Eurovision Song Contest 2011

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eurovision Song Contest 2011
Feel Your Heart Beat![1]
Ell & Nikki - Azerbaijan (Eurovision Song Contest 2011).jpg
Vinnarna Ell & Nikki från Azerbajdzjan.
Datum
Semifinal 1 10 maj 2011[2]
Semifinal 2 12 maj 2011[2]
Final 14 maj 2011[2]
Arrangemang
Plats  Tyskland Düsseldorf[3],
Arena Esprit Arena[3]
TV-bolag ARD/NDR
Programledare Anke Engelke, Judith Rakers och Stefan Raab[4]
Bidrag
Vinnare  Azerbajdzjan, Running Scared framförd av Ell & Nikki.
Röstningssystem
Varje land gav 1–8, 10 och 12 poäng till de 10 favoritbidragen. Favoritbidragen bestämdes med hjälp av 50% telefon- och SMS-röster, samt 50% juryröster i varje land (i både semifinalerna och finalen.)
Antal bidrag 43 länder[6][7][8]; 25 i finalen (5 direktkvalificerade, 10 från varje semifinal), 19 länder i vardera semifinal
Debutanter inga
Återvändande  Italien[9][10]
 San Marino[11]
 Ungern[12]
 Österrike[13]
Tillbakadragande inga
Pausunderhållning
Öppningsakt
Stefan Raab's Big Band framförde 2010 års vinnarlåt "Satellite" (finalen)[14]
Mellanakt
*Cold Steel Drummers (semifinal 1)[15]
*The Flying Steps (semifinal 2)[15]
*Jan Delay & Disko No.1 (finalen)[14][15]
Eurovision Song Contest
◄ 2010Eurovision Song Contest 20112012 ►
  Länder som deltog 2011 i finalen.
  Länder som inte kvalificerade sig till finalen.
  Länder som tävlat tidigare år men som inte medverkade år 2011.
Esprit Arena, där ESC 2011 ägde rum.

Eurovision Song Contest 2011 var den 56:e upplagan av Eurovision Song Contest. Tävlingen hölls i Esprit Arena i Düsseldorf i Tyskland i och med Lena Meyer-Landruts vinst med låten Satellite i 2010 års final. Det var tredje gången som Tyskland stod som värd: de tidigare tillfällena var 1957 och 1983. Vinnare blev Azerbajdzjan med låten Running Scared framförd av Ell & Nikki (Eldar Qasımov och Nigar Dzjamal).

Semifinalerna sändes den 10 och 12 maj och finalen sändes den 14 maj[2]. Programledare för sändningarna var Anke Engelke, Judith Rakers och Stefan Raab.

De preliminära datumen för evenemanget sattes till den 17, 19 och 21 maj 2011, men den 30 juni 2010 ändrade sig EBU med anledning av att finalen av tyska cupen i fotboll skulle äga rum samma kväll. Samtidigt som man flyttade fram datumen för evenemanget bekräftades det också att vinnaren Lena Meyer-Landrut tävlar återigen för Tyskland[2]. Det var tredje gången i Eurovisionens historia som vinnaren året innan återkommer som tävlande igen. De två tidigare gångerna var 1957 och 1958. Att Lena Meyer-Landrut återkom som tävlande gjorde att hon inte fick framträda med sin vinnarlåt från 2010 i inledningen av finalen. Dock bad NDR om tillstånd från EBU och med anledning av detta fick Meyer-Landrut framträda under slutet av låten, som till större delen framfördes av programledaren Stefan Raabs "Big Band"[14].

Totalt tävlade 43 länder i Düsseldorf, lika många som i Eurovision Song Contest 2008[8]. Detta då samtliga 39 länder som tävlade år 2010 återkom till 2011, samt att Italien[9][10], San Marino[16], Ungern[12] och Österrike[13] gjorde comeback i tävlingen igen. Slovakien meddelade under hösten 2010 sitt avhopp från tävlingen[17], men efter många om och men meddelade EBU, dagen innan semifinalslottningen ägde rum, att Slovakien skulle ställa upp trots allt[8][6][7].

Den 17 januari lottades vilka länder som skulle tävla i respektive semifinal och den 15 mars hölls startordningslottningen[18]. Senast den 14 mars skulle samtliga länder ha valt artist och bidrag, vilket alla länder hann med.

Tävlingsupplägg[redigera | redigera wikitext]

2011 års upplaga blev historisk för Tysklands del. Tyskland har tidigare fått stå som värd för Eurovisionen åren 1957 och 1983; dock var det i Västtyskland som tävlingen hölls båda gångerna. År 1956 hade de inte vunnit, men regeln om att vinnaren arrangerar tävlingen året efter hade då inte införts. Att det är historiskt berodde på att Tyskland blev det första "Big Five"-landet (tidigare Big Four) som vann tävlingen sedan det systemet infördes år 1999.
EBU bestämde på ett möte i Belgrad den 28 augusti 2010 att endast "Big Four"-länderna Frankrike, Spanien, Storbritannien samt värdlandet Tyskland, skulle bli direktkvalificerade till finalen den 14 maj 2011. Detta då det inte finns någon regel som säger att fjolårstvåan blir direktkvalificerad om ett "Big Four"-land vinner[19]. När Italien valde att återkomma till Eurovisionen igen, bestämde sig EBU för att låta dem bli en del av "Big Four", som då bytte namn till "The Big Five".

Värdstad och arena[redigera | redigera wikitext]

Flera tyska städer visade under försommaren 2010 sitt intresse om att vara värd för Eurovision Song Contest 2011[20]. NDR och EBU gjorde en lista över åtta tänkbara värdstadskandidater, vilka blev Berlin, Düsseldorf, Gelsenkirchen, Frankfurt, Hannover, Hamburg, Köln och München. I slutet av augusti meddelade EBU att de tillsammans med NDR drog ned listan från åtta till fyra städer. Kvar var Berlin, Düsseldorf, Hamburg och Hannover[21]. Den 25 september rapporterade flera tyska tidningar att det stod mellan Düsseldorf och Berlin, och den 12 oktober avslöjade EBU och NDR att tävlingen kommer att arrangeras i Düsseldorf[3]. Tävlingsarena blev fotbollsarenan Esprit Arena, som tar emot ca 24 000 personer per semifinal och ca 35 000 personer vid finalen[22].

Röstning[redigera | redigera wikitext]

Precis som i 2010 års Eurovision Song Contest var det 50/50-röstning i semifinalerna och i finalen. Detta innebar att varje tävlande land hade en nationell jurygrupp (som bestod av fem personer inklusive juryordförande) samt telefonröstning. Resultaten lades sedan samman och de tio bidrag som fick högst poäng från jury och telefonröstare fick landets poäng enligt skalan 1-8, 10 och 12. I semifinalerna var det endast de länder som tävlade i den aktuella semifinalen som fick rösta. Dock hade den första semifinalen två och den andra semifinalen tre extraröstande länder, vilket ingår i "The Big Five".

För andra året i rad påbörjades röstningen precis före första landet framträdde, och avslutades cirka en kvart efter att sista landet sjungit[23]. Till skillnad från tidigare år visades ingen nedräkningsklocka i bild i snabbgenomgångarna.

Programledare[redigera | redigera wikitext]

Den 27 november 2010 rapporterade den tyska tidningen Der Spiegel att det skulle bli Stefan Raab och Anke Engelke som skulle bli programledarna för ESC 2011[24]. Först den 16 december bekräftade EBU att Raab och Engelke blev 2011 års programledare, men även Judith Rakers presenterades som den tredje programledaren[4][25]. Rakers var även programledare för semifinalsdragningen[8].

I Tysklands låtuttagning för sin artist Lena Meyer-Landrut visade det sig att Stefan Raab har fått med tre bidrag i uttagningen. Skulle en av hans låtar blivit utvald att representera Tyskland skulle han varit tvungen att avsäga sitt uppdrag som programledare i ESC, eftersom det skulle orsaka en stor intressekonflikt, en s.k. jävsituation. EBU införde en regel efter 2008 års Eurovision att programledarna får inte ha varit med och komponerat landets eget bidrag[26].

Större händelser kring Eurovisionen[redigera | redigera wikitext]

Frågetecken kring Slovakiens tävlan[redigera | redigera wikitext]

I början av december 2010 meddelade Slovakiens nationella TV-bolag STV att man kommer att avstå tävlan från 2011 års tävling. Anledningen var att STV drabbats av ekonomiska svårigheter[17]. Men den 31 december samma år meddelade EBU deltagarlistan över tävlande 2011 och av någon anledning fanns då Slovakien med på den listan[6]. I och med detta skulle det vara 43 länder som kommer tävla i Düsseldorf, samma antal som i 2008 års tävling. I början av januari 2011 meddelade STV igen sitt avhopp på grund av ekonomiska problem[7], men dagen innan semifinalslottningen ägde rum meddelade EBU att Slovakien inte alls hoppat av utan kommer, trots de ekonomiska bekymren, ställa upp i Eurovisionen 2011[8]. Anledningen till att STV ändrat sig var att man ville slippa betala böter för att ha hoppat av efter sista anmälningsdeadline[27].

Italien återvände[redigera | redigera wikitext]

Den 2 december 2010 beslöt italienska TV-bolaget RAI att skicka en representant till Eurovision Song Contest 2011. Därmed var Italien med i Eurovisionen igen efter 13 års uppehåll[28]. Italien tävlade senast år 1997 och hade efter detta inte visat något större intresse av att deltaga igen. Det var först hösten 2010 som intresset kom tillbaka igen[29]. Den 31 december 2010 meddelade EBU att Italien blivit en del av "Big Four", som i samband med det bytte namn till "The Big Five"[6]. Italien började sin comeback med att sluta på andra plats i finalen.

Svante Stockselius avgick[redigera | redigera wikitext]

Den 30 augusti 2010 meddelade Svante Stockselius att han skulle avgå som högsta chef för Eurovision Song Contest vid årsskiftet 2010/11. Den 20 november samma år gjorde han sin sista insats i Junior Eurovision Song Contest 2010. Han efterträddes den 1 januari 2011 av norrmannen Jon Ola Sand, som var chefsansvarig vid Norges arrangemang av 2010 års Eurovision Song Contest[30]. Sand gjorde sitt första officiella framträdande som ny chef för Eurovisionen vid 2011 års lottning av semifinalernas deltagande länder.

Belgiens a cappella-låt[redigera | redigera wikitext]

Den 12 februari 2011 valde Belgien artist och bidrag, vilket blev gruppen Witloof Bay med låten "With Love Baby". Låten framförs a cappella, dvs. det finns ingen förinspelad instrumentalmusik utan gruppen sjunger och gör musikljuden själva. Detta är den andra låten i Eurovisionens historia som framförs på sådant sätt. Första gången en a cappellalåt tävlade i Eurovisionen var år 2006, då Lettland tävlade med gruppen Cosmos med bidraget "I Hear Your Heart", vilket slutade på sextonde plats av tjugofyra tävlande. Belgien gick dock inte vidare till finalen.

Ny skandal i Ukraina[redigera | redigera wikitext]

Precis som år 2010 uppdagades en ESC-skandal efter Ukrainas nationella final, som hölls den 26 februari. Direkt efter att finalen ägt rum meddelade en av jurymedlemmarna att hon ansåg att röstningen inte gått rätt till. Detta eftersom vinnaren fick 2 000 telefonröster, medan tvåan, Dzjamala, fick 6 000 telefonröster. Trots att tvåan fick flest röster vann hon inte tävlingen. Vidare meddelade vinnaren Mika Newton att hon inte var nöjd med sin låt och ville därför framföra en annan låt i Düsseldorf[31].

Kort efteråt meddelade Ukrainas nationella TV-bolag, NTU, att man skulle hålla en ny tävling mellan ettan, tvåan och trean (Mika Newton, Dzjamala och Zlata Ohnevytj) den 3 mars. Den 1 mars drog sig dock trean (Dzjamala) ur tävlingen[32]. De två tävlande skulle då få sjunga samma låtar som de sjöng i den nationella finalen den 26 februari, men det var endast SMS-röster från unika telefonnummer som skulle avgöra finalens utgång[31]. Dagen efter, den 2 mars, meddelade även tvåan Zlata Ohnevytj sitt avhopp, vilket gjorde att Mika Newton får representera Ukraina i Düsseldrof trots allt[33]. NTU valde att Newton skulle sjunga sin vinnarlåt, fast på engelska istället för på ukrainska. Med låten Angels kom hon fjärde i finalen.

Låtstöldsanklagelser kring Danmarks bidrag[redigera | redigera wikitext]

Danmarks tävlande bidrag "New Tomorrow", skriven av Lise Cabble och Jakob Glæsner, blev efter sin vinst i Dansk Melodi Grand Prix anklagad för låtstöld. Ett antal Eurovisionshemsidor beskrev att låten låter delvis lik Andreas Johnsons "Sing For Me", som deltog i Melodifestivalen 2006, den tyska musikgruppen Future Trance Uniteds låt "Face 2 Face" , MUCCs låt "Yasashii uta"[34] samt Take Thats "Shine". Glæsner kommenterade kritiken med att säga: "Sången är mycket populär i sitt uttryck och består i princip bara av fem toner. Det är oundvikligt att det inte påminner om en låt en redan har hört". Delvis på grund av kritiken, bekräftade bandet i intervjuer att de gjorde ändringar i låten innan tävlan i Düsseldorf[35].

Swahili i Eurovisionen[redigera | redigera wikitext]

Norges bidrag "Haba Haba", som framfördes av sångerskan Stella Mwangi kom att sjunga låten delvis på swahili i Düsseldorf. Därmed blev det första gången en artist sjöng på det swahili eller ett östafrikanskt språk i Eurovision Song Contests över 50-åriga historia. "Haba Haba" var en av de stora förhandsfavoriterna men lyckades ändå inte ta sig till finalen. Landet slutade på sjuttonde plats av nitton tävlande.

Teknikproblem i direktsändningen[redigera | redigera wikitext]

Den första semifinalen kantades av teknikproblem, särskilt då samtliga kommentatorer tappade kontakten med tv-sändningen och sina egna nationella TV-kanaler. I den utsändning som Sveriges Television sände lyckades kommentatorerna Helene Benno och Edward af Silén att kommentera med hjälp av en inlånad telefon. Utöver detta visade det sig att de första bidragen i semifinalen hade dålig ljudsynkning under sina framföranden.

Armenien och Turkiet missade finalplats[redigera | redigera wikitext]

Precis som för Sverige 2010 blev det första gången som Armenien och Turkiet missade finalen. Detta då de inte blev kvalificerade bland topp 10 i den första semifinalen den 10 maj. Tvärtom blev det istället för Österrike som gick till final, för första gången sedan år 2004.

Finalen prisad i German Awards 2011[redigera | redigera wikitext]

Den 27 september meddelades de nominerade tyska tv-programmen till German Television Awards 2011. Bland de nominerade tv-programmen i kategorin "Bästa underhållningen" fanns bl.a. finalen av 2011 års Eurovision Song Contest med. Ceremonin ägde rum i Köln den 2 oktober 2011.[36] Under själva prisudelningen vann ESC-finalen priset i kategorin "Bästa underhållningen".[37]

Tävlande länder[redigera | redigera wikitext]


  Tävlande länder i semifinal 1
  Extraröstande länder i semifinal 1
  Tävlande länder i semifinal 2
  Extraröstande länder i semifinal 2

Precis som till år 2010 försökte Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) få bland annat Italien, Luxemburg och Monaco att återkomma till tävlingen år 2011[38]. Dock tackade flera tillfrågade länder nej såsom Andorra, Luxemburg, Monaco och Tjeckien att de inte kommer återkomma till 2011[39][40]. Montenegro anmälde sig till ESC 2011 och hoppades att ha råd att deltaga[41], men den 23 december 2010 drog de tillbaka sin anmälan på grund av nationella TV-bolagets ekonomiska svårigheter[42]. Liechtensteins nationella TV-bolag 1FLTV (1 Fürstentum Liechtenstein Television) skickade in sin ansökan till medlemskap i EBU i juli 2010, för att kunna få vara med och tävla i ESC 2011[43][44][45]. EBU godkände inte deras ansökan och därmed kommer de inte kunna medverka i 2011 års tävling[46].
Fram till den 25 december 2010 kunde länder anmäla sig och/eller dra tillbaka sin anmälan om deltagande utan ekonomiskt straff. Den 31 december 2010 meddelade EBU att det skulle bli totalt 43 länder som kom att tävla. Detta då samtliga länder som tävlade år 2010 återkom till 2011 års tävling[8], samt att Italien, San Marino, Ungern och Österrike valt att återkomma till Eurovisionen igen efter ett antal års uppehåll. Italien hade inte tävlat sedan 1997, dvs. ett uppehåll på drygt tretton år. Den 17 januari hölls semifinalsdragningen och den 15 mars lottades startordningen för semifinalerna och finalen[6][19][47]. Senast den 14 mars skulle samtliga länder ha valt artist och bidrag, vilket alla länder hann med[48]

Återkommande artister[redigera | redigera wikitext]

Fem av de fyrtiotre tävlande länderna skickade en artist eller grupp som tidigare medverkat i Eurovision Song Contest. Två av dessa fem länder hade skickat en tidigare vinnare. De fem länderna var:

Land Artist Tidigare år Placering
(Vid tidigare tillfälle)
Placering 2011
Bosnien och Hercegovina Bosnien och
Hercegovina
Dino Merlin 1999 7 6
 Island Gunnar Ólafsson (en av sångarna i
Sigurjón's Friends)
2001 (del av gruppen
Two Tricky).
22 20
 Israel Dana International 1998 1 Utslagen i semifinal 2 (15:e)
 Moldavien Zdob și Zdub 2005 6 12
 Tyskland Lena Meyer-Landrut 2010 1 10

Semifinalerna[redigera | redigera wikitext]

38 av de 43 tävlande länderna i 2011 års Eurovision var tvungna att kvala genom en av de två semifinalerna som hölls den 10 respektive 12 maj. Det var endast "Big Five" som slapp kvala till finalen. Från varje semifinal gick de tio länder som fått högst antal poäng till finalen, i en kombination av jury- och telefonröster. Sammanlagt blev det alltså 20 av 38 länder som tog sig till finalen den 14 maj. Det var dock endast länderna som tävlade i den aktuella semifinalen, inklusive två eller tre "Big Five"-länder som fick rösta.

Israel meddelade tidigt under sommaren 2010 att man skulle bli tvungen att avstå deltagande år 2011 om landet blev lottade till den första semifinalen. Anledningen till detta var att Yom Hazikaron, en israelisk minnesdag, inföll samma dag som första semifinalen ägde rum. Denna religiösa högtid förbjuder israeler att arbeta, vilket omöjliggjorde scenframträdanden och andra Eurovisionsarbeten den dagen[49][50]. Landets nationella TV-bolag IBA fick då tillstånd från EBU att bli direktlottade till semifinal 2, vilket gjorde att de medverkade i tävlingen trots allt[8].

Semifinalsdragningen[redigera | redigera wikitext]

Semifinalsdragningen[51] hölls den 17 januari 2011, där man lottade om vilka semifinalländer som kommer att tävla i respektive semifinal, samt i vilken av de två semifinalerna som Big Five-länderna måste sända och rösta i. Innan dragningen delade EBU in de 38 länderna i sex grupper, baserade på geografiskt läge samt resultat från tidigare år. Detta har man gjort sedan 2008 för att det inte ska bli svågerpolitik i semifinalerna, dvs. att flera länder från samma område i Europa hamnar i samma semifinal och därmed kan de rösta på varandra. Det blev fjärde året i rad som man använder sig av detta lottningssystem, men det blev samtidigt det första året som man inte direktsände lottningen via en TV-sändning[8][52]. Startordningen lottades den 15 mars[18]. Lottningen kundes dock följas via Twitter.

Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6

Semifinal 1[redigera | redigera wikitext]

  • Den första semifinalen sändes den 10 maj från Esprit Arena i Düsseldorf.
  • De tio länder som fick högst antal poäng (i kombinerad jury- och telefonröstning) gick vidare till finalen den 14 maj.
  • Spanien och Storbritannien var tvungna att sända och rösta i denna semifinal.
  • Det land som från varje semifinalhalva blev framlottade först fick bestämma sitt eget startnummer, inom den halvan det blev invalt i vid semifinalsdragningen. Dessa två länder blev Polen (första halvan) och Grekland (andra halvan)[18].
  • EBU meddelade poäng och placeringar för samtliga länder först efter finalen var avklarad. Detta för att jurygrupperna och tittarna inte skulle bli påverkade i finalen utifrån vilka länder det gick bäst respektive sämst för, utan ha en neutral bild av hur det gick.
  • Under semifinalen hade NDR flera tekniska problem, bl.a. att samtliga länders kommentatorer fick teknikavbrott och kunde därmed inte utsända något överhuvudtaget. Dessutom hade de första bidragen dåligt ljudsynk mellan mikrofon och musiken[53].
  • Vid semifinalsdragningen lottades det om vilka länder som kommer tävla i den första respektive andra halvan av semifinalen[52][48][18].
    Nedan listas de tävlande länderna i startordningen.
# Land[6] Artist[54] Sång[54] Språk[54] Placering[54] Poäng[54]
1  Polen Magdalena Tul "Jestem polska 19 18
2  Norge Stella Mwangi "Haba Haba engelska, swahili 17 30
3  Albanien Aurela Gaçe "Feel the Passion engelska, albanska 14 47
4  Armenien Emmy "Boom-Boom engelska 12 54
5  Turkiet Yüksek Sadakat "Live It Up engelska 13 47
6  Serbien Nina "Čaroban serbiska 8 67
7  Ryssland Alexej Vorobjov "Get You engelska, ryska 9 64
8  Schweiz Anna Rossinelli "In Love for a While engelska 10 55
9  Georgien Eldrine "One More Day engelska 6 74
10  Finland Paradise Oskar "Da Da Dam engelska 3 103
11  Malta Glen Vella "One Life engelska 11 54
12  San Marino Senit "Stand By engelska 16 34
13  Kroatien Daria Kinzer "Celebrate engelska 15 41
14  Island Sjonni's Friends "Coming home engelska 4 100
15  Ungern Kati Wolf "What About My Dreams? engelska, ungerska 7 72
16  Portugal Homens da Luta "A luta é alegria portugisiska 18 22
17  Litauen Evelina Sašenko "C'est ma vie franska, engelska 5 81
18  Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared engelska 2 122
19  Grekland Loukas Giorkas feat. Stereo Mike "Watch My Dance grekiska, engelska 1 133

Semifinal 2[redigera | redigera wikitext]

  • Den andra semifinalen sändes den 12 maj från Esprit Arena i Düsseldorf.
  • De tio länder som fick högst antal poäng (i kombinerad jury- och telefonröstning) gick vidare till finalen den 14 maj.
  • Frankrike, Italien och Tyskland var tvungna att sända och rösta i denna semifinal.
  • Det land som från varje semifinalhalva blev framlottade först fick bestämma sitt eget startnummer, inom den halvan det blev invalt i vid semifinalsdragningen. Dessa två länder blev Slovakien (första halvan) och Lettland (andra halvan)[18].
  • EBU meddelade poäng och placeringar för samtliga länder först efter finalen var avklarad. Detta för att jurygrupperna och tittarna inte skulle bli påverkade i finalen utifrån vilka länder det gick bäst respektive sämst för, utan ha en neutral bild av hur det gick.
  • Vid semifinalsdragningen lottades det om vilka länder som kommer tävla i den första respektive andra halvan av semifinalen[52][48][18].
    Nedan listas de tävlande länderna i startordningen.
# Land[6] Artist[54] Sång[54] Språk[54] Placering[54] Poäng[54]
1  Bosnien och Hercegovina Dino Merlin "Love in Rewind engelska 5 109
2  Österrike Nadine Beiler "The Secret Is Love engelska 7 69
3  Nederländerna 3JS "Never Alone engelska 19 13
4  Belgien Witloof Bay "With Love Baby engelska 11 53
5  Slovakien TWiiNS "I'm Still Alive engelska 12 49
6  Ukraina Mika Newton "Angel engelska 6 81
7  Moldavien Zdob și Zdub "So Lucky engelska 10 54
8  Sverige Eric Saade "Popular engelska 1 155
9  Cypern Christos Mylordos "San Aggelos S’agapisa grekiska 18 16
10  Bulgarien Poli Genova "Na inat bulgariska 13 48
11  Makedonien Vlatko Ilievski "Rusinka engelska, makedonska, ryska 16 36
12  Israel Dana International "Ding Dong engelska, hebreiska 15 38
13  Slovenien Maja Keuc "No One engelska 3 112
14  Rumänien Hotel FM "Change engelska 4 111
15  Estland Getter Jaani "Rockefeller Street engelska 9 60
16  Vitryssland Anastasija Vinnikava "I Love Belarus engelska 14 45
17  Lettland Musiqq "Angel In Disguise engelska 17 25
18  Danmark A Friend In London "New Tomorrow engelska 2 135
19  Irland Jedward "Lipstick engelska 8 68

Finalen[redigera | redigera wikitext]

Finalen ägde rum 14 maj 2011 i Esprit Arena, Düsseldorf, Tyskland. De 25 finalisterna var:[19][6]

Även i detta års Eurovision Song Contest var det en 50/50-röstning i finalen. Detta innebar att varje land hade en nationell jurygrupp samt telefon- och SMS-röster. Därefter kombinerades resultaten och varje land fick ut ett tredje resultat som sedermera används som landets slutresultat. Det blev det andra året i rad som man använde sig av 50/50-systemet i finalen. Mellan åren 1998-2008 användes endast jurygrupper i de fall då vissa länder inte kunde använda sig av telefonröster. När startordningen lottades i mars blev Spanien framlottat först och fick bestämma sitt eget startnummer[18].

De länder som gick vidare från semifinalerna lottade fram sina startnummer direkt efter att semifinalerna sänts.

EBU avslöjade aldrig finalavlämningsordningen före finalen, dvs. i den ordning som de 43 länderna skulle avlämna sina röster i. Anledningen till detta var för att efter jurygrupperna röstat kvällen innan, placera länderna i den ordningen så att finalen skulle bli mer spännande. Denna ordning har de senaste åren lottats fram i samband med lottningen av semifinalernas och finalens positioner, vilket det alltså inte gjordes denna gång[55]. Hemligheten om hur länderna skulle rösta höll dock inte länge då Isländska tv-bolaget RÚV avslöjade röstordningen på finaldagen.[56]

# Land[6] Artist[54] Sång[54] Språk[54] Placering[54] Poäng[54] Kval.[54]
1  Finland Paradise Oskar "Da Da Dam engelska 21 57 SF1
2  Bosnien och Hercegovina Dino Merlin "Love in Rewind engelska 6 125 SF2
3  Danmark A Friend In London "New Tomorrow engelska 5 134 SF2
4  Litauen Evelina Sašenko "C'est ma vie franska, engelska 19 63 SF1
5  Ungern Kati Wolf "What About My Dreams? engelska, ungerska 22 53 SF1
6  Irland Jedward "Lipstick engelska 8 119 SF2
7  Sverige Eric Saade "Popular engelska 3 185 SF2
8  Estland Getter Jaani "Rockefeller Street engelska 24 44 SF2
9  Grekland Loukas Giorkas feat. Stereo Mike "Watch My Dance grekiska, engelska 7 120 SF1
10  Ryssland Alexej Vorobjov "Get You engelska, ryska 16 77 SF1
11  Frankrike Amaury Vassili "Sognu korsikanska 15 82 5Q
12  Italien Raphael Gualazzi "Madness of Love italienska, engelska 2 189 5Q
13  Schweiz Anna Rossinelli "In Love for a While engelska 25 19 SF1
14  Storbritannien Blue "I Can engelska 11 100 5Q
15  Moldavien Zdob și Zdub "So Lucky engelska 12 97 SF2
16  Tyskland Lena Meyer-Landrut "Taken by a Stranger engelska 10 107 5Q
17  Rumänien Hotel FM "Change engelska 17 77 SF2
18  Österrike Nadine Beiler "The Secret Is Love engelska 18 64 SF2
19  Azerbajdzjan Ell & Nikki "Running Scared engelska 1 221 SF1
20  Slovenien Maja Keuc "No One engelska 13 96 SF2
21  Island Sjonni's Friends "Coming home engelska 20 61 SF1
22  Spanien Lucía Pérez "Que me quiten lo bailao spanska 23 50 5Q
23  Ukraina Mika Newton "Angel engelska 4 159 SF2
24  Serbien Nina "Čaroban serbiska 14 85 SF1
25  Georgien Eldrine "One More Day engelska 9 110 SF1

Omröstningen[redigera | redigera wikitext]

Omröstningen var en riktig rysare detta år, speciellt när 12-poängarna gick åt alla håll. Azerbajdzjan tog ledningen efter den första röstningsomgången. Efter andra omgången var delad förstaplats mellan Ukraina och Grekland. Omgången därpå blev det Danmark på 19 poäng, en poäng före just Ukraina och Grekland. Efter ytterligare en omgång blev det Storbritannien. Omgången därpå blev det återigen Grekland i och med att de fick 12 poäng från Cypern (vem annars) och det buades i arenan. De blev också först att ta ledningen efter mer än en omgång. Efter omgång 7 (av 43) blev det åter Azerbajdzjan. Efter de 10 första omgångarna fick ingen mer än en 12-poängare, och i topp 3 var det Ukraina i ledning, 49 poäng och delad tvåa Sverige och Grekland, 48 poäng. Men efter Islands röster i omgång 11 blev Danmark först att få den andra tolvan och Sverige var för första gången i ledning. Sverige började sakta dra i väg utan att behöva få en 12-poängare, men efter omgång 14 fick man inte poäng på tre länder (inklusive Sverige som inte kunde rösta på sig själv) och tappade därmed ledningen och Azerbajdzjan tog över. Sedan växlades det mellan Azerbajdzjan och Sverige, men det var Sverige som ledde efter att ha kommit halvvägs i omröstningen.

När andra halvan började var det helt ovisst om vem som skulle ta hem segern. Det stod mellan fyra länder: Azerbajdzjan, Sverige, Ukraina och Bosnien & Hercegovina. Efter Rumäniens röster i omgång 30, då drog dock Azerbajdzjan i från och segern blev sedan aldrig hotad.

När andra halvan började fick Sverige fåtals poäng och tappade då och då till fjärde plats, men på slutet kom de tillbaka till andraplatsen tack vare bl.a. två 12-poängare i rad. I början av omröstningen låg Italien i botten och det tog 5 omgångar innan de spräckte nollan och under hela omröstningen klättrade de sakta uppåt och efter den allra sista röstningsomgången gick de om Sverige och parkerade på andraplatsen.

12-poängare[redigera | redigera wikitext]

Nedan följer listan på de finalländer som fick finalens högsta poäng, 12 poäng. Värt att notera är att 20 av de 25 tävlanden i finalen fick minst en 12-poängare

Antal Tävlande land Länder som gav 12 poäng
5  Bosnien och Hercegovina Makedonien, Schweiz, Serbien, Slovenien, Österrike
4  Italien Albanien, Lettland, San Marino, Spanien
3  Azerbajdzjan Malta, Ryssland, Turkiet
 Danmark Irland, Island, Nederländerna
 Georgien Litauen, Ukraina, Vitryssland
 Irland Danmark, Storbritannien, Sverige
 Ukraina Armenien, Azerbajdzjan, Slovakien
2  Frankrike Belgien, Grekland
 Litauen Georgien, Polen
 Rumänien Italien, Moldavien
 Slovenien Bosnien och Hercegovina, Kroatien
 Spanien Frankrike, Portugal
 Sverige Estland, Israel
1  Finland Norge
 Grekland Cypern
 Island Ungern
 Moldavien Rumänien
 Storbritannien Bulgarien
 Ungern Finland
 Österrike Tyskland

Finalavlämningsordningen[redigera | redigera wikitext]

Under finalkvällen avlade de 43 tävlande länderna sina röster i ordningen nedan. Även de länder som inte tog sig vidare till finalen fick avlägga sina röster. Till skillnad mot tidigare år lottades inte ordningen fram i samband med startordningslottningen den 15 mars. Istället valde EBU att bestämma ordningen efter att ha sett hur juryrösterna lades. Detta för att göra finalen mer spännande och oviss ända fram till sista rösten lagts[56].

Nr Land Poängutdelare
1  Ryssland Dima Bilan
2  Bulgarien Maria Ilieva
3  Nederländerna Mandy Huydts
4  Italien Raffaella Carrà
5  Cypern Loukas Hamatsos
6  Ukraina Ruslana
7  Finland Susan Aho
8  Norge Nadia Hasnaoui
9  Armenien Lusine Tovmasyan
10  Makedonien Kristina Taleska
11  Island Ragnhildur Steinunn Jónsdóttir
12  Slovakien Mária Pietrová
13  Storbritannien Alex Jones
14  Danmark Lise Rønne
15  Österrike Kati Bellowitsch
16  Polen Odeta Moro-Figurska
17  Sverige Danny Saucedo
18  San Marino Nicola Della Valle
19  Tyskland Ina Müller
20  Azerbajdzjan Safura Alizadeh
21  Slovenien Klemen Slakonja
22  Turkiet Ömer Önder
Nr Land Poängutdelare
23  Schweiz Cécile Bähler
24  Grekland Lena Aroni
25  Georgien Sofia Nizharadze
26  Frankrike Cyril Féraud
27  Serbien Dušica Spasić
28  Kroatien Nevena Rendeli
29  Vitryssland Leila Ismailava
30  Rumänien Malvina Cservenschi
31  Albanien Leon Menkshi
32  Malta Kelly Schembri
33  Portugal Joana Teles
34  Ungern Éva Novodomszky
35  Litauen Giedrius Masalskis
36  Bosnien och Hercegovina Ivana Vidmar
37  Irland Derek Mooney
38  Spanien Elena Sánchez
39  Israel Ofer Nachshon
40  Estland Piret Järvis
41  Moldavien Geta Burlacu
42  Belgien Maureen Louys
43  Lettland Aisha

Resultattabeller[redigera | redigera wikitext]

Efter att finalen avslutades släpptes poäng och placeringar för semifinalisterna. Nedan redovisas uppgifterna för de semifinalister som inte tog sig till finalen efter totalpoäng. Poängen redovisas inom parentes.


26.  Malta (54), semifinal 1
27.  Armenien (54), semifinal 1
28.  Belgien (53), semifinal 2
29.  Slovakien (49), semifinal 2
30.  Bulgarien (48), semifinal 2
31.  Turkiet (47), semifinal 1
32.  Albanien (47), semifinal 1
33.  Vitryssland (45), semifinal 2
34.  Kroatien (41), semifinal 1
35.  Israel (38), semifinal 2
36.  Makedonien (36), semifinal 2
37.  San Marino (34), semifinal 1
38.  Norge (30), semifinal 1
39.  Lettland (25), semifinal 2
40.  Portugal (22), semifinal 1
41.  Polen (18), semifinal 1
42.  Cypern (16), semifinal 2
43.  Nederländerna (13), semifinal 2

Splittrat resultat[redigera | redigera wikitext]

Den 26 maj 2011 släppte EBU den officiella listan mellan jury- och telefonrösterna i semifinalerna och finalen. Precis som vid redovisningen år 2010 släppte man endast det fullständiga resultatet och inte vad varje enskilt land gav för poäng. Listorna nedan redovisar totalpoäng som länderna fick i de tre olika lägena (juryröster, telefonröster och kombinerade jury- och telefonröster). 50/50-läget var dock det som avgjorde semifinalerna och finalen[57][58]. Noterbart är att placeringar och poäng mellan juryn och tittarna varierade oerhört det här året.

Semifinal 1[redigera | redigera wikitext]

Om juryn hade fått bestämma, hade Malta och San Marino gått till final istället för Georgien och Ryssland. Om tittarna hade fått bestämma, hade Armenien, Norge och Turkiet gått till final istället för Litauen, Schweiz och Serbien. Juryn placerade Litauen först och Portugal sist, medan tittarna placerade Grekland först och San Marino sist. I 50/50-läget blev Grekland först (tittarnas val) men Polen sist.

Länder med beige bakgrund gick vidare till finalen i 50/50-läget. Listan redovisar de poäng som länderna fick i de tre olika lägena.

# Land Jury Tittarna 50/50
1  Polen 13 25 18
2  Norge 29 56 30
3  Albanien 61 42 47
4  Armenien 33 75 54
5  Turkiet 58 54 47
6  Serbien 102 42 67
7  Ryssland 31 93 64
8  Schweiz 76 45 55
9  Georgien 51 90 74
10  Finland 86 111 103
11  Malta 84 24 54
12  San Marino 74 8 34
13  Kroatien 49 32 41
14  Island 104 79 100
15  Ungern 65 73 72
16  Portugal 6 39 22
17  Litauen 113 52 81
18  Azerbajdzjan 109 124 122
19  Grekland 74 154 133

Semifinal 2[redigera | redigera wikitext]

Hade juryn fått bestämma, hade Belgien och Slovakien gått till final istället för Bosnien och Hercegovina, och Moldavien. Hade tittarna fått bestämma, hade Vitryssland gått till final istället för Estland. Juryn placerade Slovenien först och Lettland sist, medan tittarna placerade Sverige först och Nederländerna sist. I 50/50-läget blev det tittarnas första- och sistahandsval som fick placera sig först respektive sist.

Länder med beige bakgrund gick vidare till finalen i 50/50-läget.

# Land Jury Tittarna 50/50
1 Bosnien och Hercegovina Bosnien och
Hercegovina
65 131 109
2  Österrike 95 52 69
3  Nederländerna 22 17 13
4  Belgien 71 50 53
5  Slovakien 71 40 48
6  Ukraina 76 91 81
7  Moldavien 53 61 54
8  Sverige 99 159 155
9  Cypern 24 23 16
10  Bulgarien 59 43 48
11  Makedonien 47 33 36
12  Israel 36 51 38
13  Slovenien 146 68 112
14  Rumänien 85 121 111
15  Estland 83 46 60
16  Vitryssland 38 54 45
17  Lettland 11 43 25
18  Danmark 129 115 135
19  Irland 66 78 68

Finalen[redigera | redigera wikitext]

I finalen skilde det oerhört mycket hur juryn och tittarna avlade respektive poäng. För första gången sedan 50/50-systemet infördes (år 2009) hade inte juryn och tittarna samma vinnare. Juryn ville ha Italien som vinnare, medan tittarna ville ha Azerbajdzjan som vinnare. Tittarna placerade Italien först på elfte plats. Dessutom skilde det sig mycket mellan juryns och tittarnas topp tioplaceringar. Tittarna ville se bl.a. Grekland, Ukraina, Storbritannien, Bosnien och Hercegovina, Ryssland och Georgien i toppen; länder som juryn ratade. Samtidigt ville juryn se bl.a. Danmark, Slovenien, Österrike, Irland och Serbien i toppen; länder som tittarna ratade. Hos tittarna slutade Schweiz på sista plats med endast två poäng. Istället placerade juryn Ryssland sist.

Konsekvenserna av jury- och telefonrösternas olikheter gjorde att tittarnas favoriter Bosnien och Hercegovina, Grekland och Georgien, samt juryns favoriter Italien, Danmark och Irland blev topp tio, tillsammans med Azerbajdzjan (markerat med beige bakgrund i tabellen nedan) vann, Italien, Sverige, Ukraina och värdlandet Tyskland. Sveriges tredjeplats är den bästa placeringen landet fått sedan Charlotte Perrelli (då Nilsson) vann ESC år 1999. Hade bara juryn fått bestämma hade det "bara" blivit en 9:e plats för Sverige, men hade bara tittarna fått bestämma hade Sverige bara varit två poäng från att vinna.

I övrigt skilde det sig ganska mycket mellan de länder som hamnade utanför tiotoppen. Island kom före Litauen i både jury- och tittarrösterna men eftersom omvandlingen från tittarröster och juryröster till 50/50 endast görs på nationell nivå, vilket gjorde att Litauen kom före Island.

Listan redovisar de poäng som länderna fick i de tre olika lägena.

# Land Jury Tittarna 50/50
1  Finland 75 47 57
2 Bosnien och Hercegovina Bosnien och
Hercegovina
90 151 125
3  Danmark 168 61 134
4  Litauen 66 55 63
5  Ungern 60 64 53
6  Irland 119 101 119
7  Sverige 106 221 185
8  Estland 74 32 44
9  Grekland 84 176 120
10  Ryssland 25 138 77
11  Frankrike 90 76 82
12  Italien 251 99 189
13  Schweiz 53 2 19
14  Storbritannien 57 167 100
15  Moldavien 82 98 97
16  Tyskland 104 113 107
17  Rumänien 86 79 77
18  Österrike 145 25 64
19  Azerbajdzjan 182 223 221
20  Slovenien 160 39 96
21  Island 72 60 61
22  Spanien 38 73 50
23  Ukraina 117 168 159
24  Serbien 111 89 85
25  Georgien 79 138 110

Kommentatorer[redigera | redigera wikitext]

Kalender[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas viktiga händelser som sker kring Eurovisionen, men också uttagningsdatum för de tävlande länderna. För uttagningsdatumen är det endast finaler som redovisas.

2010[redigera | redigera wikitext]

Juni[redigera | redigera wikitext]

  • 30 juni: Tysklands artist valdes.
  • 30 juni: EBU flyttade fram Eurovision-veckan en vecka framåt, på grund av tyska cupen i fotboll som äger rum i Tyskland samma kväll som finalen av ESC skulle äga rum.

Juli[redigera | redigera wikitext]

  • 15 juli: Nederländerna presenterade sin artist.
  • 27 juli: Österrike meddelade att de återkommer till Eurovisionen år 2011 (efter tre års uppehåll).
  • 29 juli: Liechtenstein lämnade in sin ansökan om medlemskap i EBU.

Augusti[redigera | redigera wikitext]

  • 30 augusti: Svante Stockselius meddelade att han skulle avgå som högsta chef för Eurovision Song Contest till årsskiftet 2010/11.

September[redigera | redigera wikitext]

  • 1 september: Från och med detta datum fick varje tävlande land släppa sina tävlande låtar fria för kommersiellt bruk. Bidrag som släpptes tidigare får inte tävla i ESC 2011.
  • 10 september: Cypern valde sin artist.

Oktober[redigera | redigera wikitext]

November[redigera | redigera wikitext]

  • 20 november: Svante Stockselius gjorde sin sista Eurovision Song Contest (Junior Eurovision Song Contest) som högsta chef för Eurovisionen.
  • 26 november: EBU:s första deadline för tävlande länder att anmäla sig till ESC 2011.

December[redigera | redigera wikitext]

  • 1 december: Bosnien och Hercegovina presenterade sin artist.
  • 2 december: Italien meddelade att de återkommer till Eurovisionen år 2011 (efter 13 års uppehåll).
  • 8 december: EBU meddelade att Liechtensteins nationella TV-bolag inte fått igenom sin ansökan att bli EBU-medlemmar och får därmed inte deltaga i 2011 års tävling.
  • 11 december: Armenien presenterade sin artist.
  • 11 december: Schweiz valde bidrag (med artist).
  • 12 december: Biljetterna till finalen släpptes.
  • 15 december: Biljetterna till finalgenrepet där juryn avlägger sina röster släpptes.
  • 16 december: NDR och EBU bekräftade att Anke Engelke, Judith Rakers och Stefan Raab blir programledare för ESC 2011.
  • 22 december: San Marino bekräftade att de återkommer till Eurovisionen år 2011 (efter två års uppehåll).
  • 25 december: Albanien valde sitt bidrag (med artist).
  • 27 december: Ungern meddelade att de återkommer till Eurovisionen år 2011 (efter ett års uppehåll).
  • 31 december: Rumänien valde sitt bidrag (med artist).
  • 31 december: Turkiet presenterade sin artist.
  • 31 december: EBU meddelade/bekräftade deltagarlistan över de länder som kommer deltaga i 2011 års tävling.

2011[redigera | redigera wikitext]

Januari[redigera | redigera wikitext]

  • 1 januari: Jon Ola Sand tog över posten som högsta chef för Eurovisionen efter Svante Stockselius.
  • 7 januari: Slovakien meddelade återigen sitt avhopp från ESC 2011.
  • 16 januari: EBU meddelade att Slovakien kommer tävla i ESC 2011.
  • 17 januari: Semifinalslottningen hölls i Düsseldorf.
  • 18 januari: Biljetterna till den första semifinalen började säljas.
  • 19 januari: Biljetterna till den andra semifinalen började säljas.
  • 20 januari: Cypern presenterade sitt bidrag till sin artist Christos Mylordos.
  • 20 januari: Armeniens artist Emma Bedzjanjan meddelade att hon skulle medtävla med sin forne artistkollega Mihran.
  • 25 januari: Armeniens nationella TV-bolag drog tillbaka påståendet om Mihrans medverkan.
  • 30 januari: Nederländerna valde låt till sin artist 3JS.
  • 30 januari: Storbritannien presenterade sitt bidrag (med artist).

Februari[redigera | redigera wikitext]

  • 3 februari: San Marino presenterade sin artist.
  • 5 februari: Frankrike presenterade sitt bidrag (med artist).
  • 11 februari: Azerbajdzjan valde sin artist.
  • 11 februari: Irland valde sitt bidrag (med artist).
  • 12 februari: Belgien valde sitt bidrag (med artist).
  • 12 februari: Finland valde sitt bidrag (med artist).
  • 12 februari: Malta valde sitt bidrag (med artist).
  • 12 februari: Norge valde sitt bidrag (med artist).
  • 12 februari: Island valde sitt bidrag (med artist).
  • 14 februari: Polen valde sitt bidrag (med artist).
  • 18 februari: Slovakien presenterade sitt bidrag (med artist).
  • 18 februari: Spanien valde sitt bidrag (med artist).
  • 18 februari: Tyskland valde sitt bidrag till sin artist Lena Meyer-Landrut.
  • 19 februari: Georgien valde sitt bidrag (med artist).
  • 19 februari: Italien valde sitt bidrag (med artist).
  • 21 februari: Bosnien och Hercegovina presenterade sitt bidrag till sin artist Dino Merlin.
  • 23 februari: Bulgarien valde sitt bidrag (med artist).
  • 24 februari: Litauen valde sitt bidrag (med artist).
  • 25 februari: Turkiet presenterade sitt bidrag till sin artist Yüksek Sadakat.
  • 25 februari: Österrike valde sitt bidrag (med artist).
  • 26 februari: Danmark valde sitt bidrag (med artist).
  • 26 februari: Estland valde sitt bidrag (med artist).
  • 26 februari: Lettland valde sitt bidrag (med artist).
  • 26 februari: Moldavien valde sitt bidrag (med artist).
  • 26 februari: Serbien valde sitt bidrag (med artist).
  • 26 februari: Ukraina valde sitt bidrag (med artist).
  • 27 februari: Makedonien valde sitt bidrag (med artist).
  • 27 februari: Slovenien valde sitt bidrag (med artist).
  • 28 februari: Cypern släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 28 februari: Vitryssland presenterade sitt bidrag (med artist).
  • 28 februari: Ukrainas nationella TV-bolag NTU meddelade att den nationella finalen skulle göras om mellan de som kommit topp tre.

Mars[redigera | redigera wikitext]

  • 2 mars: Grekland valde sitt bidrag (med artist).
  • 2 mars: Ukraina nationella TV-bolag NTU meddelade att Mika Newton blir landets representant då både tvåan och trean hoppat av den nya finalen.
  • 3 mars: Vitryssland ändrade titel och innehåll i sitt bidrag.
  • 4 mars: NTU meddelade att man skickar den låt som vann i originalfinalen, fast att den nu kommer att framföras på engelska istället för ukrainska.
  • 5 mars: Armenien valde sitt bidrag till sin artist Emmy.
  • 5 mars: Kroatien valde sitt bidrag (med artist).
  • 5 mars: Portugal valde sitt bidrag (med artist).
  • 5 mars: Ryssland presenterade sitt bidrag (med artist).
  • 5 mars: Slovakien släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 5 mars: Nederländernas artist 3JS meddelade att man kommer framföra sin låt på engelska i Düsseldorf.
  • 7 mars: Frankrike släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 7 mars: Vitrysslands bidrag blev diskvalificerat då det framkommit att bidraget framförts före 1 september 2010, vilket strider mot EBU:s regelverk.
  • 8 mars: Israel valde sitt bidrag (med artist).
  • 9 mars: Ungern presenterade sitt bidrag (med artist).
  • 11 mars: San Marino presenterade sitt bidrag till sin artist Senit.
  • 11 mars: Storbritannien presenterade och släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 12 mars: Ryssland släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 12 mars: Sverige valde sitt bidrag (med artist).
  • 12 mars: Vitryssland meddelade sitt nya bidrag till sin artist Anastasija Vinnikava.
  • 13 mars: Albanien släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 13 mars: Azerbajdzjan presenterade sitt bidrag till sin artist Eldar Qasımov & Nigar Dzjamal.
  • 14 mars: Vitryssland släppte sitt bidrag offentligt för allmänheten.
  • 14 mars: Senast denna dag skulle samtliga tävlande länder ha valt artist och bidrag.
  • 14-15 mars: Alla 43 länders deltagare samlades i Düsseldorf för lottning, rundvandring i arenan och informationsträff.
  • 15 mars: Startordningen för semifinalerna och finalen lottades i Düsseldorf. Finalavlämningsordningen lottades dock inte vid detta tillfälle.

April[redigera | redigera wikitext]

(Observera att alla Inför-programstider gällde endast för Sverige och inte när andra länder sände liknande program.)

Maj[redigera | redigera wikitext]

(Observera att alla Inför-programstider gällde endast för Sverige och inte när andra länder sände liknande program.)

  • 1 maj: Repetitionerna startade i Esprit Arena.
  • 3 maj: Inför Eurovision Song Contest 2011 (3:4)
  • 5 maj: Inför Eurovision Song Contest 2011 (4:4)
  • 6 maj: EBU gav den svenska delegationen, som enda land, en extra teknikrepetition på scenen, på grund av tekniska problem vid den första repetitionen.
  • 10 maj: Semifinal 1 sändes.
  • 12 maj: Semifinal 2 sändes.
  • 14 maj: Finalen sändes och vinnaren blev Azerbajdzjan.
  • 26 maj: EBU släppte listan över hur jury- respektive telefonrösterna sett ut i semifinalerna och i finalen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.eurovision.tv/page/news?id=23293&_t=D%C3%BCsseldorf+2011%3A+Feel+your+heart+beat%21
  2. ^ [a b c d e] Gil Laufer (30 juni 2010). ”Lena to represent Germany again Eurovision 2011: Final on May 14th” (på engelska). ESCToday. http://www.esctoday.com/news/read/15979. Läst 30 juni 2010. 
  3. ^ [a b c] EBU bekräftar: Eurovision 2011 i Düsseldorf
  4. ^ [a b] http://www.esctoday.com/news/read/16353
  5. ^ http://svt.se/2.148439/1.2395229/
  6. ^ [a b c d e f g h i] http://www.eurovision.tv/page/news?id=22833&_t=43+nations+on+2011+participants+list%21
  7. ^ [a b c] http://www.esctoday.com/news/read/16445
  8. ^ [a b c d e f g h] http://www.esctoday.com/news/read/16488
  9. ^ [a b] http://esctoday.com/news/read/16295
  10. ^ [a b] http://www.eurovision.tv/page/news?id=22443&_t=Italy+applied+for+2011+Eurovision+Song+Contest!
  11. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16324
  12. ^ [a b] http://www.esctoday.com/news/read/16408
  13. ^ [a b] http://www.eurovision.tv/page/news?id=19383&_t=Austria+to+pick+in+October%3F
  14. ^ [a b c] http://www.eurovision.tv/page/news?id=27063&_t=head_of_delegation_meeting_what_is_going_on_in_duesseldorf
  15. ^ [a b c] http://www.eurovision.tv/page/news?id=35053&_t=eurovision_interval_acts_revealed
  16. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16372
  17. ^ [a b] http://www.oikotimes.com/v2/index.php?file=articles&id=9322
  18. ^ [a b c d e f g] http://www.eurovision.tv/page/news?id=27083&_t=results_of_the_running_order_draw
  19. ^ [a b c] http://www.eurovision.tv/page/news?id=19913&_t=Reference+Group+gathered+in+Belgrade
  20. ^ http://www.oikotimes.com/v2/index.php?file=articles&id=8300
  21. ^ http://www.eurovision.tv/page/news?id=19833&_t=Four+cities+in+the+running+to+host+Eurovision+2011
  22. ^ http://www.eurovision.tv/page/news?id=22523&_t=Tickets+Eurovision+2011+Final+on+sale+this+Sunday%21
  23. ^ http://www.eurovision.tv/page/dusseldorf-2011/about/voting
  24. ^ http://www.spiegel.de/kultur/musik/0,1518,731556,00.html
  25. ^ http://www.eurovision.tv/page/news?id=22603&_t=Presenters+for+2011+Eurovision+Song+Contest+announced%21
  26. ^ http://eurovisiontimes.wordpress.com/2011/02/03/germany-the-raab-problem/#more-4450
  27. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16492
  28. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16295
  29. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16102
  30. ^ http://poplight.zitiz.se/artikel/ebu-svante-stockselius-eftertraeds-av-norske-jon-ola-sand
  31. ^ [a b] http://www.esctoday.com/news/read/16912
  32. ^ http://esctoday.com/news/read/16920
  33. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16925
  34. ^ http://www.youtube.com/watch?v=i5pf8tT-Ics&feature=related
  35. ^ http://www.eurovisionary.com/eurovision-news/heavy-plagiarism-accusations-towards-friend-london-s-entry
  36. ^ Busa, Alexandru. ”Eurovision final nominated for German TV awards”. ESCToday. http://www.esctoday.com/news/read/17673. Läst 29 september 2011. 
  37. ^ ”Eurovision Song Contest sweeps coveted TV award”. EBU. http://www.eurovision.tv/page/news?id=38793&_t=eurovision_song_contest_sweeps_coveted_tv_award. Läst 4 oktober 2011. 
  38. ^ http://www.esctoday.com/news/read/12899
  39. ^ http://eurovisiontimes.wordpress.com/2010/10/07/update-will-they-return/
  40. ^ http://www.esctoday.com/news/read/15901
  41. ^ http://eurovisiontimes.wordpress.com/2010/12/05/montenegro-might-have-changed-its-mind/
  42. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16382
  43. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16032
  44. ^ http://esctoday.com/news/read/16034
  45. ^ http://eurovisiontimes.wordpress.com/2010/10/05/never-ending-story-liechtenstein-and-the-eurovision-song-contest/
  46. ^ http://rhob.blogg.se/esc/2010/december/inget-liechtenstein-men-ungern-kan-gora-come.html
  47. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16968
  48. ^ [a b c d] http://www.esctoday.com/news/read/17016
  49. ^ http://www.oikotimes.com/v2/index.php?file=articles&id=8499
  50. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16139
  51. ^ http://www.esctoday.com/news/read/16491
  52. ^ [a b c] http://www.oikotimes.com/v2/index.php?file=articles&id=9611
  53. ^ http://poplight.zitiz.se/artikel/foersta-semifinalen-avgjord-i-eurovision-song-contest-2011
  54. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] http://www.diggiloo.net/?2011
  55. ^ http://poplight.zitiz.se/artikel/eurovision-song-contest-2011-nytt-system-goer-roestningen-mer-spaennande
  56. ^ [a b] http://www.esctoday.com/news/read/17435
  57. ^ http://www.eurovision.tv/page/news?id=36713&_t=ebu_reveals_split_televoting_and_jury_results
  58. ^ http://poplight.zitiz.se/artikel/eurovision-song-contest-2011-sverige-2-poaeng-fran-vinst-i-tele-roestningen

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

GClef.svg Eurovision Song Contest-portalen – portalen för Eurovision Song Contest på svenskspråkiga Wikipedia.