Ernst Klein (1887–1937)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ernst Klein (1887-1937))
Hoppa till: navigering, sök
Ernst Klein vid godset Rockelsta.

Ernst Immanuel Klein, född 24 december 1887 i Stockholm, död 30 april 1937, var en svensk författare, journalist och museiintendent. Han var son till Gottlieb Klein. Han blev fil. kand. 1909.

Ernst Klein studerade nordiska, tyska och romanska språk i Uppsala där han tog en filosofie licentiatexamen 1925[1] och kompletterade dessa studier i Berlin och Nancy. Han ägnade sig i början åt journalistik, i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Afton-Tidningen. Som korrespondent gjorde han reportage från finska inbördeskriget och bevakade fredskonferensen i Paris 1919. 1911-1918 var han tidningskorrespondent i Ryssland och Finland.[1]

Han tog initiativet till den av Bengt Thordeman ledda utgrävningen av den medeltida kungaborgen Alsnö hus i Mälaren. Mycket uppmärksamhet väckte hans idé att låta två arbetslösa män under några månader 1919 leva stenåldersliv på Rockelstas ägor, ett företag som dokumenterats på film och som senare kallats experimentell arkeologi. 1921 trädde Klein i Nordiska museets tjänst som amanuens. 1923 företog han en etnologisk undersökning av den svensktalande befolkningen på Runö i Estland. 1929 blev han Europas första museilektor, med särskilt uppdrag att arbeta för skola och folkbildning, och 1932 2:e intendent vid Nordiska museet.

Ernst Klein översatte James George Frazers The Golden Bough till svenska, gav ut en samling Judiska sagor 1929 och skrev många böcker och uppsatser i kulturhistoriska ämnen.

Bland hans verk märks Revolutionsdagar i Ryssland (1917), Vita och röda: en bok om sista finska kriget (1918), Stenåldersliv (1920), Runö (1924), Bilder till Sveriges historia (två band, 1931-1932) samt översättningar såsom James George Frazers Den gyllende grenen 1925.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 517