Cornelis Jacobus Gorter

Från Wikipedia
Cornelis Jacobus Gorter
Född14 augusti 1907[1][2][3]
Utrecht[4], Nederländerna
Död30 mars 1980[1][2][3] (72 år)
Leidens kommun[5]
Medborgare iKonungariket Nederländerna[2]
Utbildad vidUniversitetet i Leiden
SysselsättningFysiker[6], universitetslärare[2]
ArbetsgivareUniversitetet i Groningen
Amsterdams universitet (1940–1945)[7]
Amsterdams universitet (1945–1946)[8]
Universitetet i Leiden (1946–1973)[2]
Utmärkelser
Fritz London Memorial Prize (1966)[9]
Redigera Wikidata

Cornelis Jacobus Gorter, född 14 augusti 1907 i Utrecht, Nederländerna, död 30 mars 1980 i Leiden, var en nederländsk experimentell och teoretisk fysiker. Bland annat upptäckte han paramagnetisk avslappning och var pionjär inom lågtemperaturfysik.[10]

Han var professor i fysik vid Universitetet i Leiden och chef för Kamerlingh Onnes laboratorium vid samma lärosäte. Han invaldes 1958 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studentexamen i Haag studerade Gorter fysik vid Universitetet i Leiden och disputerade med avhandlingen Paramagnetische Eigenschaften von Salzen ("Paramagnetiska saltegenskaper")[11] färdigställd under handledning av Wander de Haas. Från 1931 till 1936 arbetade han vid Teylers Stichting i Haarlem och från 1936 till 1940 vid Universitetet i Groningen, innan han blev professor vid Amsterdams universitet som efterträdare till Pieter Zeeman. År 1946 återvände han till Leiden som professor och från år 1948, som efterträdare till De Haas, ledde Gorter Kamerlingh Onnes Laboratory där han stannade där till sin pensionering 1973. Han dog i Leiden 1980, efter att ha lidit i flera år av Alzheimers sjukdom. Bland hans doktorander finns Nicolaas Bloembergen och Bert Broer.

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

År 1936 upptäckte han paramagnetisk avslappning men missade emellertid upptäckten av kärnmagnetisk resonans (även känd som kärnspinnresonans), som beskrevs av Joan Henri Van der Waals.[12]

Tillsammans med Hendrik Casimir utformade han en tvåvätskemodell för att förklara supraledning med termodynamik och Maxwells ekvationer.[13] Casimir beskrev deras samarbete i en av sina böcker.[14] "Gorter-modellen" för en andra ordningens fasövergång är från denna period av hans karriär, liksom klargörandet av Senftlebeneffekten (förändring av viskositet och värmeledningsförmåga hos paramagnetisk gas i ett magnetfält).

Gorter studerade många aspekter av antiferromagnetism i CuCl2·2H2O.[15] Tillsammans med Johannes Haantjes utvecklade han en teoretisk modell av antiferromagnetism i ett dubbelgitterämne.[16] Efter andra världskriget arbetade han med flytande helium II och utvecklade teorin som nu är känd som Coulomb-blockad, ökningen av elektrisk resistans i metallfilmer vid låga temperaturer.[17][18] Gorter-Mellink-ekvationen beskriver den ömsesidiga friktionen mellan två vätskor i flytande helium II.[19]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • många vetenskapliga artiklar
  • Paramagnetische relaxatie, Leiden, November 1946 (bok på holländska)
  • Progress in Low Temperature Physics, sex delar under hans redaktörskap

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cornelis Jacobus Gorter, 5 juli 2021.
  • Kungl. vetenskapsakademien, Matrikel 1970. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien. 1969. sid. 31. ISSN 0302-6558 Libris 3638900 
  • Biography

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Cornelis Jacobus Gorter, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Leidse Hoogleraren, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] KNAW historisk medlemslista, C.J. Gorter, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läst: 9 september 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ Album Academicum, läst: 9 september 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ Album Academicum, läst: 15 september 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ Album Academicum, läst: 15 september 2019.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, iupap.org.[källa från Wikidata]
  10. ^ J. Van Den Handel (October 1980). ”C. J. Gorter”. Physics Today 33 (10): sid. 84. doi:10.1063/1.2913802. Bibcode1980PhT....33j..84V. http://www.physicstoday.org/resource/1/phtoad/v33/i10/p84_s1?bypassSSO=1. 
  11. ^ C.J. Gorter (1932). ”Paramagnetische Eigenschaften von Salzen”. http://ilorentz.org/history/proefschriften/sources/Gorter_1932.pdf. 
  12. ^ Waals, J. H. van der (1996). ”Gorter's footprints on the trail that led to magnetic resonance”. Encyclopedia of Nuclear Magnetic Resonance. "vol. I". Wiley. Sid. 677 ·. 
  13. ^ Gorter, C. J.; Casimir, H. B. G. (1934). ”On Supraconductivity I”. Physica 1 (1–6): sid. 306–320. doi:10.1016/s0031-8914(34)90037-9. Bibcode1934Phy.....1..306G. http://www.w2agz.com/Library/Classic%20Papers%20in%20Superconductivity/Gorter%20&%20Casimir,%20Physica%201,%20306%20(1934).pdf. 
  14. ^ Hendrik Casimir over Gorter
  15. ^ Gorter, C. J. (1953). ”Observations on antiferromagnetic CuCl2·2H2O crystals”. Reviews of Modern Physics 25 (1): sid. 332–337. doi:10.1103/RevModPhys.25.332. Bibcode1953RvMP...25..332G. 
  16. ^ Gorter, C. J.; Haantjes, J. (1952). ”Anti-ferromagnetism at the absolute zero of temperature in the case of rhombic symmetry”. Physica 18 (5): sid. 285–294. doi:10.1016/S0031-8914(52)80152-1. Bibcode1952Phy....18..285G. 
  17. ^ Gorter, C. J. (August 1951). ”A possible explanation of the increase of the electrical resistance of thin metal films at low temperatures and small field strengths”. Physica 17 (8): sid. 777–780. doi:10.1016/0031-8914(51)90098-5. Bibcode1951Phy....17..777G. 
  18. ^ Coulomb-Blockade Oscillations in Quantum Dots and Wires, 1992 PhD thesis by A.A.M. Staring (perform find on "gorter")
  19. ^ Gorter, C. J.; Mellink, J. H. (May 1949). ”On the irreversible processes in liquid helium II”. Physica 15 (3–4): sid. 285–304. doi:10.1016/0031-8914(49)90105-6. Bibcode1949Phy....15..285G. 
  20. ^ ”C.J. Gorter (1907 - 1980)”. Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. http://www.dwc.knaw.nl/biografie/pmknaw/?pagetype=authorDetail&aId=PE00000467. Läst 24 januari 2016. 
  21. ^ "Bad luck in attempts to make scientific discoveries"
  22. ^ C. J. Center for High-field MRI | Leids Universitair Medisch Centrum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]