Caroline Müller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För discomusikern, se C.C. Catch.
Caroline Müller

Caroline Müller, född Caroline Frederikke Halle 5 februari 1755 i Köpenhamn, död 17 november 1826, var en dansk operasångare och skådespelare som efter Elisabeth Olin skulle bli Sveriges största operasångerska under 1700-talet, hovsångerska 1781.

Müller invaldes som ledamot 105 av Kungliga Musikaliska akademien den 12 februari 1788, blev hovsångare och rektor och instruktör vid Dramatens elevskola. Hon är känd i Danmark under namnet Caroline Walter efter första äktenskapet 1774 med Thomas Walter och i Sverige som Caroline, eller Carolina Müller (efter andra äktenskapet 1780) med Christian Friedrich Müller.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Hon blev balettelev på Det Kongelige Teater 1761, uppträdde i barnroller och fick kontrakt som aktris 1769. Hon var sedan en av Danmarks största aktriser under 1770-talet, särskilt inom komedi och opera-comique.

År 1772 gifte hon sig med commerce-secretair C. T. Walther som hon dock snart separerade från. År 1780 lämnade hon Danmark med sin älskare, violinvirtuosen Christian Friedrich Müller (1752-1827) för att hon förvägrades skilsmässa från sin man; operadirektionen såg till att Müller blev förvisad från Danmark då Operan fruktade att mista henne om hon gifte sig med honom.

Hon blev anställd vid teatern i Bollhuset i Stockholm, där hon gjorde en lysande debut som Alceste 1781. Det var meningen att hon skulle spela huvudrollen i den föreställning som skulle inviga Operan 1782, men hon flydde istället till London tillsammans med sin man undan sina fordringsägare. Året efter kallade Gustav III henne tillbaka till Operan i utbyte mot skuldavskrivning, och hon ersatte 1784 Elisabet Olin som Sveriges största primadonna. Hon blev den 12 februari 1788 invald i Musikaliska akademien. Maken var 1780-82 och 1783-1817 anställd vid Hovkapellet (från 1787 som konsertmästare), och blev även han invald i akademien 1788.

Karriär i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Bland hennes roller märks Armide och Iphigenia i Glücks operor, Dido och Kristina Gyllenstierna i Johan Naumanns Gustaf Vasa. Hon spelade Alceste i Alceste av Gluck mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten säsongen 1780-1781, Anguelique i Roland av Quinault mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1781-1782, Iphigenie i Iphigenie på Tauris av Glück mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten, Kristina Gyllenstierna i Gustaf Vasa av Nauman mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1785-1786, Armide i Armide av Quinault mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1786-1787, Kristina av Holstein-Gottorp i Gustaf Adolf och Ebba Brahe mot Franziska Stading, Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1787-1788, Prosper i Azemia av Dalayrac mot Abraham de Broen och Kristofer Kristian Karsten 1792-1793, Aretea i Alcides' inträde i världen av Haeffner mot Carl Fredrik Fernstedt och Marie Louise Marcadet, Georgino i Den stormiga aftonen av Dalayrac mot Abraham de Broen och Kjell Waltman, Josef i De bägge Savojarderna av Dalayrac mot Kristofer Kristian Karsten och Marie Louise Marcadet 1793-1794, Malena i De gamla friarna av Dalayrac mot Kjell Waltman, Karl Magnus Craelius, Maria Franck och Inga Åberg och Lisette i Reanud d'Ast mot Kristofer Kristian Karsten 1795-1796, Colombine i Den talande tavlan av Grétry mot Ottilia Carolina Deland 1798-1799 och Dido i Aeneas i Carthago mot Carl Stenborg och Kristofer Kristian Karsten 1799-1800.

Senare karriär[redigera | redigera wikitext]

Hon avslutade sin anställning 1806, men gav sin sista föreställning vid Karl XIII:s kröning 1810. Under 1812-1815 var hon rektor och lärare i aktion för Dramatens elevskola.

Gustaf Löwenhielm nämner hennes betydelse på 1800-talet då han poängterar att många av grundarna av den svenska nationalscenen i själva verket var utlänningar: "Är det omöjligt att engagera herr Berg och fröken Schoultz? - Annars ser jag icke huru Tit. skall kunna undgå att engagera halvvuxna utlänningar. Gustav III:s svenska nationalteater begyntes med den danska fru Müller (Caroline Müller), den franska fru Marcadet (Marie Louise Marcadet), den tyska mamsell Stading (Franziska Stading), den tyska Fru Augusti (Lovisa Augusti) och den polska fru Karsten (Sophie Stebnowska). Dessa damer ockuperade vår scen och uppehöllo den ifrån Stora operans instiktelse och fru Olins (Elisabeth Olin) liktidiga avgång i början av 1780-talet till år 1800, då fru Desguillons (Anne Marie Milan Desguillons) skola hann utkläcka mamsell Wässelia (Jeanette Wässelius) cum celeris."

Källor[redigera | redigera wikitext]