Brandskattningen av Visby
.jpg)
Brandskattningen av Visby genomfördes av Valdemar Atterdag efter det stora slaget som ägde rum den 27 juli 1361 utanför stadens ringmur. Stadens invånare dagtingade mot att få sin ställning som hansestad bekräftad genom nya privilegier.
Idag är det svårt att avgöra vad som är uppdiktat och vad som är sanning av det som hände då det finns ganska få källor. Att Valdemar Atterdag var på Gotland och krigade mot bönderna är säkert, men när det gäller själva brandskattningen är det svårare att säga vad som är sant och vad som är uppdiktat. En rad myter och sägner har levt vidare in i våra dagar.
När Skåne 1360 hade återgått till Danmark hade den danske kungen för avsikt att låta de rika köpmännen i hansestäderna betala för en förnyelse av sina privilegier för handeln.
Innehåll |
Landstigning på Gotland [redigera]
Kung Valdemar seglade med sin flotta först mot Öland. Efter att ha intagit Borgholms slott gick flottan till Gotland och Valdemars här landade i juli 1361 vid Kronvalls fiskeläge på Ekstakusten på västra Gotland. Enligt de samtida berättelserna satte sig den i hast uppbådade lantbefolkningen till motvärn och utkämpade flera häftiga strider mot Valdemars välutrustade legoknektar. Bondehärens anfall slogs dock tillbaka bland annat på Fjäle myr.[1]
| Slaget vid Visby | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Gotländska bönder | Danska soldater | ||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| ? | Valdemar Atterdag | ||||||
| Förluster | |||||||
| ca. 1 800 | ca 300[2] | ||||||
Slaget vid Visby [redigera]
Den sista av tre stora sammandrabbningar stod utanför Visbys murar där bondehären lätt kunde besegras. En lübsk krönika berättar mer allmänt om ett blodigt nederlag eftersom bönderna var obeväpnade och ovana vid strid. En Visbyuppteckning säger att 1800 gutar stupade i slaget. De begravdes i sex massgravar - fortfarande i sina rustningar och utgrävningar har resulterat i mycket välbevarade ringbrynjor och annan krigsmateriel från den tiden. En tid efter slaget restes ett minneskors vid Korsbetningen intill Solberga nunnekloster öster om ringmuren.
På korset står det på latin "I Herrens år 1361, den 27. juli, föllo framför Visby portar, i danskarnas händer, de här begravda gutarna. Bed för dem."
Dagtingan [redigera]
Borgarna i Visby deltog troligtvis inte i striden utanför staden utan hade en annan inställning till den anfallande övermakten än landsbygden och valde förhandlingar när slaget var över för att undvika belägring och en förödande stormning. De hade dessutom bättre möjligheter att kunna förhandla innanför skyddande murar än vad befolkningen hade på den öppna landsbygden. Valdemars landsknektar fick utan strid tåga in i staden.
Brandskattning [redigera]
Stadens invånare fick betala med en del av sina samlade skatter för det fördrag som ingicks två dagar efter striden utanför murarna. Detta gick ut på att Valdemar erkände alla rättigheter och friheter som Visby hade. Enligt sägnen sägs kungen ha ställt fram tre ölkar på Visby torg och krävt att Visbyborna inom tre "solmärken" skulle ha fyllt karen med guld, silver och andra dyrbarheter. Enligt en krönika förliste vid Karlsöarna ett av Valdemars skepp med dyrbart gods, som tagits från kyrkor, kloster och borgare, under färden åter till Danmark.[3]
Litterär framställning [redigera]
- Sven Ulric Palme, Valdemarståget (1946)
Konstnärlig framställning [redigera]
- Carl Gustaf Hellqvist, Valdemar Atterdag brandskattar Visby (1882) - målning
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Fornvännen: 2009 s. 033
- ^ "Pestens tid". Martin Timell & Dick Harrison. Sveriges historia. TV4. 27 maj 2010. Nr. 5, säsong 1.
- ^ Arild Huitfeldts Danmarckis Rigis Krønicke (cirka 1600)
Tryckta källor [redigera]
- Andersson, Ingvar (1950). ”Visbys dagtingan”. Sveriges historia. Stockholm: Natur och kultur. Sid. 92-96. Libris 1498697
