Successionsordningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Län
Landsting
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverige-portalen

Successionsordningen, SO, är Sveriges äldsta nu gällande grundlag. Den antogs av riksdagen 1810, och utfärdades som gällande 26 september samma år. Lagen reglerar tronföljden till den svenska tronen, det vill säga vem som får bli kung eller regerande drottning i riket. Med antagandet av successionsordningen blev huset Bernadotte berättigat att bestiga Sveriges tron.

Successionsordningen stadgar att den svenska kungavärdigheten ärvs av ättlingarna till Carl XIV Johans manliga avkomlingar, men sedan 1980 alla avkomlingar till Carl XIV Johans manlige avkomling Carl XVI Gustaf oavsett kön. Den senare var vid den tidpunkten bortsett från hans barnlöse och åldrige farbror prins Bertil den ende kvarvarande personen som fortfarande kunde ge tronarvsberättigad avkomma enligt successionsordningens dittillsvarande lydelse.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Denna grundlag ersatte tidigare successionsordning, och infördes just för att reglera vilken tronföljdsordning som skulle gälla i Sverige efter valet av Jean Baptiste Bernadotte till svensk kronprins. Den utgår därför ifrån honom, när den stadgar vilka som har arvsrätten till Sveriges tron. I och med ändringarna 1980 har man i stället stadgat att tronföljden utgår från den nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf, varvid man således har skurit av möjligheten för alla andra grenar av ätten Bernadotte att hävda någon arvsrätt till tronen, även om de härstammar från någon som på sin tid föddes som tronföljare. Denna ändring gjordes för att förhindra att en helt ny grupp av kvinnliga avkomlingar till Karl XIV Johan, som tidigare varit uteslutna från tronföljden, skulle kunna göra anspråk på arvsrätt till den svenska tronen.[1] Då man inte ville frånta kungens farbror prins Bertil hans arvsrätt till tronen (inte minst av det skäl att det var praktiskt att ha en myndig tronföljare som kunde vikariera för kungen så länge dennes barn fortfarande var omyndiga) infördes en särskild övergångsregel som gav prins Bertil arvsrätt till tronen efter kung Carl XVI Gustafs ättlingar.[2][3] Denna övergångsregel blev obsolet när prins Bertil avled 1997.

I successionsordningen stadgas förutom arvsordningen även bestämmelser om trosuppfattning och giftermål för medlemmar av svenska kungahuset samt förbud att utan medgivande bli regent i utländsk stat.

En medlem av kungahuset måste vara av evangelisk-luthersk tro enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen av år 1593 annars är rätten till tronen förverkad. Detta gäller såväl monarken som prinsar och prinsessor. När det gäller successionsordningens äktenskapsbestämmelser är inte monarken bunden av dessa utan kan ingå äktenskap med vem han eller hon vill. En prins eller prinsessa måste däremot ha monarkens godkännande samt även regeringens godkännande för att kunna ingå äktenskap utan att förlora rätten till tronen. Det finns inget hinder för en prins eller prinsessa att gifta sig med vem han eller hon vill – men arvsrätten till tronen går förlorad om inte monarken och regeringen gett sitt tillstånd.

En medlem av kungahuset får inte utan monarkens och riksdagens medgivande bli regent i utländsk stat, oavsett det sker genom arv, giftermål eller val. Den medlem av kungahuset som gör det tappar rätten till kronan för sig själv och sina efterkommande.

Den svenska tronföljden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Svenska tronföljden

Successionsordningen paragraf ett stadgar:

§ 1. Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande.
— Lag (1979:935)

Här betyder Johan Baptist Julii avkomling detsamma som ättling till Johan Baptist Julius. Det senare är den svenska namnform man då översatte kronprinsens franska förnamn Jean Baptiste Jules till.

Kronprinsessan Victoria är först i den svenska tronföljden

Den svenska tronföljden ser för närvarande ut på följande sätt:

  1. Kronprinsessan Victoria
  2. Prinsessan Estelle
  3. Prins Carl Philip
  4. Prinsessan Madeleine
  5. Prinsessan Leonore

För uppgifter om tidigare gällande följder, se Svenska tronföljden.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Petrén, Gustaf; Hans Ragnemalm (1980). Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar (12 uppl. av Robert Malmgrens Sveriges grundlagar). Stockholm: Liber. sid. 365. Libris 7259984. ISBN 91-38-05354-3 
  2. ^ "Lag (1979:935) om ändring i successionsordningen", i Svensk författningssamling 1979. 3. Stockholm: Liber. 1980 [1980]. sid. 2480. Libris 8261432 
  3. ^ Proposition 1977/78:71 om kvinnlig tronföljd - Riksdagen

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]