Carl Johan De Geer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Johan De Geer på Moderna Museet 2011
Håkan Alexandersson och Carl Johan De Geer 1987.

Carl Johan Louis De Geer, född 13 juli 1938 i Montréal i Kanada, är en svensk konstnär, författare, filmskapare, musiker, designer, kulturjournalist, fotograf, skådespelare och scenograf tillhörande den friherrliga ätten De Geer. De Geer betecknar sig som en hårt arbetande tillverkare av brukskonst inom olika kulturella fält.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Johan De Geer är son till diplomaten Louis De Geer (1910-87) och dennes första hustru Ulrika Wallberg. Han har varit gift fyra gånger, 1966–71 med Marie-Louise Ekman och sedan 1987 med Marianne Lindberg De Geer.

Carl Johan De Geer växte upp i Kanada, Köpenhamn, Bryssel och Warszawa innan familjen återvände till Sverige. Efter det att föräldrarna separerat vistades Carl Johan De Geer tidvis hos sin farföräldrar på Hanaskogs slott i Skåne och hos modern på Östermalm i Stockholm.[1][2].

År 1957 var han ordförande för Sveriges elevers centralorganisation. Han gjorde militärtjänstgöring vid Arméstabens Bilddetalj, där han lärde sig grunderna för fotografi. Han utbildade sig därefter 1959-63 i grafisk formgvning vid Konstfack i Stockholm.

Tillsammans med Håkan Alexandersson skapade Carl Johan De Geer TV-klassiker som Tårtan, Doktor Krall och Privatdetektiven Kant. Han startade 1968 tillsammans med Lars Hillersberg, Karin Frostenson, Lena Svedberg och Ulf Rahmberg tidskriften PUSS.

Den mest provokativa aktionen skedde redan 1967, då Carl Johan De Geer ställde ut vapenvägraraffischer under titeln Svik fosterlandet, var onationellGalleri Karlsson i Stockholm och som beslagtogs av polisen. Bland dessa affischer fanns en vid namn Skända flaggan, där han på en brinnande svensk flagga skrivit "KUKEN" och tillfogat texten "SKÄNDA FLAGGAN VÄGRA VAPEN". Denna symbol återfinns bland annat på Magnus Ugglas album Allting som ni gör kan jag göra bättre från 1987, med bland annat protestsånger. År 1970 var han med och bildade textilkonstnärskollektivet 10-gruppen[3] och var också trombonist i proggrupperna Blå Tåget och Elektriska linden.

Ett av Carl Johan De Geers mer uppmärksammade filmprojekt är filmen om mormodern och hennes nazistsympatier, Mormor, Hitler och jag från 2001. År 2004 gjorde han långfilmen Med kameran som tröst, del 2.

Representerad[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Pengar eller livet (1970)
  • Bilder för hemmet (1980)
  • Med kameran som tröst (1980)
  • Kyss mig dödligt (1985)
  • Molly och den trötta pappan (1992)
  • Örnis bilar (1994)
  • Det bombade ögat (1995)
  • Mandrake finns inte mer (1995)
  • Marita Ulvskog: intervju (1996)
  • Flosklernas rike (2000)
  • Konstapel Katt kräver kakor (2000, tillsammans med Magda Korotynska)
  • Konditori Vete-katten (2003, tillsammans med Agneta Brolin)
  • Det är rätt att göra uppror (2003, tillsammans med Salka Hallström Bornold)
  • Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv, Albert Bonniers Förlag 2008, ISBN 978-91-0-011817-4 (självbiografi)
  • Tårtan, 70-talet och jag, orosdi-back 2011, ISBN 978-91-8-659323-0
  • Vi hade fel, orosdi-back)2013, ISBN9789186593445

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Filmpriset Chaplin, för scenografin till ”Mamma, pappa, barn” (1979)
  • Guldbagge för samlad filmproduktion, med Håkan Alexandersson(1990)
  • Svenska Filminstitutets stipendium ”förnyande av den svenska barnfilmen” med H. Alexandersson (1987)
  • Årets filmfotograf, Göteborg Film Festival (1996)
  • Manuel de Oliveira-priset, portugisiskt filmpris, för "Mormor, Hitler och jag" (2001)
  • Svenska Deckarakademins Ture Sventon-pris (Temmelburken), för ”Konstapel Katt kräver kakor” med Magda Korotynska (2001)
  • Hot Docs (Toronto) hedersomnämnande för Jag minns Lena Svedberg (2001)
  • Bästa svenska kortfilm, Göteborg Film Festival, för Mormor, Hitler och jag (2001)
  • Bellman-priset (Stockholms stad) till Stockholmsskildrare (2002)
  • Stora Nordiska Filmpriset (Nordic Award), Göteborg Film Festival, för Med kameran som tröst, del 2 (2004)
  • Svenska Humorförbundets pris
  • Uppsala internationella kortfilmfestivals pris
  • Lidman-priset. Ord- och Bildakademiens pris (2008)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ De Geer, Carl Johan (2008). Jakten mot nollpunkten. En roman om mig själv. Bonniers. sid. 273-284. ISBN 978-91-0-011817-4 
  2. ^ Rydell, Malena (2008-09-16). ”Med passion för adliga kufar”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=828833. Läst 2008-11-18. 
  3. ^ Textila revoltörer, Fokus nr 5, 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]