Clement Attlee

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Clement Attlee


Ämbetsperiod
27 juli 194526 oktober 1951
Monark Georg VI
Ställföreträdare Herbert Morrison
Företrädare Winston Churchill
Efterträdare Winston Churchill

Född 3 januari 1883
London, England, Storbritannien
Död 8 oktober 1967 (84 år)
London, England, Storbritannien
Politiskt parti Labour Party
Maka Violet Attlee
Yrke Advokat, soldat (tjänstgjorde i första världskriget som major)

Clement Richard Attlee, 1:e earl Attlee, född 3 januari 1883 i Putney i London, död 8 oktober 1967 i London, var brittisk premiärminister 19451951 (Labour). Han efterträdde Winston Churchill. Attlees regeringstid kom att präglas av den åtstramning som var nödvändig efter andra världskriget, the austerity – ransoneringen av basvaror som fortsatte ända fram till 1950.

Attlee studerade vid Oxford University och praktiserade sedan som advokat 1906–1909. Han arbetade med socialt hjälparbete i Londons East End. Detta ledde till att han blev socialist och 1908 blev han medlem i Independent Labour Party. År 1913 föreläste han i ämnet social vetenskap vid London School of Economics.

Efter tjänstgöring i första världskriget var Attlee borgmästare i Londonstadsdelen Stepney 1919–1920 och från 1922 var han parlamentsledamot. Under Labourregeringarna var han bland annat andresekreterare i krigsministeriet 1924 och åren 1929–1931 minister för post-, telegraf- och telefonväsendet. År 1935 blev han ledare för Labour. I koalitionsregeringen under andra världskriget var Attlee medlem av kabinettet som Lord Privy Seal (lordsigillbevarare) 1940–1942 och vice premiärminister från 1942.

I juli 1945 blev Attlee premiärminister efter en jordskredsseger i valet. Som premiärminister genomförde han ett program för förstatliganden av ett stort antal företag inom bland annat gruv- och energiindustrin, järnvägen och flygtrafiken. Han införde också ett nytt system för sociala förmåner med arbetslöshetsunderstöd, åldringsförsörjning och gratis sjukhusvård. Avvecklingen av det brittiska imperiet tog två stora steg under Attlee genom Indiens och Burmas självständighet (1947 respektive 1948). Han var också med och fattade beslut om att utveckla ett brittiskt kärnvapen.

Attlees regering vann ånyo en seger 1950, dock med mycket mindre majoritet och 1951 förlorade Labour regeringsinnehavet. Han avgick som ledare för Labour 1955 och adlades då som viscount Prestwood och earl Attlee, det vill säga grevevärdighet. År 2004 blev han utsedd till tidernas främsta brittiska premiärminister i en undersökning utförd av Ipsos MORI.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]