Esfahan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Olika motiv från Esfahan.

Esfahan (persiska: اصفهان) är administrativ huvudort i den iranska provinsen Esfahan och är den tredje största staden i landet med 1 756 126 invånare vid folkräkningen 2011.[1]

Esfahan är en av Persiens äldsta städer. Den omnämns av Ptolemaios under namnet Aspadana, ett annat äldre namn var Djaiy. Esfahan syns ha varit en betydande stad under den muslimska tiden, till det den 1387 ödelades av Timur Lenk. En nu blomstring inledde sedan Abbas I gjort staden till Persiens residensstad.[2]

Esfahan ligger på standen av Zayandeh Rud. På dess södra strand ligger förstaden Djulfa, uppkallade efter den tidigare armeniska staden Djulfa, vars innevånare av Abbas den store 1605 deporterades till Esfahan, och fortfarande utgör en stor del av förstadens befolning. Staden hade tidigare sedan sasaniderkungen Yazdegerd I:s tid en betydande judisk koloni, som dock sedan 1900-talets andra hälft försvunnit. Esfahan ligger läns karavanvägen Therean-Esfahan-Schiraz-Bjsjir-Bender Abbas, var ett betydande handelscentrum och Persiens mäktigaste städer från 1600-talet och fram till 1722. Den erövrades 1722 av afganfursten Mahmud Ghilzai, återtogs 1729 av Nadir Shah men återvann aldrig sin forna betydelse, särskilt sedan Teheran från 1795 istället växte fram som landets huvudstad.[3]

Esfahan ligger cirka 340 km söder om Teheran. Staden är känd för sin stora moské (fram till 1979 känd som Masjed-e Shah, därefter Masjed-e Emam, båda namnen används emellertid i folkmun). Där finns även en anläggning för anrikning av uran. Esfahan har sedan 1500-talet haft en stor andel armenier boende i staden, där de har egna kyrkor och föreningar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ www.sko.ir/Sarshomari1390/Shahrhaye_IRAN.xls (excelfil, på persiska) / Resultat från folkräkningen 2011 för städer och orter. Läst 22 oktober 2013.
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 55 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 54–55 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]