Busringning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En busringning är ett telefonsamtal som avsändaren ringer i syfte att roa sig själv eller åhörare, ofta på mottagarens bekostnad, som ett bus. Vanliga busringningsoffer är personer med udda namn, kändisar, institutioner samt busringarens vänner och ovänner. En busringning kan också resultera i att mottagaren driver med avsändaren, genom att till exempel få busringarna att tro att de kommit fel, eller att polisen bevakar samtalet.

En ny typ av busringningar går till så att man ringer till en nummerupplysning och frågar efter till exempel vem som har ett visst nummer. Detta nummer har man själv kollat upp innan och det går till personer med namn som Tung Phung och Ann Ahl. När man då frågar vem som äger numret så förväntar man sig att en pinsam situation kommer att uppstå när man får höra namnet. Busringning kan vara brottslig under rubriken ofredande.

En annan typ av busringning består i att busringaren beställt färdiginspelat material, som spelas upp för mottagaren. Ytterligare en variant finns och den går ut på att personen ringer upp personer man inte känner i icke-konstruktivt syfte. Busringaren ringer ofta upp flera olika personer efter varandra. De kan säga ungefär: Hej, vill du snacka lite trots att mottagaren inte känner personen. Det kan vara bara för att busa, att man vill snacka med någon eller att man försöker få mottagaren att tända sexuellt och vill skapa pinsamheter. Dessa kallas ibland för Telefontroll som telefonens svar på Internettroll.

Nödnummer, bombhot, dödsbud och andra allvarliga busringningar[redigera | redigera wikitext]

De allvarligaste problemen med busringning är bombhot, vilka i många fall egentligen är busringningar, och de som "busringer" till larmcentralens telefonnummer, ett telefonnummer som i Sverige precis som i så många andra stater är 112. Eftersom nödnummer kan handla om liv eller död för någon människa i nöd kan en busringning till ett nödnummer hindra att den som verkligen är i nöd får rätt hjälp i tid. Sådana busringningar är brottsliga i många länder. Det har även förekommit att busringare har ringt och gett dödsbud på någon som mottageren känner, vilket leder till enormt stora reaktioner hos mottagaren. Speciellt farligt är det att ringa sådant på mobiltelefon om mottagaren kör bil, vilket kan orsaka trafikolyckor.

En då 25-årig man i Sverige som natten mellan den 11 och 12 mars 2006 busringde till en familj och uppgav att deras son hade dött i en bussolycka dömdes att betala skadestånd på 51.000 SEK samt en månads fängelse. Mannen hade även busringt till andra på samma ort och uppgett samma sak.[1][2]

Underhållning som bygger på busringningar[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet spelade Kalle Sändare in sina busringningar på LP och sålde dem med stor framgång. Radioprogrammet Hassan, som sändes i Sveriges Radio i början av 1990-talet, byggde en stor del av sin humor på busringningar.

Annat exempel på kända busringningar gjordes av Bosse Parnevik som brukade i underhållsprogram ringa och förställa rösten och låtsas vara en annan person. Han brukade då oftast lyckas med att lura den han ringde till så att de trodde att han var den personen. Klassiskt är hans samtal med Anni-Frid Lyngstad där han utger sig för att vara Charlie Norman. Ett annat klassiskt exempel är hans samtal med Malena Ivarsson där han utger sig för att vara Bengt Bedrup.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Radio 14 mars 2006 - Råa busringningar polisanmälda
  2. ^ Aftonbladet 18 januari 2008 - "Hej - er son har dött i en olycka"