Dvärgbi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dvärgbi
Arbetare
Arbetare
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Honungsbin
Apis
Undersläkte Micrapis
Art Dvärgbi
Apis florea
Vetenskapligt namn
§ Apis florea
Auktor Fabricius, 1787[1]
Utbredning
Apis florea distribution map.svg
Dvärgbibo
Dvärgbibo
Hitta fler artiklar om djur med

Dvärgbi (Apis florea) är en art i insektsordningen steklar som tillhör familjen långtungebin, och en nära släkting till det vanliga honungsbiet. Det finns i södra Asien.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Dvärgbiet påminner i mycket om det vanliga honungsbiet (A. mellifera] med sådana likheter som en gadd med hullingar, förvaringsceller av bivax, samma typ av drottninggelé och ett dansspråk med vilket ett bi som hittat en nektarkälla visar avståndet och riktningen till denna för de övriga arbetarna.[2] Bina dansar emellertid på bikakans horisontella fundament (det vill säga toppen, eftersom boet hänger ner från en gren), ej på den vertikala ytan, till skillnad från många andra honungsbin.[3] Arten är dessutom, som namnet antyder, ett mycket litet honungsbi, släktets minsta.[4] Arbetarna är mellan 7 och 8 mm långa[5] och med en medelvikt av drygt 30 mg. Arten är mycket fredlig; dessutom med en gadd som ofta är för liten för att användas mot människor och andra större djur.[6].

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Boet är öppet och hänger från en busk- eller trädgren.[5] Det har en enda, öppen bikaka som skyddas av flera lager av bin (något som är sällsynt bland honungsbina, även om det förekommer bland vissa andra asiatiska arter).[7] Det placeras därtill i tät vegetation, vilken tjänar som ett ytterligare skydd för fiender.[8] Specifikt som ett försvar mot myran Oecophylla smaragdina täcker bina dessutom grenen som boet hänger från med klibbig växtsav.[6]

Dvärgbiet lever i tropiska skogar, jordbruksbygder och, i Sydöstasien, även i mindre samhällen.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten finns från Oman, Iran, över Pakistan, den indiska subkontinenten och Sri Lanka till Indonesien i öst. Den går inte norr om Himalaya, och sällan högre än 1 500 m.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Apis florea Fabricius, 1787” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=763553. Läst 2012-10-18. 
  2. ^ Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 139
  3. ^ Michener, Charles D.: The Bees of the World sid 807
  4. ^ [a b c] ”Beekeping in Asia” (på engelska). FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). http://www.fao.org/docrep/x0083e/X0083E02.htm. Läst 2012-10-18. 
  5. ^ [a b] Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 11
  6. ^ [a b] Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 150-152
  7. ^ Michener, Charles D.: The Bees of the World sid 22
  8. ^ Seely, T. D.: Honeybee Ecology sid 136-137

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Seely, Thomas D. (1985) (på engelska). Honeybee Ecology: A Study of Adaption in Social Life. Princeton, USA: Princeton University Press. ISBN 0-691-08391-6 
  • Michener, Charles D. (2000). The Bees of the World. Baltimore, USA: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-6133-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]