Distikon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Distikon (av grek. di, dubbel; stichos, vers), är ett forngrekiskt versmått som består av två rader. Den första raden är en hexameter och den andra en pentameter. Under antiken, i såväl Grekland som Rom, användes versmåttet vid skrivandet av en elegi. Därför talar man emellanåt om själva versmåttet som ett elegiskt distikon. I plural heter det distika.

Ett svenskt exempel och ett forngrekiskt[redigera | redigera wikitext]

Ett exempel på ett svenskt distikon kan hämtas ur en obetitlad elegi av den mästerlige Stagnelius. Betoningen är här särskilt markerad. Cesuren i mitten av varje rad är också förtydligad.

Vän! I för/ödelsens /stund, | när ditt /inre av /mörker be-/täckes,
när i ett/avgrunds-/djup | minne och /aning för-/gå.

Och denna forngrekiska elegi av Kallimachos, i svensk tolkning av Vilhelm Ekelund, består således av tre distika.

Tidigt i gryende dag Melanippos till bålet vi förde;
nu vid den sjunkande sol sjunker för egen hand
systern Basilo till skuggorna ned i förtvivlande smärta.
Icke en mörkare dag såg Aristippos' hus.
Tystnad den glada boning; tyst är omkring - den vida
staden höll in sitt sorl, häpen i mörknande kvälln.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ur Vilhelm Ekelund: Grekisk bukett (1906)