Edmond Fitzmaurice, 1:e baron Fitzmaurice

Från Wikipedia
Edmond Fitzmaurice, 1:e baron Fitzmaurice
Född19 juni 1846[1][2][3]
Lansdowne House, Storbritannien
Död21 juni 1935[1][2][3] (89 år)
Bradford on Avon, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidTrinity College, Cambridge
Eton College
SysselsättningPolitiker[4][5], historiker, barrister[6]
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 20:e parlament
Storbritanniens 20:e parlament, Calne (1868–1874)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 21:a parlament
Storbritanniens 21:a parlament, Calne (1874–1880)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 22:a parlament
Storbritanniens 22:a parlament, Calne (1880–1885)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 26:e parlament
Storbritanniens 26:e parlament, Cricklade (1898–1900)[7]
Ledamot av Förenade kungarikets 27:e parlament
Storbritanniens 27:e parlament, Cricklade (1900–1906)[7]
Kansler för hertigdömet Lancaster (1908–1909)
Politiskt parti
Liberal Party
MakaCaroline FitzGerald
(g. 1889–)[8][9]
FöräldrarHenry Petty-Fitzmaurice, 4:e markis av Lansdowne[8]
Emily Petty-Fitzmaurice, Marchioness of Lansdowne[8]
SläktingarHenry Petty-Fitzmaurice, 5:e markis av Lansdowne (syskon)[8]
Utmärkelser
Fellow of the British Academy
Redigera Wikidata

Edmond George Fitzmaurice, 1:e baron Fitzmaurice, född den 19 juni 1846 i London, död den 21 juni 1935 i Bradford on Avon, var en brittisk politiker och skriftställare, son till Henry Petty-Fitzmaurice, 4:e markis av Lansdowne, yngre bror till Henry Petty-Fitzmaurice, 5:e markis av Lansdowne. Gift 1889-1894 med Caroline FitzGerald.

Fitzmaurice blev 1868 medlem av underhuset, som han tillhörde till 1885, då han på grund av sjuklighet avböjde återval, inträdde där ånyo 1898 och förflyttades i december 1906 som peer (baron Fitzmaurice; han var förut känd som lord Edmond Fitzmaurice) till överhuset för att som understatssekreterare för utrikes ärenden i den liberala ministären Campbell-Bannerman inför lorderna företräda regeringens utrikespolitik. Han blev i oktober 1908 kansler för hertigdömet Lancaster i ministären Asquith och avgick av hälsoskäl i juni 1909.

Fitzmaurice utsågs 1881 till en av kommissarierna för reorganisationen enligt Berlinfördraget av de turkiska provinsernas förvaltning, var 1883 brittisk fullmäktig vid Londonkonferensen om Donauseglationens ordnande, 1882-85 understatssekreterare för utrikesärenden (under lord Granville i Gladstones andra ministär) och åtnjöt allmänt anseende som auktoritet i Balkanpolitiska frågor. Bland alstren av Fitzmaurices historisk-biografiska författarskap kan nämnas Life of William, Earl of Shelburne (3 band, 1875-76), Sir William Petty, the Political Economist (1895) och Life of Granville George Leveson-Gower, second earl Granville (2 band, 1905).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fitzmaurice, Edmond George Petty-F., baron Fitzmaurice, 1904–1926.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Edmond Fitzmaurice, 1st Baron Fitzmaurice, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Edmond George Petty Petty-FitzMaurice, 1st and last Baron FitzMaurice, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Joseph Foster, Men-at-the-Bar : A biographical hand-list of the members of the various Inns of Court, including her Majesty's Judges, etc., andra utgåvan, Joseph Foster, 1885.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]