Fornyrdislag

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Fornyrdislag, (från fornisländskans fornyrðislag), fornnordiskt versmått. Versen konstrueras så att varje rad innehåller två betonade stavelser. Antalet obetonade stavelser varierar. Raderna binds ofta ihop med hjälp av allitteration. Vanligen är raderna parvis sammankopplade: en huvudstav i andra raden bestämmer allitterationen, och dess begynnelsebokstav upprepas av två stöttor i raden innan. Ursprungligen har versformen varit ostrofisk men inom fornnordisk dikt blev den senare i allmänhet åttaradig, ofta med två tydliga halvstrofer.

Ordet fornyrdislag betyder ordagrant gammalt versmått eller fornkvädesform. Namnet introducerades av Snorre i den Prosaiska Eddan, men versformen har sina rötter i äldre fornnordisk och germansk diktning.

Exempel (Völuspa vers 1, Erik Brates tolkning, betonad stavelse kursiverad, allittereration i fetstil)

ren mig alla
heliga släkten
större och smärre
söner av Heimdall;
du vill ju, Valfader,
att väl jag täljer
forntida sägner,
de första, jag minnes

Hören allittereras i första raden med alla, h räknas nämligen i allmänhet inte som ljud men väl efterföljande vokal - likaså rimmas f med s (rad 7-8) eftersom båda är väsande ljud. Notera att betoningen, och därmed allitterationen, inte behöver ligga på radens första ord (rad 5-6, 7). I övrigt kan man notera att namnet Valfader, ung. de stupades herre, är en s.k. kenning för Oden.

Se även[redigera | redigera wikitext]