Fyn. Koch hade också en äldre syster, Agnes Thastum.
Bodil Koch växte således upp i en trygg borgarklassmiljö. Hon uppmuntrades att studera vidare och efter studenten från Ingwersen og Ellbrechts Skole 1922 påbörjade Koch studier i teologi vid Köpenhamns Universitet. Hon tog examen 1929 och gifte sig samma år med prästsonen Hans Harald Koch. Likt sin maka var han också teolog, men till skillnad från henne fortsatte han på den banan och blev professor. De delade den evangelisk-lutherska synen på kristendomen och en sokratisk-humanistisk människosyn, vilket gjorde dem till meningsfränder. Från och med 1930-talet skulle paret komma att få fem barn; Paul (1930), Ejler (1933), Jens (1933), Dorte (gift Bennedsen, 1938) och Bodil (1941). Den sistnämnda kom att dö endast ett år efter födseln.
Paret Koch bosatte sig i den välbärgade stadsdelen Frederiksberg i Köpenhamn. Till skillnad från sin moder, kom Bodil Koch inte att hålla sig till den traditionella kvinnosysselsättningen som husmor. Under 1940-talet kom hon istället att vara med till att bana vägen för kvinnor i politiken.
Som politiskt aktiv
Under Nazitysklands ockupation av Danmark kom Bodil Koch att få användning för sina färdigheter i det tyska språket, då hon år 1943 överlämnade en kvinnoprotest mot judeförföljelserna till den tyska riksfullmäktige, Werner Best. Hennes man hade fått gå i landsflykt efter att ha hållit föreläsningar om att göra passivt motstånd mot den tyska ockupationsmakten.
Bodil Koch var, tillsammans med åtta andra kvinnor, medstiftare till gräsrotsrörelsen Folkevirke 1944. Denna rörelse hade som mål att utbilda och mobilisera kvinnor till att vara en del av och delta i det demokratiska samhället. Koch kom bland annat redigera rörelsens egna tidning. Folkevirke kom att växa sig stark, speciellt under de första åren efter andra världskriget, och banade vägen för Koch till maktens salar i det danska Folketinget. 1947 ställde hon upp i valet till Folketinget för Hernings valkrets och blev invald.[2] Hon kom att utmärka sig som en självständig politiker som stod för sina egna åsikter oberoende av partilinjen. Hon var exempelvis emot att Danmark kom att ingå i atlantpakten, grundstenen för NATO. Hon ställde sig också emot att utländska styrkor skulle kunna stationeras på dansk mark under fredstid, samt Västtysklands medlemskap i Nato.[2] Hon kom att opponera sig emot Vietnamkriget och upprustningen av atomvapen.[2] Hon ville se en debatt och dialog mellan västra- och östra Europa, vilket inte alltid var så uppskattat ens inom det egna partiet. Vidare var hon en stark motståndare av apartheid i Sydafrika.
Kyrkominister
I september 1950 utsågs Bodil Koch till Danmarks nya kyrkominister, den första kvinnan att inneha ett sådant ämbete i hela världen. Under denna period kom hon bara att inneha detta ämbete fram till oktober samma år, då den socialdemokratiska regeringen fick avgå till förmån för den av Erik Eriksen ledda Venstre-regeringen. Efter valet 1953 kom socialdemokraterna att återta regeringsmakten och Bodil Koch återinstallerades som landets kyrkominister. Den danska socialdemokratin hade vid denna tid ingen formulerad kyrkopolitik, vilket åtminstone i teorin gav Koch fria tyglar.[3]
Som kyrkominister kom Koch att verka för en modernisering av den danska folkkyrkan (da: folkekirken). Det innebar bland annat att låta kvinnliga teologer få bli präster och tillsättandet av en kommission med uppdrag att utreda hur kyrkan skulle kunna bli "folkets märg och kraft". Utöver detta genomförde Koch en rad mindre reformer inom kyrkolagstiftningen. Hon kom även att utmärka sig som en försvarare av kyrkans rymlighet och förkunnelsefrihet. Hon lade dessutom grunden till den moderna uppfattningen att folkekirken skall vara utan politiskt inflytande.[3]
År 1966 kom Bodil Koch att byta ämbete och blev kulturminister. Hon blev inte en lika framträdande minister med den nya posten. Detta ämbete innehade hon fram till den socialdemokratiska regeringens förlust vid valet 1968, då en trepartiregering bestående av Radikale Venstre, Venstre och Konservative Folkeparti tog över makten.
Referenser
- ^ läst: 8 mars 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] ”Bodil Koch”. Gyldendal - Dansk Biografisk Leksikon. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Samfund,_jura_og_politik/Myndigheder_og_politisk_styre/Minister/Bodil_Koch?highlight=Bodil%20Koch. Läst 23 september 2011.
- ^ [a b] Henrik Hoffmann-Hansen (9 oktober 2007). ”Kirkeministeren med den røde vision”. Kristeligt Dagblad. Arkiverad från originalet den 24 september 2012. https://web.archive.org/web/20120924142906/http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/263814:Kultur--Kirkeministeren-med-den-roede-vision?all=1. Läst 25 april 2011.
Litteratur
- Birgitte Possing: Dansk Kvindebiografisk Leksikon, Rosinante, Köpenhamn 2001. ISBN 978-87-7357-487-4.