Edward Heath

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
sir Edward Heath


Ämbetsperiod
19 juni 19704 mars 1974
Monark Elizabeth II
Företrädare Harold Wilson
Efterträdare Harold Wilson

Född 9 juli 1916
Broadstairs, Kent, Storbritannien
Död 17 juli 2005 (89 år)
Salisbury, Wiltshire, Storbritannien
Politiskt parti Konservativa partiet
Maka Ogift
Yrke Journalist/Ämbetsman

sir Edward Richard George "Ted" Heath, född 9 juli 1916 i Broadstairs, Kent, död 17 juli 2005 i Salisbury, Wiltshire, var en brittisk politiker (konservativ) som var premiärminister 1970-1974.

Heath var parlamentsledamot 1950-2001, arbetsminister 1959-1960 och Storbritanniens EEC-minister med titeln lordsigillbevarare 1961-1963. Det var genom dessa förhandlingar som han byggde upp sin position inom partiet och 1965 blev han det konservativa partiets ledare. Från 1963 till 1964 var han näringslivsminister.

Heath blev premiärminister 1970, då det konservativa partiet överraskande vann valet. Han genomdrev Storbritanniens anslutning till EG 1973. Han bemästrade emellertid inte den ekonomiska kris som landet hamnade i. Ett nyval utlystes i april 1974 som de konservativa förlorade och hans regering avgick. Han konfrontation med strejkande gruvarbetare gjorde att det konservativa partiet återigen förlorade i ett nytt val i oktober samma år.

Den 4 februari 1975 avgick Heath som ledare för det konservativa partiet sedan han förlorat valet till partiledarposten. Han fortsatte dock som aktiv politiker fram tills 2001 då han lämnade underhuset vid 85 års ålder, och kritiserade - utan märkvärt inflytande - ofta sin efterträdare som partiledare, Margaret Thatcher, som emellertid utsåg hans föredragne efterträdare William Whitelaw till vice partiordförande och biträdande premiärminister. Heaths partiledartid sammanföll paradoxalt nog dels med den uttalade torydemokratiska skolans slut, för vilken han framstod som välrespekterad representant, samtidigt som klassiskt liberala element började få starkt inflytande. Det program som antogs under det tidiga 1970-talet bar starka förtecken av monetarism och marknadsliberalism för den orientering som den senare thatcherismen skulle anta, vilket gör Heaths tid vid partiledarposten en vattendelare. Samtidigt sågs han till slutet av sin karriär, inte minst på grund av konflikten med Thatcher, som stående långt till vänster inom det konservativa partiet.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]