Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest

Från Wikipedia
Frankrike
Frankrike
TV-stationFrance Télévisions
Nationell uttagningstävlingL'Eurovision/Internval
Framträdanden
Antal framträdanden60 (2017)
Debutår1956
Bästa resultat1:a, 1958, 1960,
1962, 1969 & 1977
Sämsta resultat26:a, 2014
Poäng genom tiderna3340 (2016)
Externa länkar
France 2
Frankrikes sida på Eurovision.tv

Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder och de har deltagit i tävlingen varje år sedan starten förutom 1974, då landets president Georges Pompidou hade avlidit och hans begravning hölls samma dag som tävlingen, samt 1982 (se TV-bolagshistorik nedan). Frankrike är ett av de sju länder, som deltog i den allra första upplagan, 1956, och under lång tid hade landet inte kommit på sista plats, fast de medverkat i över 50 år. Men under 2000-talet började det gå sämre för Frankrike, flera gånger fick de mycket låga placeringar och 2014 kom deras första sista plats. De kan dock ha kommit sist under första året, eftersom EBU aldrig redovisade övriga placeringar än första plats.

TV-bolagshistorik

Marie Myriam, som vann 1977 med bidraget L'oiseau et l'enfant, har även varit röstavlämnare för Frankrike under flera år.

Tävlingen har genom åren sänts i Frankrike av RTF (från 1956 till 1964), ORTF (från 1965 till 1974) och TF1 (från 1975 till 1981). TF1 organiserade både en nationell tävling och visade Eurovisionfinalen. 1982 avsade sig TF1 att visa tävlingen (samma sak gjordes i Italien och Grekland) och bolagets nya ledning kallade programmet "Ett praktexempel på mediokert trams".

Publikreaktionen gjorde så att Antenne 2 (som senare bytt namn till France 2) tog över den nationella uttagningen samt Eurovisionfinalen. Senare övergavs dock den nationella tävlingen för att ersättas av en intern uttagningsprocess där TV-stationen tillkännagav vilken artist som skulle representera landet i tävlingen.

Systerkanalen France 3 tog över deltagandet i och visandet av Eurovision Song Contest 1999, då France 2 skulle sända en rugbymatch istället. De valde Frankrikes bidrag internt från 2001 till 2004 och 2005-2007 återgick man till att ha en nationell tävling. Sedan 2008 väljs artist och bidrag internt.

Med introduktionen av semifinalen i Eurovision Song Contest år 2004 visade France 4 (en del av France Télévisions) semifinalen, medan France 3 fortsatte att anordna en nationell uttagning samt sända den stora finalen.

Vinnare

Storstjärnan Patricia Kaas sjöng Frankrike på en åttonde plats år 2009.
Les Fatals Picards i Helsingfors (2007).

Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder. De har vunnit tävlingen fem gånger (år 1958, 1960, 1962, 1969 och 1977), blivit tvåa fyra gånger och trea sju gånger. De har även arrangerat tävlingen tre gånger (1959, 1961 och 1978). År 1963 beslutade sig RTF att inte hålla i tävlingen på grund av brist på pengar och äran att få hålla i tävlingen gick till Storbritannien och BBC. Eftersom det var fyra vinnare år 1969 utsågs värdlandet 1970 genom lottdragning, och det var Nederländerna som fick äran att hålla festivalen det året.

France Télévisions bidrag i tävlingen har ofta kommit på dåliga placeringar och har aldrig vunnit. Dock var Amina nära att vinna med låten C'est le dernier qui à parlé 1991 då hon slutade på sama poäng som Sveriges representant Carola. Båda länderna hade lika många tolvpoängare, men vinsten gick till Sverige då Frankrike hade färre tiopoängare. Idag, med de nya reglerna, skulle Frankrike ha vunnit tävlingen, eftersom de fick poäng av fler länder än Sverige. Året före var Frankrike också nära att vinna, då Joëlle Ursull framförde självaste Serge Gainsbourgs bidrag White and Black Blues, men även den kom på andra plats.

Senare historia

Sébastien Tellier på scenen i Belgrad, Eurovision Song Contest 2008. Hans medverkan i tävlingen har ökat intresset för tävlingen inom fransk show business.

Frankrike är numera med i konstellationen The Big Five och är därmed direktkvalificerade till finalen nästkommande år, även om de får en dålig placering. Frankrike behöver således aldrig kvalificera sig från semifinalen.

Sedan år 1998, då telefonomröstningen togs i användning, har Frankrike varit med om en stor nedgång i tävlingen och landet har haft en serie av sämre placeringar: 24 (1998), 19 (1999), 23 (2000), 18 (2003), 15 (2004), 23 (2005), 22 (2006 och 2007) samt 19 (2008).

De flesta av de senaste årens bidrag har varit framförda av okända artister, som exempelvis hårfrisörskan Virginie Pouchain, som representerade landet 2006. På senare år har många i Frankrike ansett att Eurovision Song Contest inte är den främsta tävlingen för talangfulla musiker och vokalister.

Landet har trots allt skickat en flera välrenommerade bidrag även under 2000-talet. År 2001, var kanadensiska Natasha Saint-Pier med låten Je n'ai que mon âme vadslagningsfirmornas och fansens favorit till att vinna tävlingen och tog sig till fjärde plats. Deltagandet och resultatet gjorde henne dock välkänd i Frankrike och de frankofona länderna. Följande år slutade Sandrine François med balladen Il faut du temps, skriven av Patrick Bruel, på femte plats. Sandrine François fick första pris av den internationella juryn för årets bästa sång och performance.

Tack vare de positiva erfarenheterna med Sébastien Tellier i Eurovision Song Contest 2008, skapade tävlingen ett större intresse bland fransk show business. Eurovisionen uppfattas nu i fransk media som en fantastisk reklamkampanj och landet satsar mer på att skicka välkända namn till tävlingen. Så skedde också i Eurovision Song Contest 2009Patricia Kaas representerade landet. Hennes skivor har sålt över 17 miljoner exemplar världen över. Precis som år 2002, fick Kaas första pris av den internationella juryn för årets bästa sång och performance. Frankrike fick då en topp 10-placering, vilket de inte hade haft på sex år.

Bidrag

Frankrike har sjungit på franska nästan varje år. 1996, då de sjöng på bretonska (ett keltiskt språk som talas i Bretagne i västra Frankrike). På senare tid har vissa bidrag framförts med vissa strofer på engelska och ett bidrag har haft strofer på spanska. 2008 framfördes deras bidrag för första gången övervägande på engelska. Bidraget 2011 framfördes på korsikanska vilket det även gjordes år 1993.

År Artist Bidrag Språk Placering Poäng
1956 Mathé Altèry Le temps perdu Franska 2 ?
1956 Dany Dauberson Il est là Franska 2 ?
1957 Paul Desjardins La belle amour Franska 2 17
1958 André Claveau Dors, mon amour Franska 1 27
1959 Jacques Philippe Oui, oui, oui, oui Franska 3 15
1960 Jacqueline Boyer Tom Pillibi Franska 1 32
1961 Jean-Paul Mauric Printemps, avril carillonne Franska 4 13
1962 Isabelle Aubret Un premier amour Franska 1 26
1963 Alain Barrière Elle était si jolie Franska 5 25
1964 Rachel Le chant de Mallory Franska 4 14
1965 Guy Mardel N'avoue jamais Franska 3 22
1966 Dominique Walter Chez nous Franska 16 1
1967 Noëlle Cordier Il doit faire beau là-bas Franska 3 20
1968 Isabelle Aubret La source Franska 3 20
1969 Frida Boccara Un jour, un enfant Franska 1 18
1970 Guy Bonnet Marie-Blanche Franska 4 8
1971 Serge Lama Un jardin sur la terre Franska 10 82
1972 Betty Mars Comé-comédie Franska 11 81
1973 Martine Clemenceau Sans toi Franska 15 65
Deltog inte 1974
1975 Nicole Rieu Et bonjour à toi l'artiste Franska 4 91
1976 Catherine Ferry Un, deux, trois Franska 2 147
1977 Marie Myriam L'oiseau et l'enfant Franska 1 136
1978 Joël Prévost Il y aura toujours des violons Franska 3 119
1979 Anne-Marie David Je suis l'enfant soleil Franska 3 106
1980 Profil Hé, hé M'sieurs dames Franska 11 45
1981 Jean Gabilou Humanahum Franska 3 125
Deltog inte 1982
1983 Guy Bonnet Vivre Franska 8 56
1984 Annick Thoumazeau Autant d'amoureux que d'étoiles Franska 8 61
1985 Roger Bens Femme dans ses rêves aussi Franska 10 56
1986 Cocktail Chic Européennes Franska 17 13
1987 Christine Minier Les mots d'amour n'ont pas de dimanche Franska 14 44
1988 Gérard Lenorman Chanteur de charme Franska 10 64
1989 Nathalie Pâque J'ai volé la vie Franska 8 60
1990 Joëlle Ursull White and Black Blues Franska 2 132
1991 Amina C'est le dernier qui a parlé qui a raison Franska 2 146
1992 Kali Monté la riviè Franska, Haitisk kreol 8 73
1993 Patrick Fiori Mama Corsica Franska, Korsikanska 4 121
1994 Nina Morato Je suis un vrai garçon Franska 7 74
1995 Nathalia Santamaria Il me donne rendez-vous Franska 4 94
1996 Dan Ar Braz & l'Héritage des Celtes Diwanit Bugale Bretonska 19 18
1997 Fanny Sentiments songes Franska 7 95
1998 Marie Line Où aller Franska 24 3
1999 Nayah Je veux donner ma voix Franska 19 14
2000 Sofia Mestari On aura le ciel Franska 23 5
2001 Natasha St-Pier Je n'ai que mon âme Franska, Engelska 4 142
2002 Sandrine François Il faut du temps Franska 5 104
2003 Louisa Baïleche Monts et merveilles Franska 18 19
2004 Jonatan Cerrada À chaque pas Franska, Spanska 15 40
2005 Ortal Chacun pense à soi Franska 23 11
2006 Virginie Pouchain Il était temps Franska 22 5
2007 Les Fatals Picards L'amour à la française Franska, Engelska 22 19
2008 Sébastien Tellier Divine Engelska, Franska 19 47
2009 Patricia Kaas Et s'il fallait le faire Franska 8 107
2010 Jessy Matador Allez Ola Olé Franska 12 82
2011 Amaury Vassili Sognu Korsikanska 15 82
2012 Anggun Echo (You and I) Franska, Engelska 22 21
2013 Amandine Bourgeois L'enfer et moi Franska 23 14
2014 Twin Twin Moustache Franska 26 2
2015 Lisa Angell N'oubliez pas Franska 25 4
2016 Amir J'ai cherché Franska, Engelska 6 257
2017 Alma Requiem Franska, Engelska 12 132

Röstningshistorik (1957–2017)

Källa: Eurovision Song Contest Database

Frankrike har givit mest poäng till...

Endast finaler
Nr Land Poäng
1  Storbritannien 192
2  Portugal 180
3  Spanien 170
4  Israel 169
5  Italien 156
Finaler och semifinaler
Nr Land Poäng
1  Portugal 242
2  Israel 216
3  Storbritannien 192
4  Turkiet 190
5  Belgien 174

Frankrike har mottagit flest poäng från...

Endast finaler
Nr Land Poäng
1  Schweiz 181
2  Nederländerna 162
3  Norge 159
4  Belgien 157
5  Tyskland 155

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter


Externa länkar