Statsminister

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Statsminister är titeln på regeringschefen i Danmark, Finland, Island, Norge, Monaco och Sverige. I andra länder förekommer andra titlar för regeringschefen, även om titeln statsminister ibland används på svenska även om regeringschefer i andra länder med parlamentariskt regeringssystem.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sveriges statsminister
Louis De Geer var Sveriges förste statsminister.

I Sverige infördes med 1809 års regeringsform titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister. Dessa var de främsta ledamöterna av statsrådet (regeringen) men hade inte ställning av regeringschef. Vid en reform av regeringsformen 1876 bestämdes att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara chef för regeringen, medan ett annat statsråd blev chef för justitedepartementet (och därmed kom att kallas justitieminister). Utrikesstatsministern blev minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges förste statsminister blev Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister.

I Sverige var statsministern tidigare en av de tre ämbetsmän som bar titeln excellens. De andra två var utrikesministern och riksmarskalken. Hittills har alla statsministrar i Sverige varit män.

Norge[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Norges statsminister
Frederik Stang var den första norska regeringschef som bar titeln statsminister.

Från 1814 till 1873 befann sig Norges statsminister vid statsrådsavdelningen i Stockholm. I dennes frånvaro leddes regeringen i Kristiania av ett förstestatsråd. Norges regering styrdes under denna tid av en riksståthållare som var chef för den norska regeringen. Ståthållarstriden uppstod 1859 då den tillträdande kungen, Karl XV, inte kunde infria sitt löfte att avskaffa ämbetet. Stortinget antog 1859 med 100 röster mot 2 att upphäva riksståthållarämbetet. Oscar II beslöt först 1873 att riksståthållarämbetet skulle upphävas och regeringschefen i Norge fick då titeln statsminister. Från 1873 och fram till unionsupplösningen arbetade Norges statsminister i Kristiania, och Norges statsminister i Stockholm blev hans representant för statsrådsavdelningen i Stockholm. I rang kom Norges statsminister i Stockholm efter Norges statsminister i Kristiania. Den förste norske regeringschefen med titeln statsminister var Frederik Stang.

Monaco[redigera | redigera wikitext]

I Monaco tillsattes en statsminister (franska: ministre d'etat) för första gången 1911. Fram till 2002 var det bestämt att statsministern behövde vara fransk medborgare.

Danmark[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Danmarks statsminister

Den danska regeringschefen hade titeln premiärminister 18481854 och därefter konseljpresident till 1918, men sedan bytte man till titeln statsminister även där, genom en grundlagsändring. Den förste danske statsministern blev Carl Theodor Zahle från Radikale Venstre, som hade suttit som konseljpresident sedan 1913.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Finlands statsminister

Finland förklarade sig självständigt från Ryssland i samband med ryska revolutionen 1917. Den finska regeringen kallades under den ryska tiden för Kejserliga Senaten för Finland och som regeringschef fungerade vice ordföranden för senatens ekonomidepartement. När man skrev det självständiga Finlands första grundlag, 1919 års regeringsform, valde man att knyta an till terminologin i Sverige och övriga nordiska länder i stället för att fortsätta med de titlar som var förknippade med den ryska tiden. Senatens ekonomidepartement blev således statsrådet och regeringschefen fick titeln statsminister. Finlands förste statsminister blev Juho Vennola från Framstegspartiet.

Se även[redigera | redigera wikitext]