Demon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För datortermen, se daemon
Antonios Eremiten plågas av demoner.

Demon (gr. dai'mon, lat. daemon) betecknar ibland i den grekiska litteraturen, åtminstone hos Homeros och skalderna, gudom. Särskilt angavs därmed ett slags gudaväsen av lägre ordning.

I senare tid, efter Platon, tilldelas i litteraturen liksom i folktron en "daimon" åt var människa såsom hennes dubbelväsen eller skyddsande. Eller också betraktades demonen som den vandrande ande, som tagit säte i människan och utgjorde personens själ. Vissa rationaliserande senstoiker gjorde "daimon" ifrån att vara en andevarelse för sig till det gudomliga, förnuftiga i människan.

Lägre gudomligheter och andar, liknande grekernas demoner, förekommer med olika betydelser i all folktro.[källa behövs] Sokrates "daimonion" uppenbarade sig som en röst som varnade honom för det han inte borde göra. Demoner är enligt den judisk-kristna teologin fallna änglar som Satan drog med sig i syndafallet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]