Campylobacter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Campylobacter
SEM micrograph of C. fetus
SEM micrograph of C. fetus
Systematik
Domän Bakterier
Stam Proteobacteria
Klass Epsilon Proteobacteria
Ordning Campylobacterales
Familj Campylobacteraceae
Auktor Sebald and Véron 1963
Arter

C. avium
C. canadensis
C. coli
C. concisus
C. cunicolorum
C. curvus
C. fetus
C. gracilis
C. helveticus
C. hominis
C. hyointestinalis
C. insulaenigrae
C. jejuni
C. lanienae
C. lari
C. mucosalis
C. peloridis
C. rectus
C. showae
C. sputorum
C. subantarcticus
C. upsaliensis
C. ureolyticus

C. volucris

Campylobacter är namnet på ett släkte som innefattar 24 olika arter[1] av bakterier som har vissa gemensamma egenskaper. Namnet Campylobacter betyder böjd stav, vilket man kan se när man tittar på den i mikroskop.[2] Den är en zoonos. Campylobacter är en bakteriell gastroenterit som sprids via maten och den som orsakar flest fall av sådan smitta i Sverige varje år.[3] Smittovägen är fekal-oral. Campolybacter står för 5-14 % av diarréfallen i världen. Campylobacter jejuni, Campolybacter coli och Campolybacter lari är de tre arter som man har kunnat koppla till diarré hos människor, varav 90 % av alla fall är orsakade av Campolybacter jejuni.[2]

Om man får i sig campylobacter, leder det till en campylobacterinfektion. Ungefär 7000 fall av campylobacterinfektion per år rapporteras i Sverige. Av dessa är cirka 40 % smittade inom landet.[4] De flesta som har fått i sig campylobacter, har fått det genom att äta djur (exempelvis höna) som inte har upphettats tillräckligt.[3] En vanlig uppfattning är att det är salmonellainfektion man då insjuknar i, men i de allra flesta fall i Sverige handlar det om en campylobacterinfektion.

Bakterien utsöndras med avföringen.[4] En orsak till många sporadiska fall kan vara förorening via flugor.[4]

Campylobacter har en låg så kallad kritisk infektionsdos.[4] Det betyder att man inte behöver få i sig särskilt mycket för att insjukna.

Campylobacterinfektion är en allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen.[5]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Redan i början på 1970-talet kunde en belgisk forskare fastställa att Campylobacter kunde vara en orsak till diarré hos oss människor. Genom detta startade man runt om i Sverige rutindiagnostik för Campylobacter på avföringsprov från sjuka personer. Forsknings- och undersökningsarbete för att ta reda på mer om bakterien tog också fart. Från och med år 1980 infördes campylobacterdiagnostik, vilket innebär att laboratorierna runt om i Sverige meddelar statens bakteriologiska laboratorium om de hittar bakterien. Vidare har man kommit fram till att Campolybacter utgör den största orsaken till mag- och tarminfektion hos människor i Sverige, men även i andra industriländer.[2]

Beteende[redigera | redigera wikitext]

Den sjukdom som uppkommer av Campylobacter är en zoonos och finns hos både människor och djur, men djuren blir sällan sjuka. Man har funnit bakterien hos bland annat; fågel (främst sjöfågel), svin, nötkreatur, gnagare, katt, får, hund och hos get. Den kan spridas sig via förorenade livsmedel, vatten eller husdjur, sällan från människa till människa.[2]

Reproduktion & livslängd[redigera | redigera wikitext]

Bakterien växer och förökar sig som bäst när det är låg halt av fritt syre och en temperatur omkring 40 °C, något som stämmer väldigt bra in på vår och andra varmblodiga djurs miljö i tarmen. Skulle temperaturen sjunka under 30 °C, kan de inte föröka sig längre. Bakterien är även mycket känslig för uttorkning, UV-ljus, högre vattentemperaturer och uppvärmning. I sådana miljöer överlever Campylobacter bara en kort tid. Däremot kan den överleva länge i 4 °C vatten, upptill fyra veckor, men endast fyra dagar i 25 °C.[2]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Campylobacterinfektion, som är en akut diarrésjukdom, har liknande symptom som till exempel Salmonella och Shigella. Det kan vara svårt att skilja Campylobacter-infektion från de andra bakteriella infektionerna, men något som kan tyda på just Campylobacter är en inledande period med feber utan diarré och intensiva buksmärtor.[6] Diagnosen kan ställas genom att man tar en bakterieodling på ett avföringsprov [4]. Man kan även diagnostisera med serologiska tester för att detektera antikroppar mot den patogena bakterien.[7] De vanligaste symptomen (för utförligare detaljer, se infektionsförlopp) är diarré (ibland blodig), buksmärtor och influensaliknade symptom. Illamående och häftiga kräkningar är vanligt förekommande. Komplikationer är mycket ovanliga men kan förekomma i form av ledbesvär och i sällsynta fall Guillain-Barré syndrom, framförallt hos äldre personer.[6]

Infektionsförlopp[redigera | redigera wikitext]

Inkubationstiden är vanligen 1 till 3 dygn men kan variera från 1 till 10 dygn.[4] Tiden för bärarskap är normalt omkring tre veckor.[4] Man kan dela in infektionsförloppet i flera delar.[6]

Inledningsfasen/Prodromalfasen För de flesta inleds infektionen med krampaktiga buksmärtor, snabbt följt av diarré. Hos ca 30% av patienterna startar infektionen med att man upplever influensaliknande symptom: feber, huvudvärk, yrsel och muskelvärk. Det har även förekommit patienter som haft hjärnhinnesymptom (nackstelhet, huvudvärk etc.) men utan inflammation på hjärnhinnorna. Dessa besvär uppkommer prodromt, upp till 3 dagar före själva buksmärtorna, vilket kan vara vilseledande vid diagnostisering. De patienter som drabbas av prodroma besvär blir ofta sjukare än de patienter vars infektion startar med diarré. Många patienter upplever att de aldrig tidigare känt sig så sjuka.[6]

Diarréfasen Efter 1-2 dygns diarré förekommer blod i avföringen hos ca 15 %. Under denna fas med kraftiga diarréer är illamående vanligt men kräkningar förekommer mer sällan, hos mindre än 15 %. Typiska symptom under denna period är även svåra buksmärtor som ibland blandas ihop med blindtarmsinflammation, även om dessa smärtor oftast sitter mer centralt.[6]

Återhämtningsfasen Normalt avtar diarréerna efter 3-4 dygn och patienten börjar må bättre. Det är dock vanligt att buksmärtorna håller i sig ytterligare några dygn. Ett vanligt fel många gör under denna fas är att börja äta för mycket och för snabbt, vilket leder till ökade buksmärtor. Hur allvarlig infektionen blir beror dels på bakteriens virulens, dels på dosen och på hur motståndskraftig värden är.[6]

Immunitet[redigera | redigera wikitext]

Kroppens immunförsvar producerar antikroppar mot bakterien och studier visar på immunitet efter ett fåtal infektioner. Det är dock oklart hur länge immuniteten räcker. Men i utvecklingsländer där många utsätts för smitta via vattnet redan som barn, avtar infektionsgraden med åldern och symptomen blir även mindre allvarliga med ålder. Hos vuxna i dessa länder är Campylobacter-infektioner i stort sett obefintliga. Man kan dock inte utesluta att detta kan bero på samverkan med andra faktorer än utsatthet för smitta. Det finns idag inget vaccin mot Campylobacter-infektion.[6]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Campylobacter-infektioner behandlas normalt inte med antibiotika utan är självläkande efter 1-7 dagar. Sprider sig infektionen till blodet med allmän sjukdomskänsla, frossa etc skall den behandlas med antibiotika och det är då viktigt att uppsöka sjukhus,infektionsklinik om möjligt). Sjukdomen skall anmälas till smittskyddsläkaren (görs av behandlande läkare). Källa netdoktor.se

Förebyggande[redigera | redigera wikitext]

  • Allmän god hygien förebygger smitta. Livsmedel som kan tänkas innehålla Campylobacter ska tillagas så att hela köttet uppnår minst +65 °C.[4]
  • Hantera inte rått kött med samma verktyg eller på samma underlag som sedan används för till exempel salladsberedning. Bakterien kan då överföras från det råa köttet till grönsakerna som inte ska upphettas.[3]
  • Vatten ur bäckar och älvar bör man undvika att dricka, eftersom dessa kan vara smittförande.[4]
  • Opastöriserad mjölk bör också undvikas.[4]
  • Man bör skydda maten mot flugor.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.bacterio.net/c/campylobacter.html
  2. ^ [a b c d e] Andersson. Y & Gustavsson. O (1998), Campylobacter - en vattenburen smitta att beakta vid planläggning av vattentäkt av vattenyta, 41 sidor
  3. ^ [a b c] Om matförgiftningar på Umeå kommuns hemsida.4.183d59c103d4d349c380004803.html
  4. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ssi
  5. ^ https://lagen.nu/2004:168#K1P3S2
  6. ^ [a b c d e f g] Nachmkin, Szymanski, Blaser, Irving, Christine M, Martin J. (2008). Campylobacter (3rd Edition). ASM Press. sid. 99-111. ISBN 9781555815554 
  7. ^ Orion Diagnosticas hemsida Campylobacter

[1]

  1. ^ Jordbruksdepartementet (1987), Campylobacter-slakt-kyckling-produktion-hälsa