Christina Hellman

Från Wikipedia
Christina Hellman
FöddKristina Margareta Hellman[1]
16 september 1942 (81 år)
Norrköpings Sankt Olai
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
IMDb SFDb

Christina Hellman, född Kristina Margareta Hellman 16 september 1942 i Norrköpings Sankt Olai, är en svensk skådespelare.[2]

Hon utexaminerades 1967 från Statens scenskola i Malmö, där hon gick i samma klass som bland andra Stig Engström, Sten Ljunggren och Barbro Oborg[3] Hon tillhörde därefter Norrköping-Linköping stadsteaters fasta ensemble 1967-1972.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1967 Greta Den sönderslagna krukan
Heinrich von Kleist
Sture Ericson Norrköping-Linköping stadsteater
Oreaden Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden
August Strindberg
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Anna Page Muntra fruarna i Windsor
William Shakespeare
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
1968 Spelman på taket
Joseph Stein, Jerry Bock och Sheldon Harnick
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
”SOS” eller Sanningen Om Säkerheten
Tore Zetterholm
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
Pina Biografi
Max Frisch
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
1969 Felicity Den verklige kommissarie Schäfer
Tom Stoppard
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
Vem har rätt?
Tom Lagerborg och Martha Vestin
Riber Björkman Norrköping-Linköping stadsteater
Ala Tango
Slawomir Mrozek
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
1970 Blodsbröllop
Federico García Lorca
Lars-Erik Liedholm Norrköping-Linköping stadsteater
En skön tanke
Sonja Åkesson, Tage Danielsson, Sandro Key-Åberg, Björn Håkanson, Göran Palm, Jan Myrdal, Inga Lindsjö, Gunnar Ohrlander, Sven Andrén
Evert Lindberg Norrköping-Linköping stadsteater
Hanna Ut med språket
Václav Havel
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
Oria Venetianskan
Okänd medeltidsförfattare
Hans Elfvin Norrköping-Linköping stadsteater
Jane Vår man i Madras
Gert Hofmann
Evert Lindberg Norrköping-Linköping stadsteater
Katia En månad på landet
Ivan Turgenev
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
Bland stubbar och troll
Staffan Westerberg
Hans Elfvin Norrköping-Linköping stadsteater
1971 Ängeln Celebration
Tom Jones och Harvey Schmidt
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
Den starkare
August Strindberg
Kim Procopé Norrköping-Linköping stadsteater
1972 Canterburysägner
Martin Starkie, Nevill Coghill, Richard Hill och John Hawkins
Torsten Sjöholm Norrköping-Linköping stadsteater
Apotekarens hustru Välkommen
Allan Edwall
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater
Helena En midsommarnattsdröm William Shakespeare Riksteatern
1973 Den girige
Molière
Bertil Lundén Riksteatern[4]
1974 Mina sånger de ska leva
Mikis Theodorakis
Pi Lind Nya Komediteatern/
Riksteatern[5]
1975 Lucy Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Claes Fellbom Riksteatern[6]
1989 Larissa Kvinnornas Decamerone
Julia Voznesenskaja
Lars Rudolfsson Orionteatern[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Hellman, Kristina Margareta
  2. ^ ”Christina Hellman”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=69744&iv=OVERVIEW. Läst 1 maj 2013. 
  3. ^ ”Tidigare studenter, 1967”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1967.pdf. Läst 23 november 2017. 
  4. ^ Ruth Halldén (25 september 1973). ”'Den girige', Praktpjäs med praktfulla insatser”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-25/260/16. Läst 20 augusti 2015. 
  5. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018. 
  6. ^ Ruth Halldén (24 augusti 1975). ”Riksteatern: Brecht svept i sorgflor”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-08-24/228/15. Läst 2 december 2017. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 28. 26 december 1988. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-11-26/322/100. Läst 7 maj 2019. 

Källor[redigera | redigera wikitext]