Bokens folk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Religion
Religious syms.svg

Bokens folk (arabiska: أهل الكتاب – Ahl al-Kitab) är en term som myntats av muslimer för att beteckna anhängare till andra, äldre, närbesläktade monoteistiska religioner med ursprung i Sydvästasien – dvs judendomen och kristendomen – som likt islam har en uppenbarad skrift med ett i förhållande till islam besläktat andligt innehåll.[1] En religionsvetenskaplig term på detta och liknande fenomen är skriptualism.[2][3] I den arabiska mytologin omtalas ett sydarabiskt folk som kallas sabéer, Sabéerna var ett stort semitisktalande handelsfolk med rik, materiell kultur som bedrev handel bl a med Etiopien och Indien. Koranen pekar dock ut de gåtfulla sabierna som nämns tre gånger i Koranen, en äldre civilisation som anses kan ha blommat ut från judendomen.[4][5]

Judar, sabier och kristna[redigera | redigera wikitext]

Bokens folk skyddas av Koranen i bl.a. följande vers:

De, som tro, och de, som äro judar, sabierna och de kristna, så vitt de tro på Gud och den yttersta dagen och handla rättskaffens, över dem skall förvisso ingen fruktan råda, och de behöva ej varda bedrövade. Koranen 5:73.

Koranen varnar de övriga bokens folk för konsekvenserna av förvillelse och irrläror, bl.a. dem som tror att Jesus hade en gudomlig natur eller tror på en treenig gud, dvs de kristna. Men det är Gud de ska frukta, inte muslimerna:

Otrogna äro de, som säga: "Gud är förvisso Kristus, Marias son", ty Kristus sade: "Israels barn, dyrken Gud, min och eder Herre!" Om någon sätter någon vid Guds sida, förmenar Gud honom förvisso paradiset, och hans hemvist varder elden; ja, de orättfärdiga skola ej få några hjälpare. Otrogna äro de, som säga: "Gud är förvisso den tredje av tre." Det finns ingen gud utom en enda Gud, och om de ej upphöra med vad de säga, skall sannerligen ett plågsamt straff drabba dem, som äro otrogna. Skola de ej omvända sig till Gud och bedja honom om förlåtelse? Ja, Gud är överseende och barmhärtig. Koranen 5:76-78.

Dhimmi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Dhimmi

Muslimerna kan inte göra någonting åt Guds dom över människor som vantolkat Guds budskap, men det mänskliga samhället måste även ha sina regler och dess medborgare måste skyddas från både förbrytare och anfallande hedniska folk. Bokens folk kan därför tolkas som att muslimerna har ett ansvar skydda judar och kristna i sina länder (länder där den överväldigande majoriteten är muslimer), även om de är underordnade. Handel och ekonomi måste fungera eftersom välstånd är att föredra framför inbördeskrig och ekonomisk nedgång.[6]

Termen dhimmi kan översättas till "skyddad person" eller "skyddade personer" (pluralis) och de som har haft tillgång till denna särställning är just folk med en monoteistisk uppenbarelsereligion. Det är främst judar och kristna som åtnjutit detta beskydd, men när islam bredde ut sig blev även andra grupper med äldre skrifter än islam inkluderats i dhimmi-systemet (men aldrig accepterats som bokens folk) Det gäller zoroastrianerna som muslimerna tidigt i sin historia stötte på i Iran, liksom hinduerna på den indiska subkontinenten och buddhisterna i Sydostasien. En viktig historisk skillnad är att olika lagstiftningar gällt för olika religioner.[7] Att tillhöra dhimmi innebär i sin mest humanitära skepnad att man visserligen inte har samma rättsliga status eller medborgerliga rättigheter som en muslim, men ändå åtnjuter militärt och polisiärt beskydd samt har rätt till liv, egendom och att utöva sin religion och de religiösa lagar och traditioner som hör samman med denna. Exempelvis behöver inte en dhimmi tjänstgöra i försvaret eller betala den muslimska skatten zakat, men måste i gengäld betala andra speciella skatter, som jordskatter, avgifter och (jizya), som varierat genom seklerna.[8][9] Genom seklerna har det ibland handlat mer om brandskattning och både kvinnor och barn har krävts som tribut.[10] Webbplatsen Islam svarar beskriver däremot jizya som något som muslimerna inte uppfann, men förädlade till ett rättvist sätt att behandla olika folk på. Det var bara vuxna män som inte var fattiga eller gamla som betalade jizya. Skatten skulle inte vara större än att de hade råd att betala den, och fattiga dhimmis kunde omvänt få försörjningsstöd. Shariah bevarar dhimmis liv och egendom och föreskriver även dödsstraff för att mörda en dhimmi, konstaterar Islam svarar och påpekar att de kristna i Europa före modern tid inte hade några som helst regler för att skydda judar och muslimer.[11]

I K.v. Zetterstéens översättning av Koranen omnämns jizya på följande sätt:

Striden mot dem, som ej tro på Gud och den yttersta dagen, ej helighålla vad Gud och hans apostel förklarat heligt och ej bekänna sanningens religion, dem, som fått skriften, nämligen, tills de villigt giva skatt och ödmjuka sig! . Koranen 9:29

Den svenska webbplatsen Islam svarar uttrycker samma regel ganska annorlunda:

’Kämpa mot dem som, trots att de (förr) fick ta emot en uppenbarad Skrift, varken tror på Gud eller på den yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud – (kämpa mot dem) till dess de erkänner sig besegrade och frivilligt betalar skyddsskatten. Koranen 9:29.[11]

Jizya utövades mest under medeltiden, och många muslimska länder har moderniserat både skattesystem och lagar. Jizya hör ihop med sharia. I modern tid har det ofta handlat om utpressning och lösesummor i stället, ibland mot ett helt folk som sikherna.[12]

Både graden av beskydd och subordination har varierat genom århundradenas lopp. Muhammed och hans budskap togs inte på allvar bland de nestorianska, östsyriska kristna och de judar han kom i kontakt med. Muhammed själv vidhöll länge att de kristna var närmast det växande muslimska samfundet när det gällde gudskärlek (Koranen 5:85) och att många kristna grät av rörelse när de fick höra om Muhammeds uppenbarelser (Koranen 5:86). Judarna i Medina på 620-talet uppfattade honom som en okunnig, självutnämnd profet som inte haft några uppenbarelser, utan lånat material från deras bibel, men därvid blandat ihop personer och händelser.[13]

Inom islam är det den muslimska skriften, Koranen, som anses representera slutförandet av de skrifter som finns bland Bokens folk. Det är Guds sanna, slutgiltiga och eviga budskap till världens människor. Bibeln och Koranen har dessutom skilda karaktärer, trots att Koranen bygger på mycket bibliskt material. Bibeln innehåller 66 böcker, skrivna av 40 författare under en period av över 1.000 år. Koranen är sammanställd på 6oo-talet och innehåller endast profeten Muhammeds förkunnelse. De flesta kristna tror att Bibeln är Guds ord, även om det för många är oklart hur. En muslim, däremot, tror att Koranen i är en exakt kopia av den himmelska Ur-koranen, Guds slutliga och fullbordade ord, förmedlade av den siste profeten, Muhammed. Koranen kan inte ifrågasättas. Detta är anledningen till att islam förkastar och förföljer religioner som uppstått efter Muhammed, trots att det handlar om monoteistiska uppenbarelsereligioner som exempelvis bahá'í, vars skrifter kommunicerar med judendomen, kristendomen och islam.

Muhammed var den siste profeten och inga profeter kommer att framträda efter honom och ingen uppenbarelse kommer efter Koranen. Eftersom Bokens folk precis som muslimerna alla känner igen Abrahams Gud som den enda guden, och eftersom de i likhet med muslimerna utövar uppenbarade religioner, kan de omfattas av tolerans och autonomi trots att de lever och verkar i samhällen som styrs av sharia (islamisk gudomlig lag). Koranen identifierar dem som inget har att frukta:

Bekämpen icke dem, som fått skriften, annat än på det sätt, som är lämpligast, undantagandes dem, som göra orätt. Sägen: "Vi tro på vad som nedsänts till oss och nedsänts till eder; vår Gud och eder Gud är en och samma, och vi äro honom undergivna" . Koranen 29:45. I svensk översättning av K.V. Zetterstéen, 1917. Utgiven av Wahlström och Widstrand 2003.

Andra tolkningar av "Bokens folk"[redigera | redigera wikitext]

Judendomen[redigera | redigera wikitext]

I judendomen används begreppet "Bokens folk" (hebreiska: עם הספר, Am HaSefer) för att hänvisa specifikt till det judiska folket och Torah, liksom till det judiska folket och den bredare kanon av den nedskrivna judiska lagen (inklusive Mishna och Talmud). Anhängare av andra böcker med besläktat innehåll fanns inte till eftersom dessa religioner uppstod senare än judendomen.[14] När judarna först stötte på begreppet Bokens folk, som kunde användas lite nedsättande, kom det med tiden att accepteras med stolthet som en legitim hänvisning till en rik kultur och en kraftfull religiös identitet, förankrad i grunden i Torah, den ursprungliga lagboken som är betydligt äldre än Koranen.[15]

Kristendomen[redigera | redigera wikitext]

I kristendomen förekommer begrepp som "Bokens folk" som en beskrivning av den kristna tron bara inom vissa riktningar. Baptistkyrkan, metodistkyrkan, sjundedagsadventisterna,[16][17] samt puritaner och kväkare har anammat begreppet "Bokens folk"[18] Ett ganska vanligt namn på Bibeln är "Guds Ord", men det finns ingen motsvarande beteckning typ "Ordets folk"

Zoroastrismen[redigera | redigera wikitext]

Den gamla iranska religionen zoroastrismen har bidragit med mycket till "Bokens folk": Paradiset, helvetet, en domens dag, själens natur m.m. Den har långt ifrån accepterats fullt ut av islam. Dels var gamla zoroastrismen ganska urvattnad när islam nådde Iran, dels har muslimerna inte betraktat den som monoteistisk eftersom Gud – Ahura Mazda, senare sammansmält med Spenta Mainyu (den verksamme, den gode), till Ohrmazd – för ett kosmiskt krig mot den nästan lika starka onda kraften, Ahriman. Zoroastrismens skrifter innehåller heller inga berättelser eller skildringar som kan hittas i Bibeln eller Koranen. När islam trängde ut zoroastrianismen i dess hemland, Iran, flyttade många troende till Indien, speciellt till Bombay-området, där de kallas för parser.

I dagens shiitiska Iran är zoroastrismen på sin höjd tolererad. Den är officiellt erkänd som minoritetsreligion tillsammans med judendom och kristendom. Ökenstaden Yazd, 67 mil söder om Teheran, är religionens centrum med kanske 10 000 praktiserande zoroastrier. Det största antalet bor i Teheran, men förtrycket och svårigheterna har gjort att de flesta fortsätter att utvandra. De utvandrade finns framför allt i Indien, men också i Australien, Kanada och USA. Ett fåtal bor i Sverige. Vanligtvis uppges att det finns omkring 150 000 zoroastrier i världen, men den ansedda religionssajten hävdar, med utgångspunkt i insänd statistik, att zoroastrierna kan räknas i miljoner troende. Detta beror på att de har hållit en mycket låg profil i Sydvästasien, Iran och Afghanistan. Efter terroristattackerna den 11 september 2001 och de senare USA-ledda interventionerna i Afhanistan och Irak, har zoroastrier i Iran, Irak, Pakistan och Afghanistan upplevt att förföljelserna minskat, och har därför blivit mer öppna för att identifiera sig själva. Omvärlden verkar dessutom ha upptäckt eller fått en ökad respekt och intresse för denna klassiska persiska religion som en gång var en av de största i världen.[19]

Bahá'í[redigera | redigera wikitext]

Bahá'í-tron räknas inte som ett Bokens folk, men å andra sidan har trons grundare,Bahá'u'lláh (1817 - 1892), avskaffat alla människoskapade indelningar av mänskligheten och tillbakavisar skriptualismen. Grundläggande i Bahá'u'lláhs undervisning är den enhet som utgörs av världens människor, det finns inget speciellt "Bokens folk" Till mänskligheten säger han: "Ni är alla bladen på ett träd och frukterna på en gren." Med detta menas att mänskligheten är som ett träd, att nationer eller folk är olika grenar och de enskilda människorna är som frukt och blommor detta. På detta sätt förklarade Bahá'u'lláh mänsklighetens grundläggande samhörighet, men i alla tidigare religiösa läror har man föreställt sig mänskligheten som uppdelad i två delar: den ena känd som Bokens folk eller det rena och oförfalskade trädet, den andra som Otrohetens folk eller det onda och ruttnande trädet. Det förra ansågs representera de trofasta medan det andra inhyste irreligiösa och otrogna. En del av mänskligheten var mottagare av Guds barmhärtighet och den andra delen av mänskligheten var föremål för sin Skapares vrede. Genom att proklamera mänsklighetens enhet anses han ha avskaffat alla generaliserande indelningar av mänskligheten och dess religiositet – som Bokens folk kontra icke Bokens folk eller om Koranen eller Bibeln är bäst. Enligt Bahá'u'lláh gäller Guds nåd och barmhärtighet alla människor. Bilden av en hämndlysten, svartsjuk och lättretad Gud är falsk, ett mänskligt påfund. En annan av Bahá'u'lláhs principer är att alla har rättigheten och plikten att självständigt, och utan påtryckningar, undersöka vad som är sant. Ingen människa bör blint följa sina förfäders traditioner Guds profeter eller sändebud har alla proklamerat samma sanning, de skillnader som finns beror på människors förmåga att ta emot budskapet, en andlig mottaglighet som mänskligheten blivit bättre på genom årtusendena, på vilken grupp av människor som Gud vänt sig till med sina olika sändebud, samt på felskrivningar och förfalskningar när Guds ord skrivits ner, särskilt före tryckkonstens spridning. Enligt Bahá'u'lláh ska de som är starkare i sin andlighet räcka ut en hjälpande hand till dem som inte kommit lika långt i sin själsliga utveckling: [20]

Några sover, de måste väckas. Vissa är sjuka, de behöver bli helade. Vissa är omogna som barn, de måste utbildas.
— 'Abdu'l-Bahá[20]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Peters, Frank (2008). ”People of The Book”. Oxford Bibliographies Online. http://oxfordbibliographiesonline.com/view/document/obo-9780195390155/obo-9780195390155-0059.xml. Läst 2 september 2011. 
  2. ^ Peters, Frank E. (2003). Monotheists: Jews, Christians and Muslims in Conflict and Competition, Vol 1. Princeton, New Jersey: Princeton Uiversity Press 
  3. ^ Peters, Frank (2008). The Voice. The Word, The Books. The Sacred Scriptures of the Jews, Christians and Muslims. Pinceton, New Jersey: Princeton University Press 
  4. ^ Även sabiernas centrum låg söder om Mekka, och där har funnits en civilisation som sträckte sig från västra delen av det som idag är Jemen över Röda havet till dagens Etiopien och Eritrea (se Kebra Nagast) .Det kan vara möjligt att sabéer och sabier var samma folk, eller delvis samma folk och att de hade kontakt med judendomen redan omkring 1000 f,Kr.
  5. ^ Muhammads Al-Munajjid, Shaykh (2008). ”The Sabians ... Who were they?”. Islam Question & Answer. http://www.islam-qa.com/en/ref/49048. Läst 2 september 2011. 
  6. ^ Wibeck, Sören (2003). Religionernas historia. Om tro. hänförelse och konflikter. Historiska media. sid. 239. ISBN 91-85377-01-5 
  7. ^ Gordon, Matthew S. (2005) The Rise of Islam (Greenwood Guides to Historic Events of the Medieval World), ss 126-127. Westport, Ct: Greenwood Publishing Group.
  8. ^ Kennedy, Hugh (2004). The Prophet and the Age of the Caliphates: The Islamic Near East from the 6th to the 11th Century, ss 68-69 Harlow: Longman. ISBN 9780582405257
  9. ^ Gordon, Matthew S. (2005) The Rise of Islam (Greenwood Guides to Historic Events of the Medieval World), ss 28, 30. Westport, Ct: Greenwood Publishing Group.
  10. ^ TheReligionOfPeace.com:, (2006-2011). ”Extorting Money from Other Religions”. Guide to Understanding Islam (webbplats som mest fokuserar på islams brister). http://www.thereligionofpeace.com/Quran/004-jizya.htm. Läst 12 september 2011. 
  11. ^ [a b] As-Saqqar, Monqiz , Dr (2009). ”Jizya i islam”. Islam Svarar. http://islam-svarar.se/pages/content/view/29/35/. 
  12. ^ Khan, Behroz (2009). ”History's Hostages. Jazia and Sikhs”. Outlook India.com, 4 maj 2009. http://www.outlookindia.com/article.aspx?240378. Läst 12 september 2011. 
  13. ^ Wibeck, Sören (2003). Religionernas historia. Om tro. hänförelse och konflikter. Historiska media. sid. 219. ISBN 91-85377-01-5 
  14. ^ Kanske därför skrivs det böcker som People of the Book: Thirty Scholars Reflect on Their Jewish Identity (1997) Harvard University Press.
  15. ^ Jeffrey, David L. (1996) People of the Book: Christian Identity and Literary Culture. William B. Eerdmans Publishing Company. ISBN 9780802841773
  16. ^ Adventist World: Adventists and Muslims: Five Convictions. How to build on what we have in common (2002-2011) av William G. Johnsson. (Sidan senast kontrollerad 2011-09-03.)
  17. ^ Pobpublications.com: About Who we are(10 jan 2009). (Sidan senast kontrollerad 2011-09-03.) People of the Book Publications. Baptister är "Bokens folk." Bibeln fungerar som en guide för tros- och tolkningsfrågor, som instruktör för enskilda kyrkor och troende när det gäller övertygelse, uppförande och omvårdnad. Skriften är också det som är slutgiltigt avgörande i tros- och tolkningsfrågor, och är Guds Ord som uppenbarats för kyrkan, för att Guds folk ska få vetskap om Guds vilja. (fritt översatt stycke från det engelskspråkiga originalet)
  18. ^ Jeffrey, David L. (1996) People of the Book: Christian identity and literary culture. Grand Rapids, Michigan: Wm. B. Eerdmans Publishing Company. Published in cooperation with The Institute for Advanced Christian Studies.
  19. ^ Adherents.com, (2000-2008). ”Zoroastrianism”. http://www.adherents.com/Religions_By_Adherents.html#Zoroastrianism. Läst 3 september 2011. 
  20. ^ [a b] 'Abdu'l-Bahá. (1943; 1956; 1976) Bahá'í World Faith (Abdu'l-Bahá's section only), s 246. Wilmette, Illinois: Bahá'í Publishing Trust. ISBN 0-87743-043-8