Eurovision Song Contest

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För årets upplaga, se Eurovision Song Contest 2012.
Wiki Eurovision Heart (Infobox).svg
Alice Babs sjunger vid 1958 års tävling i Hilversum. Hon var den första svenska representanten. Efter omröstningen slutade hennes bidrag Lilla stjärna på fjärde plats.
Vinnaren 1956 Lys Assia och vinnaren 2008 Dima Bilan i Moskva 2009.

Eurovision Song Contest (ESC), officiellt även Concours Eurovision de la chanson (vilket är det ursprungliga franska namnet) ibland också kallad Eurovisionsschlagerfestivalen, Schlager-EM, Eurovisionsfestivalen eller Eurovisionen, är en årlig sångtävling och världens största underhållningsprogram.[1] Tävlingen är en samproduktion mellan TV-bolagen i den internationella samarbetsorganisationen Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) där varje deltagarland skickar ett bidrag per år. Formellt är det sångerna, inte artisterna, grupperna eller låtskrivarna, som tävlar och varje land bestämmer själva hur den interna uttagningen skall gå till.

Den 1 januari 1993 gick den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU och antalet möjliga deltagarländer ökade kraftigt. Under det kommande decenniet infördes olika kvalificeringsregler för att hålla antalet bidrag i huvudtävlingen kring 25 stycken.

I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen har röstningsblock spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.[2]

Innehåll

[redigera] Historia

På 1950-talet i efterkrigstidens Europa, krigshärjat efter andra världskriget, var Europa uppdelat i två politiska block - västblocket och östblocket. Väst och öst representerades av USA respektive Sovjetunionen, två supermakter som konkurrerade med varandra ekonomiskt, militärt men även kulturellt. I väst utvecklades televisionen, och EBU bildades. Det uppstod en idé att anordna en TV-sänd sångtävling som skulle visas i miljontals hem runt om i Europa. En sådan tävling skulle försöka etablera en europeisk identitet, men hade också syftet att främja en västeuropeisk identitet mot kommunismen i öst[källa behövs]. 24 maj 1956 anordnades tävlingen för första gången i Lugano i Schweiz, med sju deltagande länder.

[redigera] Format

Varje deltagande land sänder ett bidrag (utom premiäråret 1956 då de 7 deltagarländerna skickade in två bidrag vardera) som framförs. När alla bidrag framförts kontaktas de deltagande länderna en och en för att redogöra sina röster som bestämts antingen av en jury, av telefonröster eller en kombination av båda. Det bidrag som fått flest poäng vinner tävlingen och agerar vanligen värdland för nästa års tävling.

[redigera] Regler

[redigera] Arrangör

1958 togs beslutet att fjolårssegraren blir kommande års arrangör. Undantag gjordes dock åren 1960, 1963, 1972, 1974 och 1980.

[redigera] Live och inspelningar

Alla sånginsatser måste alltid genomföras live. Åren 1956-1998 spelade även en liveorkester, och före 1973 var all musik tvungen att komma från den. 1973 tilläts förinspelad musik, men fortfarande var arrangören tvungen att ordna med liveorkester för de som ville ha live-musik. Om förinspelad musik användes fanns ett krav på att alla instrument som hördes på inspelningen skulle finnas på scenen. 1988 slopades detta krav och 1999 avskaffades kravet på liveorkesterns medverkan, och den har därefter inte använts. Till 2010 försökte de norska arrangörerna få tillbaka liveorkestern igen, men det fanns varken intresse eller pengar till detta.

[redigera] Nyskrivna bidrag

Låtarna får inte ha varit publicerade eller framförda före den första september året innan de ska delta i ESC.

[redigera] Språk

Från 1966 till 1972 samt 1977 till 1998 fick bidragen enbart framföras på det eller något av de språk som var vardagsspråk i respektive land. Detta kunde uppfattas som en fördel för länder som Storbritannien, Malta och Irland, eftersom de sjunger på engelska: ett språk många i icke-engelskspråkiga områden lärt sig i skolorna och därmed kan förstå. Engelska är dessutom ett språk som är vanligt inom musik även bland många europeiska artister som inte har det som modersmål. De första åren, 1956 till 1965 fanns det ingen regel gällande val av språk, vilket Sverige utnyttjade 1965 och sjöng på engelska. Detta ledde till införandet av regeln året därpå. Under åren 1973 till 1976 samt sedan 1999 har det varit fritt att välja språk. Ibland finns språkbestämmelser kvar i det egna landets uttagning, men då finns alltid möjligheten att byta språk i Eurovision Song Contest. Exempelvis har Sverige många gånger röstat fram låtar som i Melodifestivalen framförts på svenska, men som sedan framförts på engelska i Eurovision Song Contest (ex. Charlotte Nilssons Tusen och en natt/Take Me To Your Heaven, 1999). Även Turkiet hade år 2006 en språkregel, och deras deltagare blev tvungen att sjunga låten på turkiska i Aten, där tävlingen hölls det året. Trots detta sjöng hon en del av refrängen på engelska, efter att Turkiet avancerat till finalen. Flera länder i Eurovisionen, bl.a. Bulgarien och Portugal, kräver vissa år att sina representanter sjunger på landets modersmål. Sedan 2011 måste även Islands bidrag framföras på isländska, vilket de i alla fall inte gjorde, utan de sjöng på engelska.

[redigera] Omröstning

Poängräkningen vid omröstningen har ändrat sig genom åren. Det nuvarande systemet infördes 1975, och där delar varje tävlande land ut poängen 1–8, 10 och 12, där 12 poäng är det bästa, 0 poäng till resten. Efter försök i vissa länder år 1997 (Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland, Österrike) infördes 1998 telefonomröstning i de flesta länderna.

[redigera] Röstningsmönster

I många år har grannländer röstat på varandra, och vid minst två tillfällen har röstningsblock spelat en kritiskt avgörande roll för utgången av tävlingen.[2]

Sedan 90-talet har fler Östeuropeiska länder tillkommit i tävlingen och därmed delades tävlingen i omröstningen nästan upp i en väst- och östdel. Från det att semifinalerna infördes har oftast fler östeuropeiska länder gått vidare till finalen. Detta märktes tydligt i 2007 års tävling där samtliga tio finalplatser gick till östeuropeiska länder.

Röstningsmönster som började skönjas i början av 90-talet övergick i mitten av 90-talet till tydliga röstningsblock. 2001-2005 observerades mönster med poängflöden mellan ett flertal länder:[2]

  • "The Partial Benelux": Belgien och Nederländerna
  • "The Pyrenean Axis": Spanien och Andorra
  • "The Balkan Bloc": Turkiet, Bosnien-Herzegovina, Kroatien, Slovenien, Makedonien, Albanien, Serbien och Montenegro, Grekland, Cypern och Rumänien
  • "The Warsaw Pact": Polen, Ukraina och Ryssland
  • "The Viking Empire": Litauen, Lettland, Estland, Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island

I finalen år 2007 användes en jury som fick rösta bredvid tittarna, juryns röster användes bara om ett lands tittarröstning kraschade under sändningen, hade för få röster eller av andra orsaker. Det visade sig att juryn och tittarna hade mycket skilda åsikter om hur slutresultatet skulle bli. Därför införde man år 2008 två semifinaler, där man använde sig av telefonröstning men lät en jury i varje land rösta. Tittarna fick välja nio finalister och juryn en finalist. Detta användes även i 2009 års semifinaler. I finalen av 2009 års upplaga fick juryn och tittarna 50% vardera i varje land att bestämma resultatet; därefter kombinerades resultatet och man fick fram ett 50/50-resultat som användes. Resultatet visade sig vara bra; bl.a. Vitryssland som alltid utdelat sin tolvpoängare till Ryssland, gav den istället till Norge (Visserligen kan detta bero på att Norges representant är ursprungligen vitryss). Eftersom systemet visat positiva inslag användes detta system även i 2010 års semifinaler och i finalen, där det däremot blev lika mycket svågerpolitik som i övriga Eurovisioner.

[redigera] Sändningar

Alla deltagande länder måste visa hela tävlingen, inklusive alla låtar, hela omröstningen, och reprisen. Sedan 1999 görs dock pauser, där reklamavbrott kan göras i de länder som sänder tävlingen i reklamkanaler.
1978 avbröt plötsligt jordanska TV-bolaget JTV sändningarna och visade blomsterbilder då det visade sig att Israel gick mot segern. Senare vägrade jordansk nyhetsmedia meddela att Israel vunnit, utan meddelade istället att tvåan Belgien hade vunnit.
2005 drog sig Libanon ur tävlingen då landets TV-lagar förbjöd att Israels bidrag visades. Eftersom landet anmält sig, men sedan inte deltog blev de avstängda från tävlingen i tre år.

[redigera] Kvalificering till final och "The Big Five"

Den 1 januari 1993 gick den östeuropeiska motsvarigheten till EBU, OIRT, ihop med EBU och antalet möjliga deltagarländer ökade kraftigt. Under det kommande decenniet infördes olika kvalificeringsregler för att hålla antalet bidrag i huvudtävlingen kring 25 stycken. Detta medförde att många länder de följande åren fick stå över ett år till följd av en dålig placering året innan. Från och med år 2000 bestämdes det att Storbritannien, Tyskland, Frankrike, och Spanien alltid ska ha en garanterad plats i finalen oavsett föregående års placering, på grund av sin befolkningsstorlek och budgetandel i EBU. Dessa kallades "The Big Four", som år 2011 bytte namn till "The Big Five" eftersom även Italien återkom till Eurovisionen igen och blev därmed en del av den gruppen.

Från och med 2004 års upplaga har tävlingen istället delats upp i en kvalomgång och en finalomgång och på så vis erbjuds alla som vill en möjlighet att delta. Mellan åren 2004 till 2007 hade de som placerat sig på plats 1-10 samt "The Big Four" direktkvalificerat sig för finalen året efter, medan övriga länder fick kvala in. Från år 2008 infördes två semifinaler, på grund av det stora trycket av deltagarländer. Därmed passerades direktkvalificeringen för de länder som placerat sig på plats 2-10 i 2007 års tävling. Eftersom Tyskland vann tävlingen 2010 är det endast "The Big Five" som är direktkvalificerade till finalen 2011, det är endast arrangören (vinnarlandet) och "The Big Five" som är direktkvalificerade till året därpå. Om någon i Big Five vinner så blir det en plats mindre i finalen.

[redigera] Övriga regler

  • Vid den första upplagan 1956 fanns ingen maximumlängd för låtarna. 1957 infördes en begränsning på 3½ minuter, som 1962 sänktes till 3 minuter.
  • EBU har inga regler varifrån deltagande artister och låtskrivare får vara. Däremot har de olika länderna rätt att sätta upp sådana regler.
  • 1956 fanns inga begränsningar, men åren 1957-1970 fick bara soloartister och duogrupper finnas på scenen under en låt. Från 1963 tilläts en kör på upp till tre personer. Sedan 1971 tillåts max sex deltagare på scenen.
  • Framförandet och sångtexterna får inte nedvärdera tävlingen.
  • Sedan 1990 måste alla som går upp på scenen vara minst 16 år.
Länder som deltagit minst en gång fram till och med 2009, markerade med grön färg. Gula länder har rätt att deltaga, men har hittills inte gjort det. Rosa länder har tagit fram bidrag till tävlingen, men sedan dragit sig ur.

[redigera] Deltagande länder

Medlemsantalet har ökat från 7 stycken 1956 till 51 länder 2008. Störst förändring gjordes under 1990-talet då ett stort antal östeuropeiska länder började ansluta sig. Ett särfall är Marocko som enbart har deltagit en enda gång nämligen 1980. Det är också hittills det enda afrikanska land som deltagit i Eurovision Song Contest. Bland länder utanför det geografiska Europa kan också nämnas Cypern och Israel som har deltagit i många år.

[redigera] Tävlingens vinnare genom åren

År Plats Vinnande land Vinnande melodi Språk Textförfattare Kompositör Artist
1956 Lugano, Schweiz Schweiz Schweiz Refrain Franska Emile Gardaz Geo Voumard Lys Assia
1957 Frankfurt am Main,
Västtyskland
Nederländerna Nederländerna Net als toen Nederländska Willy Van Hemert Willy Van Hemert Corry Brokken
1958 Hilversum,
Nederländerna
Frankrike Frankrike Dors, mon amour Franska Pierre Delanoë Hubert Giraud André Claveau
1959 Cannes, Frankrike Nederländerna Nederländerna Een beetje Nederländska Willy Van Hemert Willy Van Hemert Teddy Scholten
1960 London,
Storbritannien
Frankrike Frankrike Tom Pillibi Franska Pierre Cour Andre Popp Jacqueline Boyer
1961 Cannes, Frankrike Luxemburg Luxemburg Nous les amoureux Franska Maurice Vidalin Jacques Datin Jean-Claude Pascal
1962 Luxemburg Frankrike Frankrike Un premier amour Franska Roland Valade Claude Henri Vice Isabelle Aubret
1963 London,
Storbritannien
Danmark Danmark Dansevise Danska Sejr Volmer Sørensen Otto Francker Grethe & Jørgen Ingmann
1964 Köpenhamn, Danmark Italien Italien Non ho l'età
(Per amarti)
Italienska Mario Panzeri Nicola Salerno Gigliola Cinquetti
1965 Neapel, Italien Luxemburg Luxemburg Poupée de cire, poupée de son Franska Serge Gainsbourg Serge Gainsbourg France Gall
1966 Luxemburg Österrike Österrike Merci chérie Tyska/Franska Udo Jürgens, Thomas Horbiger Udo Jürgens Udo Jürgens
1967 Wien, Österrike Storbritannien Storbritannien Puppet on a String Engelska Bill Martin, Phil Coulter Bill Martin, Phil Coulter Sandie Shaw
1968 London,
Storbritannien
Spanien Spanien La la la Spanska Ramon Arcusa, Manuel De La Calva Ramon Arcusa, Manuel De La Calva Massiel
1969 Madrid, Spanien Frankrike Frankrike Un jour, un enfant Franska Eddy Marnay Émile Stern Frida Boccara
Nederländerna Nederländerna De troubadour Nederländska Lennie Kuhr David Hartsema Lennie Kuhr
Storbritannien Storbritannien Boom bang-a-bang Engelska Peter Warne Alan Moorhouse Lulu
Spanien Spanien Vivo cantando Spanska A. Alcalde Maria Jose De Cerato Salomé
1970 Amsterdam,
Nederländerna
Irland Irland All Kinds of Everything Engelska Derry Lindsay, Jackie Smith Derry Lindsay, Jackie Smith Dana
1971 Dublin, Irland Monaco Monaco Un banc, un arbre, une rue Franska Yves Dessca Jean-Pierre Bourtayre Séverine
1972 Edinburgh,
Storbritannien
Luxemburg Luxemburg Après toi Franska Yves Dessca, Klaus Munro Mario Panas, Klaus Munro Vicky Leandros
1973 Luxemburg Luxemburg Luxemburg Tu te reconnaîtras Franska Vline Buggy Claude Morgan Anne-Marie David
1974 Brighton,
Storbritannien
Sverige Sverige Waterloo Engelska Stikkan Anderson Benny Andersson, Björn Ulvaeus ABBA
1975 Stockholm, Sverige Nederländerna Nederländerna Ding dinge dong Engelska Wil Luikinga, Eddy Owens Dick Bakker Teach-In
1976 Haag, Nederländerna Storbritannien Storbritannien Save Your Kisses for Me Engelska Tony Hiller, Lee Sheriden, Martin Lee Tony Hiller, Lee Sheriden, Martin Lee Brotherhood of Man
1977 London,
Storbritannien
Frankrike Frankrike L'oiseau et l'enfant Franska Joe Gracy Jean-Paul Cara Marie Myriam
1978 Paris, Frankrike Israel Israel A-ba Ni-bi Hebreiska Ehud Manor Nurit Hirsh Izhar Cohen & Alpha-Beta
1979 Jerusalem, Israel Israel Israel Hallelujah Hebreiska Shimrit Orr Kobi Oshrat Milk and Honey
1980 Haag, Nederländerna Irland Irland What's Another Year? Engelska Shay Healy Shay Healy Johnny Logan
1981 Dublin, Irland Storbritannien Storbritannien Making Your Mind Up Engelska Andy Hill, John Danter Andy Hill, John Danter Bucks Fizz
1982 Harrogate,
Storbritannien
Västtyskland Västtyskland Ein bißchen Frieden Tyska Bernd Meinunger Ralph Siegel Nicole
1983 München,
Västtyskland
Luxemburg Luxemburg Si la vie est cadeau Franska Alain Garcia Jean-Pierre Millers Corinne Hermès
1984 Luxemburg Sverige Sverige Diggi-loo diggi-ley Svenska Britt Lindeborg Torgny Söderberg Herreys
1985 Göteborg, Sverige Norge Norge La det swinge Norska Rolf Løvland Rolf Løvland Bobbysocks
1986 Bergen, Norge Belgien Belgien J'aime la vie Franska Marino Atria Jean Paul Furnemont, Angelo Crisci Sandra Kim
1987 Bryssel, Belgien Irland Irland Hold Me Now Engelska Johnny Logan Johnny Logan Johnny Logan
1988 Dublin, Irland Schweiz Schweiz Ne partez pas sans moi Franska Nella Martinetti Atilla Sereftug Céline Dion
1989 Lausanne, Schweiz Socialistiska federationen Jugoslavien Jugoslavien Rock Me Serbokroatiska Stevo Cvikić Rajko Dujmić Riva
1990 Zadar,
Jugoslavien
Italien Italien Insieme:1992 Italienska/
Engelska
Toto Cutugno Toto Cutugno Toto Cutugno
1991 Rom, Italien Sverige Sverige Fångad av en stormvind Svenska Stephan Berg Stephan Berg Carola Søgaard
1992 Malmö, Sverige Irland Irland Why Me? Engelska Johnny Logan Johnny Logan Linda Martin
1993 Millstreet Town, Irland Irland Irland In Your Eyes Engelska Jimmy Walsh Jimmy Walsh Niamh Kavanagh
1994 Dublin, Irland Irland Irland Rock 'n' roll Kids Engelska Brendam Graham Brendam Graham Paul Harrington & Charlie McGettigan
1995 Dublin, Irland Norge Norge Nocturne Norska Petter Skavlan Rolf Løvland Secret Garden
1996 Oslo, Norge Irland Irland The Voice Engelska Brendam Graham Brendam Graham Eimear Quinn
1997 Dublin, Irland Storbritannien Storbritannien Love Shine a Light Engelska Kimberley Rew Kimberley Rew Katrina and the Waves
1998 Birmingham,
Storbritannien
Israel Israel Diva Hebreiska Yoav Ginay Tzvika Pik Dana International
1999 Jerusalem, Israel Sverige Sverige Take Me to Your Heaven Engelska Gert Lengstrand/Marcos Ubeda (engelsk text) Lars "Dille" Diedricson Charlotte Nilsson
2000 Stockholm, Sverige Danmark Danmark Fly on the Wings of Love Engelska Jørgen Olsen Jørgen Olsen Olsen Brothers
2001 Köpenhamn, Danmark Estland Estland Everybody Engelska Maian Kärmas Ivar Must Tanel Padar & Dave Benton & 2XL
2002 Tallinn, Estland Lettland Lettland I Wanna Engelska Marija Naumova & Marats Samauskis Marija Naumova Marie N
2003 Riga, Lettland Turkiet Turkiet Everyway That I Can Engelska Demir Demirkan Demir Demirkan, Sertab Erener Sertab Erener
2004 Istanbul, Turkiet Ukraina Ukraina Wild Dances (Dykyje tantsy) Engelska/
Ukrainska
Oleksandr Ksenofontov Ruslana Lyzjitjko Ruslana
2005 Kiev, Ukraina Grekland Grekland My Number One Engelska Christos Dantis Christos Dantis, Natalia Germanou Helena Paparizou
2006 Aten, Grekland Finland Finland Hard Rock Hallelujah Engelska Mr Lordi (Tomi Putaansuu) Mr Lordi (Tomi Putaansuu) Lordi
2007 Helsingfors,
Finland
Serbien Serbien Molitva Serbiska Saša Milošević Mare Vladimir Graić Marija Šerifović
2008 Belgrad, Serbien Ryssland Ryssland Believe Engelska Dima Bilan Jim Beanz Dima Bilan
2009 Moskva, Ryssland Norge Norge Fairytale Engelska Alexander Rybak Alexander Rybak Alexander Rybak
2010 Oslo, Norge Tyskland Tyskland Satellite Engelska Julie Frost och John Gordon Julie Frost Lena Meyer-Landrut
2011 Düsseldorf,[3] Tyskland Azerbajdzjan Azerbajdzjan Running Scared Engelska Stefan Örn, Sandra Bjurman Stefan Örn, Sandra Bjurman, Iain Farquharson[4] Eldar Qasımov och Nigar Dzjamal
2012 Baku, Azerbajdzjan

[redigera] Statistik

[redigera] Mest poäng genom tiderna (vinnare)

Av alla 51 länder som deltagit i Eurovision Song Contest har endast hälften tagit hem en seger. Mest segerrikt är Irland som vunnit inte mindre än sju gånger, varav fyra segrar på fem år (1992, 1993, 1994 och 1996).

[redigera] Antal vinster

Karta över Eurovisionsvinnande länder. Mörkgrön: 7 vinster, Ljusgrön: 5, gul: 4, orange: 3, Lila: 2 och Rosa: 1 vinst. Grå visar länder som deltagit, men ej vunnit. Tyskland vann som Västtyskland 1982 och det nu icke existerande landet Jugoslavien vann 1989
Turkiska Sertab Erener vann tävlingen 2003. Här är hon fotograferad året efter i Istanbul då hon, likt flertalet av tävlingens vinnare, invigt tävlingen och hälsat tittarna och lyssnarna välkomna.
# Länder År
7 Irland Irland 1970, 1980, 1987, 1992, 1993, 1994 och 1996
5 Frankrike Frankrike 1958, 1960, 1962, 1969* och 1977
Luxemburg Luxemburg 1961, 1965, 1972, 1973 och 1983
Storbritannien Storbritannien 1967, 1969*, 1976, 1981 och 1997
4 Nederländerna Nederländerna 1957, 1959, 1969* och 1975
Sverige Sverige 1974, 1984, 1991 och 1999
3 Israel Israel 1978, 1979 och 1998
Norge Norge 1985, 1995 och 2009
2 Schweiz Schweiz 1956 och 1988
Danmark Danmark 1963 och 2000
Italien Italien 1964 och 1990
Spanien Spanien 1968 och 1969*
Tyskland Tyskland 1982** och 2010
1 Österrike Österrike 1966
Monaco Monaco 1971
Belgien Belgien 1986
Socialistiska federationen Jugoslavien Jugoslavien 1989***
Estland Estland 2001
Lettland Lettland 2002
Turkiet Turkiet 2003
Ukraina Ukraina 2004
Grekland Grekland 2005
Finland Finland 2006
Serbien Serbien 2007
Ryssland Ryssland 2008
Azerbajdzjan Azerbajdzjan 2011
*1969 delades segern mellan fyra länder. (Därefter ändrades reglerna, så att
risken för delade segrar skulle minimeras.)
**1982 deltog tyskarna som Västtyskland.
***Jugoslavien vann 1989 men landet existerar inte längre

[redigera] Maratontabell

Hela listan, se Maratontabell

Endast finalpoäng är inräknade.

# Land Antal poäng
1 Storbritannien Storbritannien 3 472
2 Irland Irland 3 097
3 Sverige Sverige 2 846
4 Frankrike Frankrike 2 724
5 Tyskland Tyskland 2 495
6 Spanien Spanien 2 205
7 Schweiz Schweiz 2 108
8 Israel Israel 1 990
9 Grekland Grekland 1 868
10 Norge Norge 1 824

Senast uppdaterad: 2011-05-15

[redigera] Övrig vinst-/förluststatistik

Norges representant 2009 Alexander Rybak och hans bidrag Fairytale är det bidrag som har fått högst poängsumma i tävlingens historia.

Se även ESC poängrekord.

[redigera] Spin-off

[redigera] Övrigt

  • Finland var tidigare unikt då man innehade medlemskap i både EBU och den tidigare östeuropeiska motsvarigheten OIRT, och är således det enda landet som deltagit i ESC och samtidigt varit OIRT-medlem. Tilläggas ska även att Finland mellan 1977-1980 tävlade i både ESC och den östeuropeiska motsvarigheten Intervision Song Contest, som de dessutom vann 1980.

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

[redigera] Fotnoter

  1. ^ "Eurovision Song Contests hemligheter del 1", K special sänt på SVT, 13 maj 2011.
  2. ^ [a b c] Derek Gatherer. "Comparison of Eurovision Song Contest Simulation with Actual Results Reveals Shifting Patterns of Collusive Voting Alliances.", 31 mars 2006. Läst den 14 maj 2011.
  3. ^ Poplight.se: EBU bekräftar: Eurovision 2011 i Düsseldorf
  4. ^ SVD - Sverige solar sig i schlagerglansen

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk