Nödnummer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett nödnummer är ett telefonnummer som leder till en alarmeringscentral, i Sverige SOS Alarm. Nödnummer används för nödsamtal. I hela EU (europeiska unionen) används 112 som nödnummer.

Varje land har ett (eller ibland flera, för olika myndigheter) nödnummer. I Sverige blev nödnumret 112 den 1 juli 1996, vilket är det nödnummer som används i hela EU samt i GSM-nätverk världen över. Före det var numret 90 000. Det är dock endast i Sverige, Danmark och Nederländerna som 112 helt ersätter de lokala nödnumren. I andra EU-länder kan man fortfarande ringa de övriga numren, och i vissa länder kopplar larmoperatören samtalet till något mer specifikt nödnummer istället för att själv larma ut en myndighet.[1] Samtal till 112 är gratis.

I Sverige kan man nå 112 även via texttelefon.[2] Sedan årsskiftet 2011-2012 är även det tidigare projektet med larm via SMS för hörsel- och talskadade permanentat, men för att använda den tjänsten måste man först ha registrerat sig på SOS Alarms webbplats.[3].

Sista april avslutades pilotdriften i EU-projektet REACH 112, där hörselskadade och döva haft möjlighet att anropa 112 från dator, speciell pad eller mobiltelefon och via bild kommunicera med SOS-operatören via den teckentolk som också kopplas in i samtalet. Under pilotdriften har dock endast de cirka 3 000 användare som är anslutna till företaget Omnitor haft denna möjlighet. Om projektet senare permanentas så är dock tanken att denna tjänst ska erbjudas till samtliga användare som är i behov av kommunikation via teckenspråk.[4]

I USA och Kanada används nödnumret 911.

Tjänster[redigera | redigera wikitext]

I Sverige kan man nå många olika slags samhällstjänster via nödnumret:[5]

Tillsynsmyndigheten för SOS Alarm, som sköter samtliga alarmeringscentraler i Sverige, var tidigare Räddningsverket men är sedan den 1 januari 2009 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Europeiska kommissionen. ”112”. http://ec.europa.eu/information_society/activities/112/docs/112_sv.pdf. Läst 12 mars 2009. 
  2. ^ SOS Alarm (1 september 2008). ”Larma med texttelefon”. http://www.sosalarm.se/sv/112/Att-ringa-112/--Larma-med-texttelefon/. Läst 12 mars 2009. 
  3. ^ SOS Alarm (1 september 2008). ”Larma med SMS”. http://www.sosalarm.se/sv/112/Att-ringa-112/--Larma-112-via-SMS/. Läst 12 mars 2009. 
  4. ^ Reach112, European Emergeny Number Association (EENA) (engelska)
  5. ^ SOS Alarm (1 september 2008). ”Hjälpresurser via 112”. http://www.sosalarm.se/sv/112/Om-112/Hjalpresurser-via-112/. Läst 12 mars 2009. 
  6. ^ Post- och telestyrelsen. ”Nödnummer och SOS”. http://www.pts.se/sv/Bransch/Telefoni/Nummerfragor/Nodnummer-och-SOS/. Läst 12 mars 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]