Sonett

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För bilmodellen, se SAAB Sonett.

Sonett är ett vanligtvis femfotat, fjortonradigt versmått med jambiska versrader. En sonett är uppdelad i fyra strofer. Den petrarciska sonetten består av två fyraradingar och sedan två treradingar. I sonetten från den shakespeareianska traditionen ingår det dock först tre fyrradingar och sedan en tvårading. Dessutom är båda traditionernas sonetter alltid strängt bundna av sina invecklade rimflätningar (första radens slutord (A) rimmar på fjärde radens dito (A) medan andra radens slutord (B) rimmar på tredje radens dito (B). Mönstret blir alltså ABBA - men ABAB godkänns också. För treradingarna gäller följande antingen CDC, DCD eller CCD, EED.)

Ordet sonett härleds ur italienskans sonetto, ytterst av latinets sonus ”ljud”, ”klang”.

Ett exempel på en sonett, efter Carl Wilhelm Böttiger Sonetten beskriver sig själv.

Sonetten vandrar lekande, men värdig
och elvastavig, fram i fjorton rader.
Man ansett har Petrarca för dess fader.
Nu är den första kvadrenarien färdig.
Den andra börjar. Fortsätt den ihärdig!
Och, fast dig locka rim i myriader
de samma rim du åter måste ha där,
och det är svårt, om icke Febus lär dig.
Nu komma två terziner med på slutet.
Vad de ha där att göra, ej du fråge,
men lär att fläta dem sju skilda sätten!
Så blir det hela vackert sammangjutet,
och under rimmens konstigt välvda båge
går fullväxt fram den klingande sonetten.

Sonetten behöver dock inte vara elvastavig som Böttiger hävdar i föregående dikt; den kan också vara tiostavig eller omväxlande. Ibland är sonetten till och med skriven på alexandrin.

Se även[redigera | redigera wikitext]