Expeditionsregering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Expeditionsregering eller expeditionsministär kallas en tillfällig regering som sitter kvar, i huvudsak för att sköta rutinärenden, i väntan på att en ny regering har tillträtt. Detta inträffar normalt då regeringschefen har lämnat in sin eller regeringens avskedsansökan (i de flesta länder till statschefen) tills dess en ny regering kunnat bildas.

Tidsperioden som en expeditionsregering sitter kan variera mellan länder, beroende på parlamentariskt system och konstitutionella regler. Vanligt är att det rör sig om dagar eller högst några veckor att bilda en ny regering. Bland annat i de fall då nyval anordnas innan en ny regering kan bildas kan tidsperioden bli längre, och sträcka sig upp till flera månader.

Expeditionsregeringar i Sverige och i Finland[redigera | redigera wikitext]

I Sverige sitter en expeditionsregering när statsministern har lämnat in regeringens avskedsansökan. En expeditionsministär har i princip samma befogenheter som vanligt men brukar avhålla sig från att fatta politiska beslut och får inte utlysa extraval.

I vissa fall, särskilt i äldre tid, har man ibland utsett en helt ny regering som har fungerat som expeditionsregering, exempelvis om den politiskt tillsatta regeringen har avgått med omedelbar verkan mitt under mandatperioden utan att utlysa extraval. Ofta har en sådan regering bestått av partipolitiskt oberoende tjänstemän, och har alltså haft karaktären av ämbetsmannaregering. De sista regeringarna av detta slag i Sverige var Louis De Geer den yngres 1920–1921 och Oscar von Sydows 1921, även om bildandet av Bondeförbundets "semesterregering" under Axel Pehrsson-Bramstorp 1936 också hade en liknande grund, medan det i Finland förekom så sent som 1975, då Keijo Liinamaa var statsminister. En sådan expeditionsregering utsågs ofta direkt av statschefen när det inte föreföll finnas något parlamentariskt underlag för en annan lösning. När regeringsbildandet numera i såväl Sverige som i Finland har fått en starkare knytning till riksdagen i respektive land, torde denna typ av expeditionsregering inte bli särskilt vanlig i något av dessa länder i framtiden.

Efter mordet på Olof Palme utsågs den kvarvarande regeringen till expeditionsregering av talmannen.

Exempel på långvariga expeditionsregeringar[redigera | redigera wikitext]

Belgien har under 2000-talet haft flera långlivade expeditionsregeringar på grund av svåra och utdragna regeringsbildningar. Guy Verhofstadt ledde en expeditionsregering i i drygt 9 månader mellan 2007 och 2008, från parlamentsvalet 10 juni 2007 till den 20 mars 2008, då Yves Leterme tillträdde som ny premiärminister. Efter valet 13 juni 2010 ledde Yves Leterme en expeditionsministär som varade i hela 18 månader fram till den 6 december 2011 innan en ny regering tillsattes med socialisten Elio Di Rupo som premiärminister. Detta är hittills den längsta period i världen som ett land letts av en expeditionsministär.